~ Min spegelbild ljuger, del 8 |
"Kom nu Tobias," Jag höll krampaktigt i Jennifers hand när vi satte oss ner i soffan i väntrummet. Hon hade fått iväg mig till psykologen, men inte min vanliga, det hade jag vägrat, så hon hade tagit med mig till en henns kompis gått hos. Jag darrade på läppen.
"Jag vet inte om det här kommer hjälpa" jag kunde knappt andas och Jennifer la armen runt mig och jag la huvudet emot hennes axel.
"Scch, det är ingen fara älskling"
"Tobias Berg och Jennifer Gran?" Jennifer nickade, jag sa ingenting. Höll bara ett bestämt grepp om hennes hand och följde med in.
"Så, jag heter Ann-Britt, berätta om varför ni är här?" Jag ville inte prata. Jag kramade om Jennifer hand och tryckte mitt huvud emot hennes axel, precis som Vilja brukade göra på mig när hon var orolig och rädd över något.
"Min partner, Tobias.. Han eller ja, hon ska genomgå en könsoperation och bli kille, men har inte blivit beviljad operation då hon, eller ja, han, min älskade Tobias" Hon kysste mig på huvudet, mjuka läppar. Jag kramade om hennes hand ännu hårdare. "Har mått psykiskt dåligt"
"Kan du utveckla dig?" Ann-Britt antecknade för fullt. Jennifer gav mig ännu en kyss.
"Han har skar sig jätte mycket när vi först träffades, för ungefär två månader sen, men nu försöker han sluta, men igår stack han ut och drack sig berusad. Vårat förhållande har haft lite upp och nergångar, vi hade nyligen en paus då han bodde själv eftersom han tyckte han behövde vara ensam. Då tog jag hand om hans hund."
"Åh, har ni en hund Tobias?" Ann-Britt rättade till sina glasögon och jag reste mig upp och snyftade till, märkte att jag börjat gråta lite smått.
"Mm" sa jag kort. "En pitbulltik vid namn Vilja"
"Så sött" log Ann-Britt. "Hur är det med din familj Tobias, har du någon kontakt med dina föräldrar?"
"Jag rymde hemifrån när jag var knappt 14. Sen dess har jag inte hört något alls ifrån dem."
När vi kom hem efter psykologmötet slängde jag mig på sängen. Vilja gläfste till och jag skrattade till.
"Din tjockis, du vet att du inte ska ligga på sängen när jag har överkastet på, seså, gå ner" Vilja fnös och hoppade ner och begav sig emot korgen. Jag la mitt huvud på kudden och suckade, stirrade upp i taket.
"Jag hade ingen aning" Jag vände blicken emot dörröppningen där Jennifer stod och såg fundersam ut.
"Va?" Jennifer satte sig ner på sängkanten.
"Jag hade ingen aning att ditt förflutna var sådär.. Hemskt. Och att du inte hade någon kontakt med dina föräldrar, förlåt mig Tobias, jag måste pressa dig något hemskt men jag vill ju bara.." Jag reste mig upp och la mina fingrar på hennes läppar.
"Inte ett ord, Jenn" sa jag och kysste henne. "Du anar inte hur mycket du har gjort för mig." Jennifer sa ingenting utan bara log emot mig. "Lägg dig ner" viskade jag i hennes öra. Hon la sig försiktigt ner och jag la armen runt henne, höll om henne så hårt jag bara kunde.
"Jag älskar dig Tobias."
"Och jag älskar dig Jenn"
Vilja tittade skeptiskt på mig när jag tog fram kopplet.
"Seså din tjockis, nu räcker det med femminuters promenader. Nu ska vi parken sördu" Vilja la huvudet på sne och jag suckade. "Din knäppgök, kom hit." Jag trädde snabbt på kopplet och Jennifer drog på sig sin svarta kavaj.
"Så då går vi då" sa Jennifer glatt och låste dörren efter oss.
Vilja gick tätt, tätt intill mig och skakade som ett asplöv.
"Det är som när man ramlar av hästen när man rider, man måste sitta upp igen annars vågar man aldrig rida igen" sa jag och stannade. Vilja tittade på mig när jag knäppte loss kopplet. "Seså, gumman, spring" Vilja tittade en bra stund på mig, ville inte alls lyda.
"Jag tror inte du kommer vinna den här kampen Tobbe, Vilja är envisare än en åsna" sa Jennifer retsamt och kysste mig i nacken.
"Jo tack, jag vet, men jag brukar kunna överlista henne. Du förstår" Jag tog paus och blinkade åt Jennifer. Sänkte min röst. "Jag kan mina trix och jag vet hennes svagheter" Upp ur fickan fiskade jag upp Viljas favoritboll. Genast började hon hoppa upp och ner, skällande och viftande på svansen. Jennifer log åt mig.
"Ta den Vilja!" Skrek jag och kastade iväg den så långt jag bara kunde. Vilja satte av i galopp och Jennifer skrattade.
"Kom vi springer med!" sa hon och tog min hand. Vi sprang och vinden smekte mitt hår. Jag kände mig levande. Riktigt, riktigt levande.
Vilja hoppade runt som en jojjo och gläfste när vi kom ikapp. Jag kastade bollen igen och vi sprang efter. Dock sprang Jennifer alldeles för fort och tänkte inte så mycket på vart hon sprang, inte jag heller, jag höll bara hennes hand. Så rätt som det var ramlade vi, jag tror Jennifer fastnade med foten under en trädrot och vi rullade ner längs backen. När vi äntligen kommit ner till bäcken hade jag hamnat ovanpå Jennifer. Hon log och böjde sig snabbt fram och kysste mig.
"Det här känns lite som Lejonkungen håller du inte med?" Jag gav henne en fundersam blick.
"Vad snackar du om?" sa jag. Hon lipade åt mig.
"Ja men du vet.. När Nala och Simba rullar ner för den backen och så hamnar dem som typ, vi?" Jag lipade tillbaka.
"Då låg väl ändå Simba underst?" Jennifer log retsamt åt mig och la armen runt min nacke.
"Bara var tyst och lägg dig ner" Jag gjorde som hon sa och lyssnade till hennes hjärtslag. Just då kände jag att allt skulle kanske lösa sig. Mina händer vandrade längs Jennifers kropp och jag drog av henne kavajen och mina händer gled under hennes linne medan mina läppar hungrigt kysste hennes hals. Plötsligt hörde jag hur Vilja morrade till. Jag for upp och ramlade först omkull innan jag kom på benen igen.
"Vilja!" skrek jag och började springa emot henne då jag plötsligt såg vem som stod någon knappt meter ifrån henne. Jag stannde omedelbart och visslade på Vilja som satte sig bredvid mig. Jennifer ställde sig bakom mig och la sina armar runt mig.
"Elias" Sa jag kort och han drog fingrarna igenom sitt hår.
"Tobbe.. Ehm. Hej"
"Du ska inte ens yttra ett hej åt honom, fattar du det!" Jennifer släppte taget om mig och började gå emot Elias, då jag ryckte tag i hennes hand.
"Jenn, snälla.." Bad jag men hon slet sig loss.
"Du våldtog Tobias, ditt jävla svin och du ska vara glad att han inte gått och anmält dig ditt jävla.. kukhuvud!" Hon spottade honom i ansiktet.
"Jag förväntar mig ingen förlåtelse" Sa han. Känslokallt. Vilja morrade, visade tänderna.
"Jenn, kom vi går." Sa jag då Elias plötsligt gjorde något som fick både mig och Vilja att stelna till. Han knäppte till med fingarna och plötsligt ställde sig en rottweiler bredvid honom.
"Det var du!" skrek jag och drog undan Jennifer. "Det var du som nästan dödade min hund!" Elias gav mig ett hånleende.
"Im a person you don't fuck with" sa han, fortfarande med världens största hånleende.
"Vad vill du mig egentligen?" Samtidigt som jag var arg, darrade min röst. Skulle han knäppa med fingrarna igen skulle hans hund kunna göra vad som helst. Han skulle kunna döda Vilja. Han skulle kunna döda.. Jennifer! Jag bet mig i läppen.
"Jadu Tobbe, vad vill jag?" Han började hålla på med sina fingrar och paniken började bränna till under huden.
"Nej Elias, gör det inte, jag går med på vadsomhelst!" Orden flög ut ur min mun innan jag ens hunnit andats.
"Tobbe, vad säger du?" Jennifer greppade min hand och jag var nära till tårar.
"Den där hunden är en mördarmaskin, jag vill inte att det ska hända er någonting." viskade jag och Elias hostade till.
"Vad som helst?" upprepade han och klappade sin hund som morrade och visade sina stora huggtänder. Vilja morrade tillbaka och jag såg hur hon beredde sig till att gå till attack.
"Jenn, koppla Vilja" sa jag lågt och Jennifer nickade, gjorde som jag sa. "Och gå hem"
"Gå hem, är du inte klok Tobbe?"
"Gör som jag säger!" Röt jag och Jennifer darrade på handen.
"Tobbe, jag vill inte lämna dig." Hon grät nu. Hon försökte inte ens gömma det.
"Snälla gå, jag vill inte att ni ska bli skadade." Jennifer nickade, kysste mina läppar och började gå. Vilja stretade emot, gnydde, pep och Jennifer grät.
"Kom nu Viljagumman, husse kommer sen." Jag mötte Elias blick.
"Vad fan vill du mig egentligen?" sa jag bestämt och tog ett steg närmare honom, brydde mig inte om hunden som visade mig tänderna. "Och din hund skrämmer inte mig, knäpp med dina fingrar och säg åt honom att döda mig, kom igen, gör det, jag bryr mig inte." Jag tog paus.
Elias ställde sig så nära mig att jag kunde höra hans hjärtslag. "Du kan inte skada mig mer än du redan gjort, ditt äckel" Elias sa ingenting, utan hånlog bara, la sina armar runt min nacke och tryckte sina läppar emot mina. Då förstod jag vad han ville mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sookisweetie - 27 maj 12 - 12:37 | | Håller helt med BlackDream. :) | | BlackDream - 6 apr 09 - 18:09 | Berättelsen förhäxar en x)
Måste läsa mer ^^ | | bonnilie - 11 nov 08 - 21:12 | | Brabrabra skrivet. du är duktig på att få än att vilja ha mera! hoppas de kommer mera snart :) | | Madvis - 11 nov 08 - 18:41 | | Glömde säga, mejla när nästa del kommer >_< ;) | Melowa - 9 nov 08 - 21:02- Betyg:  | Ush va hemskt!
Men bra skrivet! | | lovemenot - 9 nov 08 - 19:20- Betyg: | | Mejla när nästa delen kmr ut :D:D <3 JAG ÄLSKAREN :D <3 | | Samme15 - 9 nov 08 - 14:58- Betyg: | | Jättebra, vill läsa mer mer mer :D | | Madvis - 9 nov 08 - 14:30- Betyg: | Skitstövel! >_< JAG HATAR HONOM! ARGH!
Stackars Tobbe ;_; ÅH! Jag blir tokig! Den är så jävla bra, fan!
Kan inte skriva, är alldeles för uppspelt, du får ursäkta >_< Men fan va bra denna är!
(Död åt Elias!) | | linsan92 - 9 nov 08 - 13:11 | Jag har inga ord mer än att du skriver
så sjukt bra gumman!
<3 | | WhyJustMe - 8 nov 08 - 23:13- Betyg: | | Dumma dumma dumma dumma dumma dumma dumma (ja jag tror jag har sagt det nog många gånger nu) dumma Elias. Äckliga, fula, dumma, snart hjärtlösa Elias(eftersom jag ska slita ut hans hjärta). Åå jag blir arg på honom och jag hatar honom och du skriver så sjukt bra :D | | NeMriA - 8 nov 08 - 23:04- Betyg: | MEN GAAAAH!!! SE TILL ATT FORTSÄTTA SKRIVA SÅ FINGRARNA GLÖDER O_O!!!!
fan va bra!! och äckel elias UUUSCH :S BLÄ!
SKRIVSKRIVSKRIV!!! |
|
|
|
