(Det var ett tag sedan jag skrev dikter nu... känns det som i alla fall... här kommer en dikt, mest för att få ut känslorna)
Det är 7 och ett halvt år sedan nu
och minnena packas innanför
flyttlådornas pappväggar
I mitt huvud dansar en rad av trasiga tankar omkring
med små bilder av skratt
men jag kommer aldrig ihåg varför eller när
som dom där skratten gjorde mig lyckligast
i hela världen
Jag stirrar ut i luften
mina ögon är fulla av spöregn
och min själ är lite
söndertrasad av
blekta stjärnor som vi
trädde upp tillsammans med
smultrona den där sötsmakande
sommardagen
Kanske spelade ingenting någon roll
när vi varje dag satt bredvid varandra
i soffan med den stora fleecepläden
och kaffekopparna i händerna
som tinade upp frostiga sagor
Var vårt minne verkligen så litet
att vi inte kom ihåg det viktigaste
av allt
kanske var minnet så obetydligt för oss
av vi raderade det under en
av dom där dagarna fulla av skrik
och sönderslagna känslor
Kanske betydde våran existens för varandra
inte särskilt mycket
kanske var det bara en dröm vi drömde en natt
eller en vind av fantasi när vi
kastades in i världen
Vi glömmer alltid det viktigaste
vi glömmer alltid hur mycket vi älskade varandra
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
ammi_the_one_ - 14 dec 08 - 20:54- Betyg: |
vackert emma... kan inte säga mera det sa allt..... <3 |
sundancekid - 11 nov 08 - 22:15- Betyg: |
(ursäkta att jag använder en svordom nu, men:)
satan vad bra!!
du fångar mig från första raden, och släpper mig inte förren
en stund efter att dikten är slut..
Äkta poesi. |
aspiration - 11 nov 08 - 16:05 |
oj... riktigt bra!! |
Tiggarflikkan - 10 nov 08 - 17:03 |
Och än en gång lämnas jag mållös framför dataskärmen fylld med dina rader... |
vikkiss - 10 nov 08 - 16:52 |
fy f*n vad bra skrivet
du kan TROLLA MED POESI!!
<3 |
FortessOfTears - 10 nov 08 - 16:20 |
Åh.. du.. jag vet inte vad jag ska säga.
<3 |
osynlig_flikka - 10 nov 08 - 16:07 |
åh, jag älskar dina dikter, du är en av diktas bästa poeter, du skriver magiskt undebrrat fint! |
Lizan - 10 nov 08 - 14:10 |
Åh..så vackert..och berättande smärta..
undran vart allt tog vägen |