Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kär i fel person (4)

- Som 'kompensation' för att det har dröjt så och för att förra delen blev väldigt kort så lägger jag in en... tja, längre del än den förra i alla fall! xD Läs och kommentera nu! :D

Elias
”Vi hade prov med henne häromveckan…” sa Karl och fortsatte babbla på om något helt ointressant. I alla fall för min del.
Varför just Linnéa?! Kunde det inte lika gärna ha varit… någon annan?! Jag sneglade på henne. Våra blickar möttes och hon log mot mej. Så snabbt jag kunde vände jag blicken mot Karl.
”…hennes prov är asjobbiga!”
”Tack för tipset!” sa Linnéa och skrattade. ”Men jag måste skynda mej nu, ska träffa Ella…” Jag ryckte till. Ella?! Var hon här?! Vad skulle hon säga om hon fick syn på mej och Linnéa ihop? ”…vi ska plugga ihop” Jag slappnade av en aning. Då var Ella i alla fall inte här. Kanske skulle dom ses hemma hos henne?
”Vi ses!” sa Karl och öppnade dörren. Linnéa tog ett par steg framåt mot dörren.
”Hej då” sa hon. Jag vägrade kolla på henne, rädd för att möta hennes blick. Tänk om hon förstod…
Jag kollade inte upp förrän jag hörde dörren smällas igen.
”Kommer du?” frågade Karl och började gå ner för trappan. Jag följde efter honom.
”Hur känner du Linnéa?” frågade jag försiktigt. Jag ville ju inte att han skulle börja… misstänka nåt.
Det gjorde han inte. Han ryckte bara på axlarna.
”Vi va tillsammans typ, förra året i ett par månader” Jag kollade snabbt på honom.
”Tillsammans?” slank det ur mej. Karl drog lite lätt på munnen.
”Jo… Träffades på någon fest hemma hos Ella, och så…” Han skrattade ett kort skratt. ”…gick det som det gick”
Jag höjde på ögonbrynen i förvåning. Linnéa och Karl? Det kunde jag inte ens se framför mej. Dom var ju helt olika…
”Vem var det som dumpa vem då?” frågade jag.
”Det var väl båda skulle jag tro…” sa han och kliade sej i nacken. ”Vi insåg väl att det inte var mer än ett feststrul liksom”
”Men du sa ju att ni var tillsammans i ett par månader!” påpekade jag. Karls blick vändes mot mej.
”Hörrö, varför är du så intresserad? Man kunde nästan tro att du var intresserad av henne!” Han skrattade och dunkade mej i ryggen. Jag svarade inte. ”Hallå, jag skojade?!” sa han, då han märkte att jag var tyst. ”Du är väl inte det?” Jag vände snabbt bort blicken från honom – folk såg alltid när jag ljög.
”Nej för fan” sa jag och bet mej i underläppen. ”Jag har ju Ella!” Karl gav mej en snabb blick, och jag anade att han inte trodde på mej, men valde att inte säga något.

På fredag klockan kvart i sex började jag gå mot sporthallen. Jag hade match vid halv åtta, seriepremiären mot Jönköping, och samlingen var vid sex.
Jag slängde upp klubbfodralet på axeln och ökade på stegen lite. Det var kallt ute. Jag hoppades på att vi inte skulle ha uteuppvärmningen, men med våra tränare så var den tanken bara att slå ur huvudet med en gång. Varför skulle vi INTE ha det?
När jag kom fram var klockan två minuter i sex. Jag kunde skymta Karl innanför glasrutorna, och gick in i den kombinerade sim- och sporthallen.
Hela laget befann sej i omklädningsrummet när jag kom.
”Sen som vanligt?!” sa Karl. Jag pekade på klockan och log.
”En minut kvar” påpekade jag. Karl grimaserade, och jag satte ner väskan bredvid hans och slängde ner klubbfodralet på golvet. ”Ska vi va ute?” Han nickade, och jag suckade.
Dörren öppnades och vår tränare, Micke Erlandsson, kom in med Lars Falk och Tommy Petersson bakom sej. Tommy var lagets sjukvårdare och han tränade oss de dagar Micke inte kunde vara närvarande, och Lars höll i konditionen och fysen som vi hade en gång i veckan.
”Tjena grabbar” sa Micke. Några i mitt lag hejade tillbaka. ”Vi tar och går in och bygger sargen och tar fram stolar, så går vi ut och värmer sen”
Något jag funderat länge över var varför han alltid sa ’vi’. Varken Micke, Tommy eller Lars hjälpte till att bygga sarg eller va med utomhus. Han borde ju säga ’ni’.
Men det var väl för gemenskapens skull, tänkte jag och följde ut de andra killarna ut.
Eftersom att de flesta gick in i hallen drog jag med mej Karl till förrådet för att hämta stolar.
”Vilka är det vi möter nu igen?” frågade Karl och lyfte upp fyra stolar. Jag tog upp fyra jag med.
”Jönköping”
”Vare inte dom vi förlora mot på träningsmatchen?” frågade Karl och jag nickade innan han ens hunnit säga klart frågan.
”Jo, men 10-4” sa jag. Karl rynkade pannan.
”Men idag ska vi vinna, right?” Jag nickade. Det var i alla fall vad jag VILLE.
Jag satte ner mina fyra stolar vid seketeriatet som skulle användas vid utvisningar och gick in i förrådet för att hämta fler stolar.
På väg ut mötte jag Micke.
”Har du valt en stol som du tycker om nu till seket?” flinade han. Jag grimaserade mot honom.
”Vad rolig du var!” sa jag och fortsatte in.
Förra året hade jag åkt på en hel del utvisningar – i genomsnitt en per match, och det var något de andra i laget gjorde sej väldigt lustiga över. Det kom jämt skämt om det. Till en början var det kul, men nu började det bli ganska uttjatat.
Jag satte ner stolarna på bortalagets sida och bestämde mej för att jag hade gjort tillräckligt. Karl kom fram till mej.
”Vilka tror du får börja på bänken?” frågade han. Jag kollade på gänget med killar som stod en bit ifrån oss.
Varken Karl eller jag skulle bli bänkade, det visste jag. Inte heller Gustafsson, Pelle eller Lukas.
Däremot låg Jocke farligt till, och Olle var jag säker på att han skulle få sitta.
Jag kollade på Mats Knutsson. Kanske hans syster, Sara, skulle komma?
”Är ni klara?” ropade Micke. Vi gick bort till honom. Han kollade på klockan innan han började prata. ”Gå in och ta på er uteskorna nu, så går ni ut och joggar i… en kvart säger vi. Lukas, du blir lagkapten idag, så du tar täten”

När vi kom in efter att ha varit ute och sprungit var i stort sett alla rödrosiga om kinderna. Jag drog en hand genom håret och drog av mej träningsoverallen och satte på mej matchshortsen och uppvärmningströjan.
Uppvärmningströjorna hade vi haft förra året också, och eftersom att jag tyckte att den var så ful så hade jag alltid min tjocktröja över, samma tröja som jag hade när jag sprang ute. Men till de andra sa jag att det var för att hålla värmen efter uppvärmningen. Mer än hälften hade börjat använda träningsöverallströjan över, och de gav samma förklaring som jag – hålla värmen. (fast i själva verket var det nog för att de också tyckte tröjorna var så fula)
När hela laget var klara gick vi in. Jönköpings spelare kom ut i grupper om tre-fyra stycken lite då och då.
Klockan var sju. Jag kastade en blick upp mot läktaren. Jodå, tre personer hade kommit, och jag kände igen dom allihop; den första personen var Bengt Erlandsson, Mickes bror och herrjuniorernas tränare. Den andra personen var Mickes fru som jag inte mindes namnet på, och den tredje var Hans Didriksson – han satt jämt i seketeriatet under a-lagsmatcherna och skulle antagligen göra det idag också.
Någon hade satt på uppvärmningsmusiken. Rammsteins låt Du hast strömmade ut ur högtalarna och jag fick med ens den där härliga känslan som man får precis innan man ska spela match.
Jag klev över sargen och satte ner min vattenflaska och slängde klubbfodralet åt sidan.
”Då springer vi!” sa Lukas högt för att överrösta musiken. Hela laget började jogga runt på vår planhalva. Jag sprang bredvid Karl, som vanligt.
”Hur tror du det går?” frågade jag samtidigt som jag viftade med armarna för att få igång dom.
”Jag vet faktiskt inte” svarade Karl ärligt och hoppade på sidan. Jag följde hans exempel och började hoppa på sidan jag också. ”Antingen utklassar dom oss totalt, eller så blir det ganska jämt fast vi vinner” Jag skrattade. ”Vadå?” frågade han förolämpat och böt sida så han hoppade med ryggen mot mej. Jag väntade med att svara tills han vänt sej rätt.
”Antigen så utklassar dom oss eller så blir det ganska jämt fast vi vinner” härmade jag. ”Du ska ju säga att vi kommer utklassa dom! Har du inte hört någonting om vad Micke har sagt? Det är med den inställning man har när man går in på planen…”
”…som avgör hur du själv spelar” avslutade Karl. ”Jo tack, jag vet”
Jag skakade roat på huvudet. Vi stannade för att stretcha och så fick vi gå och hämta våra klubbor för att börja värma upp målvakten, Jocke K.
”Börja lägga dom på benen” ropade han inifrån målvaktshjälmen.
Jag sneglade upp mot läktaren medan jag väntade på att det skulle bli min tur att skjuta.
Ytterligare fem personer hade kommit. Tre utav dom kände jag inte igen, men jag antog att det var föräldrar till mina lagkamrater eftersom att de såg ut att vara runt femtio.
De andra två var Ville och Danjel. Ville spelade i vanliga fall, men han hade skadat sej i foten för ett tag sen och kände sej inte helt okej än, och Danjel var hans kompis.

Efter tjugo minuter på plan gick vi in i omklädningsrummet.
Det hade kommit mer och mer folk, en del kände jag igen, andra inte, men Ella syntes inte till.
Inte Linnéa heller för den delen.
Det kändes ganska skönt, för jag kunde inte riktigt koncentrera mej när hon var i närheten.
Eller hon och hon, snarare DOM.
Vi bytte om till matchtröjan. Micke pratade med oss, drog kedjorna.
”Elias, jag vill att du spelar back idag” Jag kollade förvånat på honom. Jag brukade ju vara center i vanliga fall! ”Inte för att du har gjort dåligt ifrån dej, men vi behöver någon som säkrar hemåt ordentligt. Vi måste köra så defensivt vi bara kan idag om vi ska ha någon chans mot dom här!”
Efter fem minuter gick vi in på planen. Jag var i första kedjan, så jag gick ner mot vårt mål där Lukas stod.
”Vilken sida?” frågade jag. Lukas pekade åt vänster, så jag gick mot höger. Läktarsidan. Det var där jag ville vara. OM jag skulle få tag i bollen skulle jag i alla fall försöka springa upp och sätta den där bollen i målet. Jag ville inte vara back.
Jag kastade en blick upp mot läktaren i väntan på att matchen skulle dra igång. Jag fick syn på ett bekant rött hårsvall och drog på munnen. Sara. Jag kollade på henne tills vi fick ögonkontakt och så höjde jag på huvudet. Hon höjde lite lätt på handen. Men när jag kollade bredvid henne fick jag syn på ett ännu mer bekantare hårsvall. Linnéa. Jag var tvungen att kolla en gång till för att försäkra mej om att jag hade sett rätt. Jodå, visst var det hon alltid. Lyckligtvis kollade hon inte på mej, men jag blev ändå nervös. Nu kände jag mej TVUNGEN att ta bollen och göra mål.
”Målvakt?” ropade domaren. Jocke K höjde handen som svar. Domaren gjorde likadant till Jönköpings målvakt. Strax därpå blåste han i visselpipan och matchen var i gång.
Du är inte tvungen att göra mål. Du kan lika gärna stå här och ta det lugnt, arbeta defensivt som Micke sa, tänkte jag i hopp om att försöka lugna ner mej.
En av Jönköpings forwards kom springandes på kanten. Jag gick ut och täckte av passningsvägen in i mitten. Han såg inte min utsträckta klubba, utan sköt rakt på den. Jag tvärstannade och tog bollen och sprang. Forwarden hade stannat kvar på vår planhalva. Jag hade deras backar plus centern.
I farten kollade jag in mot planen, men alla mina lagkamrater hade sprungit iväg för att byta. Ensam mot tre. Det skulle inte bli lätt.
Jag hörde svagt hur Micke skrek:
”HEM, PASSA HEM ELIAS!” men jag brydde mej inte. Jag skulle göra mål.
En av deras backar klev ut för att stänga av vägen in så som jag hade gjort. Jag slog bollen i sargen och rusade om honom så fort jag kunde. Han hann inte med. Jag snappade upp bollen igen och vände in mot mitten.
Täck bollen, täck bollen, tänkte jag och vände ryggen mot den andra backen och centern. Jag kände hur deras klubbor träffade mina vader i hopp om att nå bollen men jag vände runt. En snabb blick på målet och så drog jag iväg bollen i ett hårt dragskott, utan att vara säker på att den skulle hamna i målet.
Den hamnade inte i målet. Den tog i högra kryss stolpen och studsade tillbaka till mej igen.
Skulle jag ta bollen och försöka mej på ytterligare ett dragskott, eller skulle jag chansa på att slå den på volley? Risken fanns ju att jag bara skulle slå i luften om jag tog den på volley, men samtidigt, om jag sköt dragskott kunde ju backen eller center stoppa mej innan jag ens hunnit snappa upp bollen.
Allt de där hann jag tänka på en halv sekund. Då bollen kom slog jag till rent reflexmässigt.
Innan jag hunnit reagera så blåste domaren. Jag kollade mot målet. Bollen låg bredvid målvaktens ena fot och publiken applåderade. Jag vände mej om, och alla mina lagkamrater kom springandes mot mej.
”FY FAN SÅ SNYGGT!” vrålade Karl i örat på mej. Jag log generat och försökte tränga mej igenom gänget med killar för att komma bort till avbytarbänken. Micke gav mej en snabb blick.
”Snyggt” sa han. ”Men tänk på att det där kunde lika gärna ha gått illa” Jag flinade åt honom eftersom att jag inte visste vad jag skulle säga.
Domaren blåste igång spelet för andra gången denna match.
”Första målet i matchen görs av Västerviks spelare nummer 5, Elias Sköldsson, efter tiden 42 sekunder” sa Hans i mikrofonen. Jag drog en hand genom håret och kollade upp mot läktaren. Linnéa kollade på mej, men jag kunde inte se hennes ansiktsuttryck därifrån jag satt. Snabbt vände jag bort blicken och plockade upp min vattenflaska.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
madelenis - 7 dec 08 - 20:40- Betyg:
Så himla bra, ja älskar dina noveller :)
DracoLove - 3 nov 08 - 13:07- Betyg:
Otroligt bra ^^
Har kommit lite efter med din novell,men jag är snart ikapp xD
Ovanligt med sport i noveller,du är den enda jag vet som skriver om sånt här xD
// Polly
BlackDream - 1 nov 08 - 14:56- Betyg:
Jättebra!
woops - 27 okt 08 - 13:46
Du lyckas till och med få mig att tycka att innebandydelen är intressant :O Wow.
sandruskapuska - 26 okt 08 - 20:42- Betyg:
=) <3
sorgen - 19 okt 08 - 21:22
Bra. Mejla gärna när nästa kommer.
J_love - 17 okt 08 - 16:09- Betyg:
Skiiitbraa:D:D
Mejla när nästa kommer ;)<3
ellan_7 - 17 okt 08 - 13:45- Betyg:
super bra xD
HorseGirl - 16 okt 08 - 15:42- Betyg:
bra^^,
abeer - 15 okt 08 - 19:41
braaa!
eviigheet - 15 okt 08 - 15:00- Betyg:
supppperrrrrrrrr bra :D medela nästa <3
nattizz_ - 14 okt 08 - 21:32
börjar bli spännande :D mejla när nästa ´kommer
walaa93 - 14 okt 08 - 19:44
puff, jag blev skit oroligt. hoppas det blir mål hoppas det blir mål.
hahahah :) sjukt bra som vanligt (K)
Kram
miijha - 14 okt 08 - 16:19
meeeeeeeer :D
ThisIsJustMe - 14 okt 08 - 12:17- Betyg:
gu va bra du skriver!!! :D S GRYMT bra novell!! :)
JessicaKarlsson - 13 okt 08 - 20:49- Betyg:
herregud va du är innebandynörd då ;) men jag gnäller inte, innebandy är kuul :D
hahah, mejla nästa del ;D <3
WhyJustMe - 13 okt 08 - 20:36- Betyg:
As bra :D
Diskret - 13 okt 08 - 19:53
Öhhhh jag förstod bara typ hälften av alla ord där ett tag, men innebandy är inte precis min starka sida, så det är inte så konstigt... hehehe! Men nu har jag lärt mig lite i alla fall. Jag tyckte att det var lite trevligt med något lite ovanligt (massa sport, det brukar inte direkt vara det i kärleks noveller), och alla reflekteringar han gör här. Det märks att du spelar själv.
11augusti - 13 okt 08 - 19:22- Betyg:
Är inte så mkt för sport, men det här var bra :)
Maila när nästa kommer? :D
Rosapapper - 13 okt 08 - 18:57- Betyg:
Jäääättebra:D
tjoh - 13 okt 08 - 18:43
asbra! :D jag älskar den här berättelsen! :) <3

Skriven av
SilverAndCold
13 okt 08 - 18:27
(Har blivit läst 565 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord