"Självmordet" |
Stämningen var stilla. Rösterna gled längst väggen och ekade på något vis i Jeans hjärna. Hon kände en kyla i rummet som inte var behaglig alls. Hon ville kura ihop sig och sörja en stund. Men hon kunde inte, hon visste inte vad hon skulle ta sig till. Skulle hon bli dömd till fängelse för det här? Eller skulle det stanna mellan henne och honom livet ut? Daniel satt på Headers skrivbord och såg helt förstenad ut, han rullade tummarna och tittade ner i golvet. Headers säng stod bäddad med ett rosa lakan, bredvid låg Jeans bästa vän Header. Hon hade ett par jeans på sig och en tjocktröja som var blå och röd randig. Hon hade långt lockigt, blont hår. Ansiktet var dolt just nu. Det låg ned mot golvet. Men ansiktet var vackert. Hon hade ingen andledning till att vara missnöjd med sig själv. Hon hade bara lite fräknar på näsan. Vackra blå ögon med långa ögonfransar. Runt huvudet låg en stor röd blodpöl. Hon fick dåligt samvete för allt som hänt. Header var hennes bästa vän. Och nu var hon död, och Jean och Daniel hade själva gjort det, med sina bara händer.
”Vad ska vi göra?” Jean tittade upp på Daniel, han såg inte längre orolig ut. Han började rulla tummarna fortare.
”Det här var ju ett självmord…” Han log medan Header var orolig och rädd. Dem kunde inte ljuga. Inte hon i alla fall, men vad skulle hända om dem berättade sanningen? ”Du kan ju härma Headers handstil.” Han reste sig upp och rotade runt i Headers lådor i skrivbordet, efter ett tag hade han fått fram en röd penna och en benvitt papper. Jean visste inte vad hon ville, om hon ville berätta sanningen och kanske gå på en sorglig begravning, gråta och få en prick i registret. Eller om hon ville skriva ett farväl brev från Header som påstod att hon skulle ha tagit självmord även fast hon inte skulle ha gjort det.
”Jag vet inte om jag vill ljuga. Det kommer att ställa till trassel för oss…”
”Kom igen nu.” Han räckte fram pennan och gav henne en vädjande blick. Jean tyckte ju om Daniel och hade svårt för att säga nej. Så hon tog emot pennan och tittade på honom samtidigt som hon bet sig i läppen.
”Vad ska jag skriva då?”
”Hej… Eftersom ingen förstod hur olycklig jag var så insåg jag att det ända rätta var att åka till himlen.”
Jean skrev och tittade sedan upp igen. Daniel fortsatte på Headers brev medan Jean skrev. När han hade suttit och pratat i ungefär 1 minut så var pappret fullt.
”Oj, men avsluta med att skriva farväl då”, sa han lätt, precis som om inget hade hänt. Sedan tog han brevet och la det på skrivbordet. Han ställde sig lutad över det och läste det tyst för sig själv. ”Det här blev ju jätte bra! Ser du, allt ordnade sig ju.” Jean tittade upp och såg honom i ögonen. Hon var nära att fälla en tår, men hon höll tillbaka.
”Var inte rädd Jean.” Han log mot henne och tog henne i handen. För en gångs skull log hon lite.
”Du var ju bra på det här”
”Vadå?” Frågade han undrande.
”Att skriva självmordsbrev.” Hon log ett brett leende. ”Har du gjort det förut?”
Han skrattade lite och såg henne i ögonen. Daniel tog Jean till fönstret. Dem var bara en våning upp. Dem kunde klättra ner för stuprännan. Han öppnade fönstret och tittade sig omkring när fönstret stod på glänt. Där ute var det fullmåne, månen var det ända som lös upp rummet, det ända som lös upp Headers lik. Träden hade tappat alla löv och gräset var brun gult.
”Ingen är där, du kan väll klättra?”
”Det är klart jag kan klättra, men jag kanske…”
”Bra!”
Han var först ut ur fönstret. När han hade kommit halvvägs ut så ropade han på henne. Hon tittade ner. När det ändå kom till kritan så var det ganska långt egentligen. Men hon tog mod till sig själv och klättrade. Sista metern hoppade hon. Sedan sprang dem därifrån utan att tänka på saken. Hade dem löst allt nu?
|
| Kommentarer | | DickTracy - 27 okt 08 - 14:41 | | tack :) | | Anyme - 27 okt 08 - 14:26 | | skriv en del två... den va jätte bra | | DickTracy - 27 okt 08 - 12:22 | | ska jag skriva en del 2 ? | | InDieNacht - 26 okt 08 - 22:03 | | Väldigt bra och spännande! |
|
|
|
