Sanningen om törst |
smaken av frånvaro
i ett rum fyllt av förgiftning
mina egna andetag är som tårgas
och flimrande skärmar överallt
fyllda av bokstäver
som aldrig kommer falla på min tunga
önsketänkande drömmar
och skräckslagen verklighet
du gav allt och inget
och hoppade högre än dina vingar bar dig
sanningen om törst
är som naglar mot griffeltavla
besudlade tankar
och sönderslitna trosor under kudden
en instängd doft pressar persiennerna utåt
och lakanet är virat runt mina ben
rökmoln dansar i taket
och kylan smyger sig tätt intill
och jag förtränger det som sårat
vi kanske borde ge upp
skrapa våra knän mot asfalten
och bränna bort våra namn ur folks dagböcker
jag kan stå utan dina ben
050405
|
| Kommentarer | | candela - 21 jul 05 - 08:42 | *helt förstummad*
"fruktansvärt" bra! | | Liljeflicka - 8 jul 05 - 07:08 | | Wow vilken bra dikt....! | | Leom - 7 jul 05 - 08:07 | | ..dom sista raderna..!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! |
|
|
|
