hämd |
Inget
allt till himelen.Det brinner ur askan.
Vi träffas på grenen.Det brinner,samlar du kotar.Vilken stig.Du går
ensam i en annan kropp.Du vet det,du har
slutat undra.Har
du knallpulver.Det rostar.ensam
Ensam.Vi gick klaggomuren utan svar.Din hand var
varm.Din hud var
din tröja.Vi grätt i floder till islosningen
-- --
av en ständuig strid i ormens
krökta flodrygg.Den evigafrågan som nådde den närmaste viljan till undran.-En skarv till till upprepande fall
a
sönder likt spegelbilder som dina händer tar.Undran till varjefråga
Försök till varje punkt föratt intevissna
Flykten till en linje närmar en utgångspungt till förnyelse
forloraren har givigt tecken i obarmighet lyfts obehaget in i en varelse till en sista strid Fför närheten frränen brygd med kalk utdrucken med
vassa
läppar fastnar i det gråa ljuset fastnar i det grå ljuset..
-- --
A M N
Borta är nästan allt.
Det som fanns tidigare var även inget,
Det oändliga, de långa åren. Passerat i en karusell.
Nu är dagarna upprepningsbara
Dag efter dag utan ändran utan hopp till förändring.
Dagarna går utan slut.
Det jag tidigare sagt likt luft
som sakta pyst ut, trummar ut
ut utan öppning, mer likt ett kval som domnar ur en kall kylig pelare.
Finnas men då uppleva det stilla vattnet krusa på vågorna, med en vind knappt kännbar mot min hud, för att värma det den kyliga hudens känsliga porer som sluter mig i mitt skal,
Ett evigt sökande utan resultat.
[Föregående
-- ögon --
Var bor jag.
har
du glömt mej.Sitter i potatislandet.Hittar du.var är du
de
släcker lampan Våra sista tankar om kärlek glöms bort .Kriget kommer .kl5.Sirenen
ljuder av
tystnad.Vi tittar mot himelriket
skriv ut
skriv ut bokmärk
Skrivet av tom..
|
|
|
|
