~ Min spegelbild ljuger, del 6 |
Ni kommer säkert hata mig för slutet men sånt är livet.
Seså, läs och kommentera :*
Loskan träffade ansiktet. Slagen rakt i magen. Jag kippade efter luft och kände hur allt snurrade till när de slog undan benen på mig. Ingen sa något, de bara slog. Slog och spottade. Varför visste jag inte, men jag antog att det var för att jag var den jag var. Snart kunde jag knappt andas för det gjorde så ont.
”Killar, sluta upp med det där, med detsamma!” Killarna frös till is och jag försökte fortfarande andas, reflekterade inte ens över att de plötsligt stack därifrån. Gubben sprang fram till mig och hjälpte mig genast upp på benen.
”Så ni ser ut… Hur mår ni?” Han lät hetsig. Jag försökte bara koncentrera mig på att inte falla ihop. ”Snälla ni, säg hur ni mår, ska jag följa er till sjukhuset?”
”Jag klarar” var det enda jag lyckades få ur mig. Det gjorde till och med ont att prata. Hem visste jag att jag inte kunde gå. Mamma och pappa ville inte ha något att göra med mig. Efter alla misslyckade psykbesök och psykologtimmar så insåg de att det inte gick att ändra på den jag var. Och så länge jag ville vara Tobias, ville de hålla sig på avstånd. När jag insåg vem jag egentligen var, det vill säga Tina, var jag välkommen hem. Nu var jag ensam. Jag styrde stegen emot min syrras lägenhet som tack och lov låg i närheten. När hon öppnade dörren svimmade jag.
Den natten vaknade jag av att jag kallsvettades. Jag suckade och hatade att jag mindes så mycket ifrån mitt förflutna.
”Varför kan jag inte bara få glömma?” mumlade jag och ställde mig i duschen. Grannarna hade klagat på mig att jag duschade mitt i natten, men det fick dem finna sig i. Antagligen visste dem inte hur äcklig jag egentligen var och hur mycket jag behövde bli ren. Tänk hur många händer som.. Nej nej, inte minnen, inte igen. Dunka huvudet hårt emot väggen. Varmare vatten, skållhett vatten. Smärta. Jag sjönk ihop längs väggen och började snyfta. Tyst. Jag klarar inte det här.
”Jennifer, jag klarar inte det här, kom hem” Jag fick iväg smset med darrande händer. På fem minuter var hon hos mig. Vilja blev överlycklig av att se mig men Jennifer, som fått otrolig pli på henen pekade på korgen.
”Du får hälsa på husse sen Vilja” sa hon och gick in till badrummet. Jag täckte över min kropp med händerna och drog benen åt mig.
”jag är så äcklig..” Snyftade jag och Jennifer drog undan duschdraperiet och virade runt en handduk runt min såriga kropp.
”du är vacker” viskade hon i mitt öra och kysste min kind.
”Hur kan du tycka något sånt om… Någon som mig?” min röst darrade.
”Tobias.. jag..”
”se på mig!” skrek jag och drog av mig handduken.
”Jag har en fitta. Jag har bröst. Jag är en tjej egentligen, men jag vill inte och du skulle bara veta all skit jag fått för det i mina dagar o så kommer du och älskar mig, hur vet jag att du inte lurar mig?! Du kanske är som Elias, du kanske.. Herregud, du kan ha gjort något med vilja, jag..” Jennifer slog armarna runt mig och hyssjade åt mig.
”Var tyst älskling, allt kommer att ordna sig, jag lovar. Lita på mig, jag lovar” Jag somnade i hennes armar den natten.
Morgonen därpå vaknade jag av att Vilja slickade mig i ansiktet.
”Men åh, älskade älskade Vilja, vad du har fått muskler!” Vilja gläfste och hoppade upp i sängen och la sig på min mage, som hon alltid brukade göra som valp. Jennifer kysste mig i nacken och jag log. ”Så här fin har nog aldrig Vilja varit” sa jag och Jennifer skrattade.
”Vi har i stort sett bott ute och henne. Jag hade glömt bort hur härligt det var att ha en hund”
”Och jag hade glömt bort hur mysiga ni två var” sa jag och kysste Jennifer och kliade Vilja bakom örat.
”Va mager du har blivit” Jennifer plockade undan alla tidningar jag inte orkat bry mig om medan jag satt med Vilja i knäet.
”Mm” mumlade jag och försökte ignorera. Orkar inte prata om det.
”Vilja har verkligen saknat dig”
”Har hon?”
”Ja. Och jag har också saknat dig.” Jennifer satte sig i mitt knä och jag kände hur ont såren i låret gjorde. Dem jag nyss gjort. ”Tobias, är det något fel?”
”Snälla res dig” Jennifer ställde sig med ryggen emot diskbänken och tittade fundersamt på mig.
”Tobias, sluta stöt bort mig, nu är jag här och jag tänker inte gå någonstans, okej? Jag älskar dig och vi ska fixa det här.” Jag suckade. Vågade inte tro att hon menade det hon sa. Vilket inte var så konstigt eftersom jag i hela mitt liv fått höra hur äcklig och hur någon aldrig skulle kunna älska mig.
”Elias var här om dagen..” Rädsla. Panik i bröstet.
”Släppte du in honom?!” Höjd röst.
”Nej, det gjorde jag inte. Men han ville komma in. Han sa att han älskade mig.”
”Den killen är psyksjuk, kommer han hit en gång till tänker jag ringa polisen.” Jennifer lät arg och Vilja hoppade upp på henne och gläfste. Hon såg så förändrad ut. Så harmonisk. Jag undrade hur länge det skulle dröja innan jag förstört både henne och Jennifer.
Dagarna passerade och jag orkade fortfarande inte göra något. Min psykolog hade ringt minst femtusen gånger men jag orkade inte svara. Jag hörde hur Jennifer satt och snyfta i köket och pratade med Vilja när hon trodde att jag sov.
”jag vet inte vad jag ska göra med din husse Vilja, jag vill så gärna att han ska förstå att jag älskar honom..” Jag bet mig i läppen och drog täcket över huvudet. Jag var en hemsk människa. Riktigt, riktigt hemsk. Mina mobbare hade haft rätt. Jag visste det.
Senare på kvällen gick jag ut med Vilja. Det kändes skönt att äntligen ha Viljas röda koppel i mina händer igen.
”Husse är glad över att ha dig hemma, Vilja” Vilja mötte min blick och hoppade upp och ner. ”Seså din tok,” sa jag och knäppte loss hennes koppel. Lydigt satte hon sig ner och tittade ivrigt på mig. ”Spring!” Och hon satte av i full fart emot trädet med flest grenar. Hon hoppade som en studsboll upp och ner, övertygad och bestämd över att hon skulle få tag i en gren.
”Haha, döda inte trädet nu bara Vilja!” ropade jag efter henne och skrattade. Det var första gången på flera veckor jag skrattat. Men min lycka skulle vara kortvarig.
Kortare än jag någonsin räknat med.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sookisweetie - 27 maj 12 - 12:17- Betyg:  | Nej du får inte gjöra ngt hemskt slut! :/
men så bra skrivet! | | BlackDream - 6 apr 09 - 17:16 | | Grymt bra =) | | Melowa - 6 nov 08 - 18:17- Betyg: | | :) | | bonnilie - 31 okt 08 - 13:30- Betyg: | | Oh du vet hur du ska göra för att läsarna ska vilja ha mera iaf! ;) jättebra skrivet, hoppas de kommer mer snart. | | NeMriA - 31 okt 08 - 13:18- Betyg: | | men du din hallonbåt!!! DET KAN JU INTE SLUTA SÅ :O se till att skriv nästa kapitel fort nu!!! | | Madvis - 30 okt 08 - 20:43- Betyg: | OMG D: Jädrans episkt slut! Nu måste jag läsa mera!
Du din fuling xD fan va spännande, springer på väggarna...
Mejla vid nästa, snälla? :) | | WhyJustMe - 30 okt 08 - 20:36- Betyg: | Meh :O nu blev jag lessen. Du kan inte sluta bara så där :O
Mera!! och om det är Elias som kommer vill jag döda honom (: | | linsan92 - 30 okt 08 - 20:04- Betyg: | gaaah! du kan ju inte bara sluta sådär:o
SKRIV MER NU!!
Snälla underbara söta du :D |
|
|
|
