Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Someone special (18

- Haha, det är lite svårt att skriva en del när man måste gå på toa en gång i kvarten! Jag måste sitta och dricka vatten hela tiden eftersom att jag är genomförkyld, och ska spela match med damlaget på lördag! Vill helst inte vara sååå himla förkyld då! Men nu måste jag på toan igen, HAHA! Läs och kommentera! :D

KAPITEL ARTON.
När hon klev innanför dörren kom hon på att hon fortfarande hade Noels tröja på sej. Skulle hon gå hem till honom och lämna den, eller vänta till skolan på måndag?
Det fick bli imorgon eftermiddag bestämde hon.

Så, klockan fyra på söndag eftermiddag styrde hon stegen hem mot Noel. Hon hade valt att inte ringa innan. Hon var ganska nervös, men försökte ignorera det.
När hon stod utanför familjen Oscarssons villa och precis hade ringt på slog det henne – bara för att hon och Noel tyckte om varandra betydde inte det att dom andra i familjen tyckte om varann! Men hon kunde ju inte vända nu… Hon fick hoppas på att Henrik, Noels storebror inte var hemma, för han skulle definitivt känna igen henne som Dinah Oscarsson.
Dörren öppnades, och Noel pappa stod med ena handen på dörrhandtaget.
”Nämen hej! D… Diana var det va?!” Dinah kollade för en sekund förvånat på honom, men återfann sej snabbt.
”Ja, precis!” Hon suckade tyst av lättnad. ”Är Noel inne?”
”Jodå, han är inne på sitt rum!” Han klev åt sidan. ”Det är bara att kliva på!” Med osäkra steg gick Dinah in och hängde av sej jackan och sparkade av sej skorna. ”Uppför trappen, första dörren till höger” Dinah nickade kort och smög uppför trappan.
Första dörren till vänster stod öppen, och hon kunde se Henriks rygg där inifrån. Hon skyndade fram till Noels dörr och knackade tyst på.
Dock inte så tyst som hon hoppats. Henrik vände sej om samtidigt som Dinah, och när han fick syn på henne smalnade hans ögon på precis samma sätt som dom gjort i affären när hon var och kollade på byxor med Emil.
Han reste på sej. Lagom när han var ute från sitt rum öppnade Noel dörren. Henrik stannade, Noel stirrade förvånat på Dinah.
”Eh…” sa han, förvånat.
”Vad fan gör hon här?!” frågade Henrik irriterat och tog några hotfulla kliv mot Dinah, som rent reflexmässigt backade – rakt in i Noel.
”Eh…” sa Noel igen. Henrik tog ytterligare några kliv framåt.
”Hur fan kom det sej att pappa släppte in dej?” Dinah teg. ”Va?!” Noel kollade frågande på Dinah.
”Diana…” viskade hon mot Noel. Henrik stirrade på henne som om hon vore dum i huvudet, men Noel nickade.
”Aha…” sa han. ”Gå in i mitt rum så länge” Dinah gick tacksamt in i Noels rum. Noel stängde igen dörren bakom sej. Hon gick och satte sej i sängen under tiden som hon väntade. Noels tröja lade hon bredvid sej.
Hans rum var typiskt killigt, så som hon hade föreställt sej att hans rum skulle se ut;
Mörkgröna tapeter, ljust trägolv som var täckt med kläder och spel till ett Playstation 3 som stod under en tv i ett hörn, en enkel säng, en bokhylla som inte alls var fylld med böcker utan ännu mer spel och cd-skivor, samt ett skrivbord.
Noel öppnade dörren och kom in. Han satte sej på datastolen och kollade ner i golvet.
”Förlåt, jag vet inte vad jag tänkte på när jag kom hit” mumlade Dinah.
”Det är lugnt…”
”Vad sa Henrik?”
”Han lovade att inte berätta att du var Dinah, utan Diana…”
”Jaså?” sa hon förvånat. Han nickade. ”Men din pappa… han borde känna igen mej, från julshowen menar jag…”
”Han såg aldrig vårt framträdande”
”Va?!”
”Fick ett jobbsamtal strax innan”
Dinah kunde inte tro sina öron – man kollade väl hellre på sin son när han framträdde än tog emot ett jobbsamtal?!
”Jaha…” sa hon och kollade ner i golvet. ”Ja, jag kom ju bara för att lämna tillbaka din tröja alltså…” Hon lyfte upp tröjan där den låg på sängen och gav den till honom.
”Aha” sa han och slängde upp den på skrivbordet. Dinah reste på sej.
”Vi ses imorgon” Han nickade, och hon försvann ut från hans rum. Innan hon gick ner för trappan kastade hon en blick in i Henriks rum. Han var inte där, vilket hon var glad över.
Hon drog på sej skorna och jackan. Noels pappa kom och frågade om hon redan skulle gå, vilket hon nickade åt. Han sa hej då, och hon sa också hej då. När hon hade stängde ytterdörren om sej fick hon syn på Henrik som stod ute på trottoaren och rökte.
Så lugnt hon kunde gick hon ut från familjen Johnssons tomt, men just som hon skulle passera Henrik grep han tag om hennes arm.
”Jag vet inte vad det är du och min bror håller på med” väste han. ”…men vad det nu än är, så är det bäst att ni slutar omedelbart!” Dinah drog sej irriterat loss.
”Sköt dej själv du!” muttrade hon och gick med snabba steg bort från honom, hemåt.

När skolan började dagen efter var det med nervösa steg Dinah gick dit.
Arvid hade inte hört av sej på hela helgen. Hon hade försökt ringa honom på söndagkväll, men han hade inte svarat.
Hon bestämde sej att för sms:a honom senare, och eventuellt bestämma en ny dag då de kunde träffas, för det sista hon ville var att förlora honom.
Sabrina och Hanna stod och väntade på henne utanför skolan. När hon nådde fram till dom gjorde dom sällskap in till skåpen. Där skiljdes dom åt, för Sabrinas och Hannas skåp låg en bit bort från hennes eget.
Men långsamma rörelser öppnade hon skåpet, slängde in Nikebagen och tog ut matteböckerna.
”Hej” Hon kollade åt höger, och såg Noel stå och trycka in sin bag i skåpet, fast hans ansikte var vänt åt hennes håll.
”Hej” sa hon tillbaka och stängde igen skåpet. Hon gick de två stegen som skiljde dom åt och lutade sej mot skåpet bredvid Noels. ”Trångt i skåpet eller?”
”Mmmh” sa han och smällde igen skåpsdörren för att den inte skulle ramla ut igen. Han låste, och vände uppmärksamheten mot Dinah.
”Vart har du böckerna?” fnissade hon. Noel slog en hand för pannan.
”ÅÅHHH!” Han tryckte in nyckeln i skåpet igen, och när han öppnade den ramlade väskan ut. ”Helvete också” mumlade han och drog ut matteboken. Resten av böckerna tryckte han upp på översta hyllan, och så började han mosa in väskan igen.
”Vi ses på lektionen” sa Dinah med ett skratt och lämnade honom och hans kamp med väskan för att gå bort till Sabrina och Hanna som stod en bit bort och tittade på henne. De gick upp till bänkarna, som var tomma, och satte sej ner.
”Gillar du Noel?” frågade Hanna med ett litet leende.
”Vaaaa?” sa Dinah.
”Ja, alltså, det verkar som det…”
”Ehm…”
”Inte för att verka på!” avbröt Sabrina. ”…men alltså, vi bara undrar!”
”Det är lugnt om du inte vill berätta alltså!” försäkrade Hanna.
”Nej, men det är klart…” mumlade Dinah.
”Jaha” sa Hanna förvånat.
”Så, tycker du om honom då?” frågade Sabrina, och hon och Hanna kollade intresserat på Dinah.
”Nja, jo, alltså, ne, men, alltså…”
”Bra svar” fnissade Hanna.
”Jo, alltså, jag tror det…” mumlade Dinah tyst.
”Ni passar ihop!” Dinah kollade upp på Sabrina.
”Vad sa du?”
”Att ni passar ihop!”
”Men… alla andra…”
”Ja, vad är det med dom?”
”Ja, dom tycker att… ja, att vi inte passar ihop. Alltså, allt som har hänt mellan våra föräldrar…”
”Och?” sa Hanna och kollade på Dinah med en vad-spelar-det-för-roll-blick. ”Det hände ju för aslänge sen! Man måste ju förlåta!” Dinah tänkte efter. Det var inte bara Hanna som sagt det där till henne…
”Jo, det har du väl rätt i” mumlade hon, försökte att markera att hon inte ville prata mer om det, men Hanna gav sej inte.
”Jag tycker du ska satsa på honom!”
Lyckligtvis kom deras mattelärare upp för trapporna, med resten av klassen bakom sej. Han låste upp klassrummet, och de gick in och satte sej.
Dinah öppnade matteboken och satte igång att jobba. Hon låg efter, och kände sej inte bekväm med det. Matte var i stort sett det enda ämnet som hon inte klarade av.
En lapp hamnade på hennes bänk. Hennes första tanke var att det var Noel som hade kastat den, men när hon vände sej om såg hon att han stod borta hos Markus och prata med honom. Hon vecklade upp lappen.
Ni skulle passa asbra ihop! Fråga om ni ska hitta på något idag efter skolan! :D /H
Dinah vred på huvudet, och såg Hanna som log uppmuntrande mot henne. Dinah skakade på huvudet, och blev påmind om att hon skulle skicka ett sms till Arvid.
Så diskret hon kunde drog hon upp mobilen och började skriva ett sms till honom.
”Du vet att man inte får ha mobilen på lektionerna, såvida det inte är något allvarligt” sa deras mattelärare Arne och kollade henne skarpt i ögonen.
”Eh…” sa Dinah, kände hur hela klassens blickar vilade på henne. ”Min, öh… mormor! Min mormor, hon är sjuk, ligger på sjukhuset… Mamma lovade att… eh, sms:a om de hände något!” Arne kollade på henne med en skeptisk blick, och det hördes spridda fniss i klassrummet.
”Varför sa du inte till mej innan lektionen började då?” frågade han.
”Jag… glömde” Arne suckade.
”Hm, okej då”
Dinah skrev klart sms:et och la ner mobilen i fickan. I nästa sekund vibrerade den till. Så snabbt kunde väl Arvid inte ha svarat? Hon såg Arnes irriterade blick på henne, men ignorerade den och tog upp mobilen igen.
Hm, sjuk mormor va? Den ursäkten är gammal, ett rent mirakel att han gick på den!
Meddelandet var från Noel. Hon vände sej inte om, knappade bara in ett svar tillbaka.
Men som du såg så gjorde han det! Du får ursäkta, men nu måste jag jobba matte, plus att Arne kollar in mej hela tiden. Snart kommer han väl och sliter mobilen ur handen på mej för att bevisa att jag lurade honom!
Dinah skickade iväg sms:et och koncentrerade sej på matten under resten av lektionen.

Det var inte förrän det var lunch som Dinah fick ett svar från Arvid.
Hey! Jo då, vi kan träffas. Idag, vid 16-tiden?
Dinah knappade in ett kort okej, och så bestämde de att de skulle ses hemma hos Arvid.
”Är din mormor verkligen sjuk?” frågade Sabrina. Dinah började skratta.
”Nej, såklart inte! Hon har varit död sen jag föddes typ!”
”Åh, jaha…” mumlade Sabrina generat. Hanna smålog.
”Jag misstänkte att du bara lurades” sa hon och öste upp ris på sin tallrik. Dinah slevade upp kebabgryta och tog ett glas. Hanna och Sabrina kom efter henne. Efter att ha tagit mjölk gick hon ner i ena hörnet av matsalen och tog ett bord där, med Hanna och Sabrina bakom sej. Noel, Tobias och Markus satt i motsatt hörn, och Dinah fick ögonkontakt med Noel. Han höjde på huvudet, och hon log tillbaka.
”Har ni hört att Klara ska ha fest i helgen?” frågade Sabrina. Dinah svalde ner riset hon stoppat i munnen.
”KLARA?!” utbrast hon och Hanna samtidigt. Sabrina nickade.
”Jag blev också jätteförvånad när jag hörde det”
”Klara i vår klass?!”
”Ja!”
Dinah fortsatte att äta.
Klara?!
Klara var klassens pg, plugghäst, mvg-barn, pluggis – vad man nu ville kalla det. Hon blev aldrig kallad något av de namnen, men folk tänkte det i sina tankar. Det var förklaringen till varför folk blivit så förvånade när de fick reda på att duktiga mvg-Klara skulle ha fest.
Hon bodde i Arvids områden, det var i stort sett allt Dinah visste om henne.
”Ska ni gå?” Dinah ryckte på axlarna.
”Det kan nog bli kul” fnissade Hanna. ”Att se hur hon reagerar när en massa folk tränger sej in och hon inser att hon inte har någon kontroll över huvudtaget” Dinah log åt tanken.
”Jo, jag går nog” sa hon och drack en klunk mjölk.
”Jag med” fnissade Sabrina.
”Samma här” sa Hanna.
Det vibrerade till i Dinahs ficka. Hon drog upp mobilen, och läste det inkomna sms:et.
Klara ska tydligen ha fest i helgen – kommer du?
Även detta sms var från Noel. Hon kollade upp och mötte hans blick från andra sidan matsalen.
Kanske. Varför undrar du?
Dinah visade Sabrina och Klara sms:et under bordet så att inte Noel skulle se det.
Jag kommer bara om du kommer
Dinah kunde inte låta bli att le åt hans sms.
Räkna med mej då!
Skrev hon tillbaka, och la sedan ner mobilen i fickan.
”Gud så gullig han är!” suckade Hanna och log mot Dinah. ”Du bara måste bli tillsammans med honom!” Dinah log roat.
”Vi får väl se vad som händer på festen…” sa hon.

Efter skolan åkte hon raka vägen hem till Arvid. Hon skulle inte hinna hem och lämna väskan och sen åka till Arvid.
Det var han som öppnade dörren. Han log mot henne, och hon drog av sej skorna och satte upp dom på skohyllan, och följde sedan med honom upp på hans våning. De slog sej ner i soffan.
”Jag måste berätta något” sa Arvid allvarligt. Han såg så allvarligt ut att Dinah började skratta.
”Jaha?” fnissade hon.
”Hm. Ja, alltså… Jag har träffat en tjej”
”Jaha?” sa Dinah, förstod inte vad som var så märkvärdigt med det.
”Ja, och jag typ gillar henne…”
”Jaha?” sa Dinah ännu en gång. Arvid slog ut med armarna.
”Är det allt du har att säga?!”
”Ja, men grattis då!” sa Dinah och log. ”Vad heter hon, vilken skola?”
”Du kanske känner henne…!” sa Arvid.
Dinah tänkte igenom de tjejer som hon kände som hon trodde att Arvid skulle kunna falla för. De enda hon kunde komma fram till var Daniella, Linda, Erika och Petra. Alla andra var så… tjejiga. Dom fyra var mer sej själva, och hade en så skön stil – som Arvid.
”Säg!” sa Dinah. Arvid log.
”Njaaa…”
”Säg nu!”
”Njae, jag tror inte…” Dinah tog hans fot i ett stadigt grepp och började kittla honom. Han hatade när folk kittlade honom. Mellan skrattattackerna lyckades han få fram ”Sluta!” ett par gånger. Tillslut gav han upp. ”Okej okej! Jag säger!” Dinah slutade kittla honom, men höll fast hans fot.
”Nååå? Vilken skola, och namn?”
”Hon går på din skola” sa Arvid, och torkade sej under ögonen – han hade skrattat så mycket att han hade börjat tjuta. ”Och hon heter…” Dinah pekade på hans fot.
”Säg, annars…”
”JAJA! Lugna ner dej!” Arvid harklade sej och började småskratta. ”Ne, okej, jag ska va seriös. Hon heter Melina”
”MELINA?!” utbrast Dinah med ett ogillande tonfall.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
BlackDream - 15 nov 08 - 10:22- Betyg:
Hell no!
Det kan inte vara Melina ju "/
Jättebra i alla fall =)
sandruskapuska - 26 okt 08 - 05:45- Betyg:
=O. katastrof<3
PsychicPlay - 7 sep 08 - 00:09- Betyg:
åh! nu har jag läst alla delar & det tog väl.. nån timme. ^^,
eller 2.. jag vet inte. (a)
Sjukt bra iaf, du måååste skriva mer annars.. dör jag.
eller nånting. ^^,
beckesnack - 5 sep 08 - 22:27- Betyg:
skiiiiiiiiitbra :) mejla som vanligt ja :)
anderssooon_ - 5 sep 08 - 22:05- Betyg:
mktbra, maila som vanligt! (:
Rosapapper - 5 sep 08 - 14:54- Betyg:
Jääääääättebra:D
nattizz_ - 5 sep 08 - 10:22
jätte bra :D mejla när nästa kommer
saraelskarbecca - 5 sep 08 - 07:49
Iiih, braBraBra och åter bra xD
flikkanmedB - 4 sep 08 - 21:49
jättebra :D
FlummKuuNg - 4 sep 08 - 20:57- Betyg:
Jätte bra du måste skicka nästa del! <3
Niz0 - 4 sep 08 - 20:55- Betyg:
skicka när nästa kommer :P
Berri - 4 sep 08 - 19:11
:O!

ABBO.. först emil nu arvid >.<
Meeer nuuuu!!
J_love - 4 sep 08 - 19:10- Betyg:
BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST :D:D:D:D
Älskar älskar älskar :D haha
mejla när nästa kommer;D
inmydreams - 4 sep 08 - 17:53- Betyg:
Bäst, bäst, bäst och åter bäst :D
sviken_1 - 4 sep 08 - 17:46
hur bra som helst!!!
wow_93_ - 4 sep 08 - 17:32
Omg omg omg omg omg omg skiiiit grymmmmmt!!! :D:D /woowi
Xoonie - 4 sep 08 - 17:25- Betyg:
Spännnande ! O.o Mera tack! <3
missyou - 4 sep 08 - 17:12
spännande! Mejla när nästa del e ute? (a)
JessicaKarlsson - 4 sep 08 - 16:51
somfan va braaa ;D som vanilgt (a)
mejjllaa :D
tjoh - 4 sep 08 - 16:42
oh , superbra ! :D :D:D <23

Skriven av
SilverAndCold
4 sep 08 - 16:17
(Har blivit läst 472 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord