ÄNGLAR, FÅGLAR OCH FRIHET
Jag kramade hårt om hennes smala fingrar.
Hennes hand var avslappnad och ögonen var slutna. Jag hade suttit på hennes sängkant hela natten och krampaktigt försökt hålla kvar om handen. Hon andades lätt med ett svagt leende på läpparna. Jag smekte hennes mjuka kind och hon öppnade långsamt ögonen. Hon tittade upp mot mig och jag mötte hennes blick, sen slöt hon sina ögon.
Försiktigt kramade hon min hand och viskade.
”Jag drömde jag var fri.”
”Fri som fåglarna?” Sa jag lite lätt skämtsamt.
Hon öppnade sina ögon och tittade på mig igen. Sen vred hon bort sitt ansikte och sa:
”Kanske mer som en ängel.”
Solen sken in genom fönstret och bländade mig där jag satt. Klockan måste ha varit runt sju och jag hade inte sovit på hela natten. Eller var det kanske fortfarande natt. Det kanske aldrig mer skulle bli dag?...
”På vilket sätt är änglar fria?”
”Dom är döda” hörde jag en mild röst säga från andra sidan rummet. Det var hon. Hon hade trippat ljudlöst dit. Eller hade hon kanske flugit, flugit precis som en ängel?
Hon hade ett vitt nattlinne över sin revbens smala kropp. Hon lutade sig lätt mot fönsterkarmen och tittade upp mot himmelen. Jag ställde mig bakom henne och tittade ner mot gården. Jag brukade aldrig titta ut genom ett fönster när jag var högre upp än 15 våningen. Jag fick så lätt höjdskräck. Men då gjorde jag det, jag vågade. Jag tittade ner mot gården och sedan upp mot himmelen.
Hennes blick var fortfarande fäst långt uppe i skyn och jag trippade tillbacka till sängen.
”Tror du men blir fri när man dör? Jag menar liksom fri, typ som en fågel, du vet?”
”Ja” svarade jag. ”Jag tror att dö är det ända sättet att bli fri på.” Hon öppnade fönstret och andades in den svala luften.
Jag vet inte vad som hände sen men jag hörde henne säga.
”Jag vill vara fri, sådär fri som jag var i drömmen.”
Jag insåg aldrig vad hon menade med dom orden, inte förens nu, nu efteråt.
Hon har varit död i två år sedan den där dagen. Hon öppnade fönstret för hon ville blir fri, hon hoppade. Jag minns hur jag kastade mig ner för trapporna i höghuset och ut till hennes döda kropp. Jam mins att jag böjde mig ner och viskade i hennes öra:
”Din dröm gick i uppfyllelse, du är fri nu.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| alexz_th - 3 sep 08 - 17:06 |
| Riktigt bra och berörande! |
| glasbubblan - 20 aug 08 - 14:39 |
verkligen vackert!
tycker om ditt sätt att skriva på,
det är verkligen fängslande bra!
och du!?
kan du inte skriva typ en kort del/novell
om vilka dom är/var innan hon hoppade??
jag tror det skulle bli sådär sjukligt bra!!
känner på mig att du mycket väl skulle kunna
göra det både intressant och vackert!! :) ? |
Dj_snuffe - 16 aug 08 - 12:21- Betyg:  |
Usch, så hemskt, men så otroligt vackert. Du skriver megabra! <3
Ta hand om dig |
| meplicious - 10 aug 08 - 08:33 |
Härligt! Döden har så många vinklar, det är nästan skrämmande.
Verkligen bra skrivet! Så vacker |
| Justmyfault - 9 aug 08 - 22:24- Betyg: |
| oh, gud så bra! |
| ccooccaaccoollaa - 9 aug 08 - 11:43 |
| Åh så vacker! |
| Jakktar - 8 aug 08 - 10:36- Betyg: |
| Så vacker, så vacker, så vacker... Hur kan man vara såhär bra, jag begripert inte! <3 |
| Tiggarflikkan - 7 aug 08 - 15:27- Betyg: |
| Så vacker och fantastiskt bra skrivet, jättejättebra, verkligen!! |
