Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Deckare" - lås om dej

Lås om dig
Fredag den 31 mars. En vanlig dag, där våren precis börjat blomma och temperaturen stigit ett par grader efter den långa, kalla vintern. En tid då alla människor börjat vakna till liv igen, och som en ny start för en del. För vissa inte, nej för en del människor kunde det även vara en fortsättning på något som aldrig börjat, något som visar sig vara ett helvete.

Som så många gånger förr vaknar Josefin mitt i natten av känslan att någon står och tittar på henne. Men den här gången var det ändå något som var annorlunda. Precis som om någon stod och andades tungt över henne i det kolsvarta mörkret. Just som hon ska sträcka sig för att tända sänglampan så känner hon en iskall vindpust som smeker henne över armen. Josefin drar åt sig armen igen och ser hur dom röda siffrorna på väckarklockan plötsligt skyms för ett ögonblick, precis som om någon eller något passerade förbi klockan. Hon sträcker sig återigen efter lampan och känner sig uppskrämd, så hon famlar oroligt i mörkret för att så fort som möjligt, avslöja med ljusets hjälp att det bara är inbillning. Men precis när hon trycker på knappen på lampan så stängs hela elektriciteten av, som om någon drar ut kontakten. Josefins hjärta bankar hårt mot hennes bröst och precis när hon öppnar sin mun för att tala så hindrar en röst henne.

- Schh, nu måste du vara helt tyst nu, annars kommer det gå riktigt illa för dig. Josefin kände hur rösten kom närmare henne och hur någon snabbt tog tag i hennes handleder. Josefin kved och skrek, eller försökte gjorde hon åtminstone. Men en hand trycktes emot hennes lilla mun och först då insåg den vettskrämda flickan att det var omöjligt att stå emot. Hon knep ihop sina vackra ögon så hårt hon kunde, tänkte för sig själv att det här inte hände. Hon låtsades att det var en mardröm, att hon snart skulle vakna upp och då springa in och lägga sig bredvid sin älskade mamma. Men så blev det inte den här gången, tyvärr.

Nästa dag när Josefins mamma vaknade, insåg hon att hon försovit sig. Hon hade inte hört väckarklockan eftersom hon satt i sina nya öronproppar kvällen innan.
- Josefin! Du måste vakna nu lilla gumman, vi har försovit oss. Eva raskade in i Josefins sovrum och drog bort täcket, men där låg inte hennes flicka, nej där låg ingen alls. Eva blev förvånad, hon fortsatte mot köket och sedan till toaletterna, men hennes dotter fanns ingenstans i huset. Oron spred sig genom hennes kropp och hon sprang tillbaka upp till hennes man.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4)
_millis_ - 6 maj 08 - 18:42- Betyg:
Värkr bra!:) ska läsa alla sen komenterar ja de sisat(:

Skriven av
Emilia_Victoria
6 maj 08 - 16:57
(Har blivit läst 89 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord