Rätt men så fel |
Hon var vild som en lo
då hon sprang in i mitt liv
med ett stormande regn om hösten
Jag uttorkad matt och slut
men hon släckte den bittra törsten
Hon var ett mysterium
hennes ögon var en gåta
då dom plötsligt började gråta
Hon sa det känns rätt men så fel
jag blir aldrig hel
det känns rätt men så fel...
Jag tog hennes hand
sa hur är det fatt lilla vän ?
men hon slet sig och dimman
Som låg tät åt upp hennes spår
och lät henne försvinna
Min hunger var åter
min törst likaså
hur kunde jag bara låta henne förvinna ?!
Jag sa det känns rätt men så fel
jag blir aldrig hel
det känns rätt men så fel...
Hon kom från regnet
och jag från elden
men i ett ögonblick var vi ett
Nu ligger bara askan kvar
det är varken kallt eller varken hett
Plötsligt var stormen åter
och slog på min dörr
och hon stod där i trasor
Som en ängel som flytt ur en eld
ut ur helvetes brasor
Hon sa jag var så säker
men hade nog fel
Älskling kan du göra mig hel ?
Vi sa det känns rätt men så fel
kan vi bli hel
det känns rätt men så fel...
|
|
|
|
