Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Orientalisk vandring

Den kvava nattluften kom emot mig som en vägg ute på gatan. Mörkret hade för länge sedan lagt sig men luften dallrade ännu av värmen, även om det inte var lika tryckande hett längre. Folk vandrade fortfarande på gatorna, en del på väg hem från en lång dag av arbete, andra på väg till ett sent dopp på någon av de nu folktomma stränderna. Då och då möttes jag av en grupp med turister, troligtvis på väg till någon av stadens restauranger för en sen middag. Några av dem kände jag igen från hotellet där jag sett dem ligga i någon av solstolarna vid poolen. Men ingen av dem verkade ta någon notis om mig.
Längs gatorna fanns ännu några plastigt belysta stånd för att locka turister, med de flesta av dem hade redan stängt för kvällen. Vid en sent öppen livsmedelsaffär plockade butiksägaren undan dagens färska frukt som legat framme i korgar längs väggen på trottoaren, och tog sedan in reklamskylten som stod halvt ute i vägen. I husen släcktes lamporna och från en bakgård i närheten hördes hundskall. Gatan var näst intill tom på trafik.
Utanför restaurangen som låg på gatans hörn möttes jag av en inkastare som jobbade kvällens sista skift. Han kom fram till mig och erbjöd sig vänligt visa mig kvällens meny samtidigt som han pekade ut ett trevligt bord att sitta vid.
Restaurangen var långt ifrån full och doften av mat nådde mig ända ut till gatan där jag stod. Men jag tackade ändå nej, med tanke på att jag redan ätit förut samma kväll, och fortsatte ned mot marknaden.

Samlingen av tältstånden stod nu öde. De var för länge sedan stängda och tältduksväggarna hade dragits ner. Men om inte allt för många timmar skulle det öppnas igen, tidigt nästa morgon, då försäljarna kommer hit med sina vagnar fyllda med nya varor som sedan staplas ut i väntan på att bli sålda.

Jag följde en smal sandig väg som ledde ner mot stranden. En av kvällens sista ”turistjagare” kom springande mot mig med näven full av broschyrer. Han lyckades till slut lura på mig tre olika papper om rundturer som gick här i närheten. Till priser som verkade mycket timliga för en västlänning, men som var alldeles fördyra för att någon av landets egna invånare över huvudtaget skull ens tänka tanken att företa sig något sådant. Jag stoppade ner lapparna i fickan på de gröna kapribyxorna som jag hade på mig, tackade och fortsatte vidare. Mannen såg mycket nöjd ut och väntade nog att få se mig på en av hans turer redan nästa dag. Man jag var själv medveten om att broschyrerna skulle hamna i sopkorgen på hotellrummet bland de andra som jag redan lyckats få med mig tillbaka.

Längs en tvärgränd, alldeles innan man kom ned till stranden, låg den lilla tebutiken jag redan varit och handlat i några gånger innan. Men jag blev ytterst förvånad när teförsäljaren själv klev ut genom den stängda dörren och kom bort till mig. Lokalen var nersläckt och en liten lapp på dörren talade om att affären redan varit stängd i minst en timme.
”Hello! You are here again. Do you want to buy more tea?” sade försäljaren glatt. Jag förstod inte hur han kunde känna igen mig bland alla som passerade här. Han klappade mig vänskapligt på axeln, som om vi känt varandra i åratal, och övertalade mig att jag kunde få komma med in och köpa mitt te.
”Come on in. You’re a special friend of mine. Of course you will have some tea.” Fortsatte han och lamporna blixtrade till när han tände lyset. Lokalen var minimal. Ett litet rum med en disk och väggarna täckta med hyllor, från golv till tak. På hyllorna stod olika sorteras burkar fyllda med te av alla dess slag. Teburkarna var namngivna med små papperslappar. Namnen på tesorterna stod alltid två gånger, den andra gången var en engelsk version, tillämpad turisterna. På näst översta hyllan stod det te jag hade köpt sist. Det som jag hade kvar av det stod på hotellrummet i en liten oanvänd burk på köksbordet.
Försäljaren pekade på en av burkarna i mängden.
”That’s my special favorite. You want to try it?”
Och innan jag ens hunnit tacka ja till erbjudandet så hade han tagit en av de vita papp påsarna och börjat ösa i te med en skopa. Han stängde igen påsen med en liten tejp bit och räckte över den till mig. Den här gången var det inte ens någon förhandling om priset utan han hade redan ett ”special price for you” och jag orkade inte pruta ner det. Även om det troligtvis var över normalpris.
Jag tog fram en sedel ur plånboken, tackade för andra gången och gick där efter.

Nere på stranden var det folktomt så när som på några som satt längst ut på en liten träbrygga och såg ut över det mörka vattnet. Längre bort hördes toner av orientalisk musik. Jag tog av mig sandalerna för att bära dem i ena handen i stället och fortsatte gå i musikens riktning.
Ett stycke längre bort fann jag tonernas härkomst. Mitt på stranden stod ett gäng ungdomar från staden. De stod samlade i en halvcirkel och klappade händerna i takt till musiken. Runt om dem hade andra nattligt vandrande turister samlats i en liten åskådarklunga. Jag gick lite närmare och för att kunna se bättre. Då fick jag syn på vad de alla beskådade. Mitt i halvcirkeln stod en ung flicka och dansade till musiken. Hon bar en färgglatt mönstrad klänning av skimrande tyger. Hennes svarta hår som lade sig långt mer på ryggen pryddes av påträdda pärlor. Stegen var korta och vaggande likt en ankas gång, med det hela var klockrent och mycket rytmiskt.
Flickan verkade helt oberörd av åskådarklungan som bildats och fortsatte med ett, lite blygt och hemlighetsfullt, leende på läpparna som gav luften en känsla av mystik, eller kanske rättare sagt förstärkte den. För ett ögonblick möttes våra ögon, endast för en sekund. Men den etsade sig fast på min näthinna. Så mörkbruna ögon, iris och pupiller med en nästan oskiljbar gräns. Så djupa, som om de vore bottenlösa. Vänliga till ytan men djupare ner fanns en undangöms vasshet.
Jag stannade kvar en liten stund innan jag lämnade dem för att fortsätta tillbaka till hotellet. Tårna grävdes ner i den varma sanden för varje steg jag tog. Havet var ännu svart, i väntan på den stigande solen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
r___90
2 mar 06 - 05:36
(Har blivit läst 77 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord