Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

~Lova att aldrig lämna mig~ - Del 1

Jag ser mig lite smått förvirrat omkring bland alla hyllor i den gigantiska mataffären.
Lappen som det står alla varor på läser jag noga och stannar hastigt upp lite
här och där, vart eftersom jag passerar alla avdelningar och hyllor.
Den lite kyliga luften får mig att huttra till och dra min svarta hood-tröja
tätare om kroppen. Människor med kundvagnar tränger sig irriterat förbi
som om dom var i värsta ruschen. Irriterade blickar slängs på mig.
Vadå då? Jag har inte bråttom. Jag kan gott och väl få gå här i
mina egna tankar och försöka lista ut var pastan finns och det ena med det andra.
Killar och mataffärer asså, aja, kanske är det bara jag som är allmänt dryg vad
det gäller att handla. Om jag ska vara ärlig, alla shopping igentligen.
Det var morsan som skickat hit mig. Hon hade några möten med jobbet som
hon var tvungen att gå på och jag skulle faktiskt endå hit.
Jag och min kompis Beanca, den vackraste människan på denna jord,
har gjort filmkväll på fredagar till en officell tradition och man kan ärligt
talat inte ha en filmkväll utan godis och läsk, det går ju bara inte!
Så nu är jag här och irrar runt som en yr höna. Tillslut lyckas jag hitta
resten utav produkterna som morsan skrivit på listan.
Nästa riktning är imot godiset då jag redan snappat åt mig cidern i
förbifarten. Sen är det ju så svårt att välja det här förbannade godiset,
men tillslut samlar jag mig själv och plockar ut lite lösgodis.
När allt är betalt så går jag ut med en matkasse i varje hand.
Jag känner mig faktiskt riktigt stolt där jag går fram på gatan.
Okej, att handla är kanske inte en så stor grej, men endå!
Solen steker på ganska bra, men jag känner att det är
goast att ha på sig hood-tröjan endå. Jag är en väldigt
kallblodig person, väldigt lätt för att frysa, medans min älskade
Beanca är raka motsatsen. Hon kan gå i bara linne när det bara är
+ 10 grader ute, helt sjukt! Då är det rena istiden för mig.
Jag ryser för mig själv där jag går och solen praktiskt taget gassar över mig.
Ursch, om jag fryser en sån här "varm" dag, tänk då på vintern!
Jag blir snart tvungen att ställa ner dom tunga kassarna en stund för att vila
armarna. Mitt kvarter är faktiskt ganska långt bort ifrån mataffären, kanske inte
så konstigt om man bor i en förort.
Jag ser mig lite slappt omkring medans jag skakar mina armar som för att få
liv i dom.
Herregud, matkassorna väger ju ton! Ska hon ha fest eller!?
Mina armar tappar snart sin mjölksyra, så jag kan äntligen fortsätta.
Medans jag går in på gatan till bostadshusen så fastställer jag varför
morsan är tvungen att köpa så mycket mat, jag känner mig faktiskt som boven i dramat.
Min blick svävar strax därpå över på ett gult hus med enorma buschars runt,
som jag mycket väl känner till. Jag kan skymta Beancas sovrumsfönster igenom en
lite glesare del utav buscharset, men jag kan inte se om någon är där inne.
I ett ögonblick stannar allt upp, jag vill gå och knacka på, men istället vänder jag mig om
och fortsätter nerför gatan imot mitt kvarter. Snart passerar jag hörnet av våran ovårdade
trädgårdshäck, går in på våran infart, sen är jag hemma. Jag traglar med nyckeln en
bra stund och håller på att få nervsammanbrott och kasta bort nycklarna när den
motvilligt går in i låset och dörren går upp. Jag skiter i att ta av mig skorna och går
raka vägen in i köket. Matkassarna ställer jag utmattat på golvet brevid köksbordet.
Skorna sparkas snabbt av och slängs ut i hallen bland alla andra skor som ligger
i en enda röra på skohyllan. Jag går ut i hallen där jag plötsligt stannar upp framför
dom stora speglarna brevid dörren in till vardagsrummet.
Jag granskar den underliga figuren i spegeln. Medellång smal kropp, men endå muskulös.
En svart, busigt rufsig, mellanlång frisyr som ramar in det snygg, söta andsiktet.
Dom lite mystiska isblåa ögonen är mycket tilldragande. Hela gestaltens utseende har
en tendens att se en aning "nerdrogad" ut.
Jag försöker mig på ett rakt stiligt leende, som alltid blir mitt snea "charmiga" leende.
Störande, enligt mig. Jag höjer på ögonbrynen och ser på min spegelbild.
Allt slutar med att jag går garvandes därifrån.

Ladies and Gentlemen, Ace Nervana!

-------------------------------------- -------------------------------------------------- ------
Fööörsta delen här:D Tjoho! Gillar den faktiskt själv^^ Ska jag fortsätta?:PxD
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5)
Mangasagan - 31 maj 08 - 17:44
Jätebra! fortsät! :D
EmelieCarlsson - 28 maj 08 - 13:50- Betyg:
Jajajaja bra! :P
Sawa - 27 maj 08 - 19:56- Betyg:
Du ska fortsätta
Guldvattnet - 27 maj 08 - 19:03
yees du ska fortsätta <3
SoGetLost - 27 maj 08 - 18:59- Betyg:
bra:D men ja tyckte förra delen blev bättre skriven
SaraAndreasson - 27 maj 08 - 18:55- Betyg:
JAAII! :D
skit bra, fortsätt!
Skriv fort, vill läsa nästa!

Skriven av
xyouandmex
27 maj 08 - 18:42
(Har blivit läst 376 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord