Vågen |
Den är asdålig, jag vet...
När morgonen gryr utanför rummet,
Stiger jag upp för att få min dom.
Det som avgör min dag.
Om jag ska le automatiskt
Eller kämpa för det.
Tysta steg ner för trappan,
Och tyst stänga dörren.
Att ställa sig där är en enda ovisshet,
Man vet aldrig vad man får.
Plus eller minus, kanske är det stadigt.
När siffrorna blinkar förbi
Håller jag tummarna för
Att de snart ska stanna,
Tills de gör det.
Vågen har bestämt hur min dag ska gå.
|
|
|
|