På jakt efter den rätta |
-JAG SKA RÄCKA FINGER ÅT GUD!, skrek Emma på vägen hem.
Hon hade visat Gud att hon visst kunde, att alla var
loosers som kunde dra åt helvete!
Hon gick hem från Mickes årliga vårfest. Alla hade samlats
i hans familjs vardagsrum och på bordet stod massor med
ölsorter och spritsorter som inte ens Emma hade hört talas
om.
Dom hade dansat till låtar med mycket tryck och basen dunkade
i öronen. Några öl för mycket hade slunkit ner i hennes
hals, för hon blev alltid såhär efter för mycket sprit.
Huvuet dunkade i takt till musiken och varje människa
hade två siluetter.
I 2-sits soffan satt minst 5 stycken och snckade.
Några hade vågat sig på att smaka av den giftgröna bålen
tjejerna i musikklassen hade gjort.
-Är det ledigt här, frågade Emma med lite sluddrig röst.
-Visst!
Killen som svarade hade mörkt hår, en vit shorta med brun
kavaj över. Han log mot henne när hon satte sig ner.
Emma hade aldrig sett den killen förr, men hon tyckte om det
hon såg. Hans armar var muskulösa, och hon gissade att han
tränade på gym.
-Känner du Micke eller?, frågade hon.
-Njaa,han är min brorsas polare. Han bjöd hit mig, fast jag
funderar på att dra hem igen! Fester är ingenting för mig.
-Jag heter Erik förresten!
Hon kunde utskilja att han inte bodde i närheten,
kanske bodde han i Uppsala för han pratade inte som henne.
Hon skämdes ofta för sin extremt fina stockholmska. Den
passade inte in i hennes kropp, och när hon blev äldre skulle
hon lära sig en annan dialekt, det var bestämt redan!
Pratet bara flöt på, nu hade dom kommit in på musik.
Någonstans kände hon värme, kanske var det röken från alla
cigaretter som Frippe tände, eller så var det värme från
Mickes underbara kropp.
Hon ville ta på den, krama om honom.
-Följer du med ut, frågade han plötsigt. Jag ska ta mig en rök.
-Visst!
När dom gick förbi bordet med sprit roffade hon åt sig en öl av
märket Sofiero och gick precis bakom Erik.
Det var kallt ute, och utetermometern visade faktiskt -10grader.
Hon hade bara på sig ett linne och hon huttrade friskt.
Erik var en gentleman och la sin varma kavaj över hennes axlar.
-En sådan vacker flicka ska väl inte frysa, sa han tyst.
-Vem är vacker?, sa Emma och tittade sig omkrig.
Det blev tyst för några sekunder innan han svarade;
-Du är vacker, mycket vacker.
Hon tog en klunk ur den kalla ölen för att kyla ner sig.
Hon rodnade och hon hoppades att han inte skulle se det.
-Du, du kan inte mena det, stammade hon.
-Klart jag menar, annars skulle jag inte säga det.
Han tittade henne djupt i ögonen och kysste henne sedan.
-Ska vi gå hem till dig, eller hem till mig, frågade hon
när dom stod utanför Mickes hus.
-Jag måste sova, ska jobba imorgon. Kan vi inte ses imorgon
kväll? Jag kan bjuda på mat eller nått.
-Okej, kommer du vid halv 6 då?
Han gav henne ett tyst ja, kysste hennes panna och vinkade
hejdå innan han körde iväg i sin röda Volvo.
I sin dagbok skrev hon:
Jag är lycklig mamma. Lycklig på riktigt.<3
|
|
|
|
