Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"du är ett missfoster"

Klockan ringer ut. Det är dags för lunch rasten.
Tillsammans med min allra bästastevän lämnar vi klassrummet
för att gå till matsalen i byggnaden bredvid.

Det finns två olika köer, du min vän tar ena och jag tar
den andra.
Bakom mig kommer dom. Dom jag absolut inte vill stöda på.
De jag vet som kan såra mitt inersta som mest.
"-eeey, dina feta kossa, ska du äta tre pannkakor?
du kommer ju inte kunna gå, missfoster"
Så svag som jag är, har jag ingenting att säga. Jag gör det
värsta man kan. Jag står där och ler.
Jag tar med mig min bricka och går vidare till dig.
Jag säger ingenting.

Vi sitter och pratar om nästa timme. Då vi har redovisning.
Vi ska redovisa en uppfinning. En och en.
Det är någonting jag gruvar mig extremt för. Men tiden rusar
iväg. Det ringer in. Men en riktig klump i magen.
Nästan lite spy färdig sätter jag mig på min plats inne
i klassrummet.

Redovisning efter redovisning. Efter ett tag ropar min lärare
upp mig. Onej nu var det min tur.
Jag önskar att vad som helst skulle hända. Att jorden
skulle gå under, eller varför inte att jag skulle få en
hjärtatack och bara dö?
Jag går fram med två skakande ben och känner alla blickar
föras mot mig. Magen värker och jag vill verkligen ingenting
annat än att förvinna.

Killarna sitter där bak och hån ler samtidigt som jag ska börja.
Ibörjan går redovsningen bra. Men sen. Då känner jag hur det
sitter och kollar med suckande min mot mig då jag plötsligt
tappar bort mig. Jag känner hur mina kinder hettar till.
Samtidigt som någon ropar tomat. Jag vill bara förvinna.
Jag rusar iväg med min berättelse om bilen. När jag
äntligen är färdig apploderar tjejerna i klassen även min fröken.
Men killarna där bak sitter med små bunigar.
Jag skyndar mig till min plats med mitt röda ansikte
som liknar en tomat. Jag vill bara förvsinna. Försvinna
från jordens yta.

En lapp flyger framför mig som jag öppnar med tanke på att
det säkert är utav någon av mina vänner.
Men när skrynklat ut den.
"jävla missfoster. Förstår du inte hur dålig du är?
Ingen vill ha dig här. De låtsas bara"
Så svar som jag är. Kollar jag bak och små skrattar. Det är det
som får de att tycka det är kul.
Allting fortsätter, komentarer får jag höra hela tiden. Hur dålig
och värdelös jag är.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4)
Snailpower - 10 dec 08 - 15:29- Betyg:
det kommer mer va? mejla isf!

Skriven av
Danni_
9 dec 08 - 21:22
(Har blivit läst 204 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord