det är kanske inte bara dina verbala andetag som togs ifrån mig
utan hela våran historik, driver bort som söndertrasade brädor i havet..
dina fördomsfulla ögon tittar ledsamt på mig igen.
du yttrar dina välfomade ord, fyller ljudet med aggresiva klanger
- skrik så mycket som du orkar, ingen förstår dig ändå.
du kan inte betygsätta alla människor för deras sätt att leva
det är rivaliteten i din kropp som strider mot mäsklighetens gång.
- det hjälper inte att vilja vara annorlunda.
/våran abstrakta kärlek håller inte för ditt välverbaliserade liv som alla talar så om./
det är att låta fantasin flöda för långt bort
- att tro att jag någonsin kommer älska dig igen.
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
meplicious - 11 jan 09 - 19:43 |
"- det hjälper inte att vilja vara annorlunda." OJ, känslor jag velat sätt ai en mening emn inte lyckats!
underbart! |
maria69 - 10 jan 09 - 09:26- Betyg: |
älskar slutet , men en stark dikt m djup innebörd
kram maria69 |
0_x - 10 jan 09 - 00:13 |
håller med Tiggarflickan, superbra dikt (Y)! <3 |
Tiggarflikkan - 10 jan 09 - 00:09 |
Vilka ord du använder, verkligen bra ställe du sätter in dem på. Annorlunda men bra dikt. |