[TH-FF] Out of view - 6 |
6. – Tom
Efter lunchen återvänder vi till hotellet för att packa ihop våra grejer, städa undan på hotellrummen och checka ut. Sedan är det bara ut och klämma ihop sig i bilen igen, för ytterligare en långtråkig resa till ännu en ny stad, ny konsert, nya intervjuer och hysteriska fans.
När vi satt oss tillrätta i bilen, jag och Bill längst bak, Georg i mitten och Gustav som vanligt längst fram, kommer plötsligt Saki kånkande på en stor brun kartong. ”Vad har du där?” undrar Georg, och eftersom det är precis vad jag själv undrar, så spetsar jag nyfiket öronen. ”Brev från fans. Och eftersom den här resan kommer ta ett par timmar, så kan ni gott sysselsätta er med att öppna och kolla igenom dem medan jag kör” informerar Saki, samtidigt som han hivar in kartongen på sätet bredvid Georg, och sedan stänger bildörren. ”Yay – brev till mey!” flinar jag, och sträcker mig fram över sätet och öppnar kartongen, drar fram en bunt brev och lutar mig sedan bakåt i sätet igen. Georg fnyser till, men säger ingenting – förmodligen för att han äntligen har börjat inse att det inte är någon idé att invända mot att jag tycker mig vara bäst, eftersom jag ju trots allt har all anledning att tycka det!
Jag flinar medan jag sliter upp det första brevet, läser snabbt igenom det och brister sedan ut i världens gapskratt. Georg och Bill ser undrande på mig, och till och med Gustav vänder sig bakåt och höjer på ögonbrynen under kepsen. ”Ge-Ge-Georg SNYGG!?” frustar jag och viftar menande med brevet. ”Ge hit om det är till mig!” morrar Georg och sträcker sig bakåt över sätet, försöker få tag i brevet. Fortfarande skrattande håller jag upp det utom räckhåll för honom, och börjar läsa med överdrivet bitchig tjejröst: ”Åh, Georg, jag älskar dig! Du är så snygg, så manlig – ja, du är mannen i mitt liv! Ååååh Geoooorg!”. Vid det här laget tjuter jag av skratt igen, och Georg ser ytterst förolämpad ut (om det är för att jag skrattar, eller för brevets innehåll vet jag inte). ”Haha, och sen är hela papperet dränkt i söta små hjärtan och någon kräkframkallande tjejparfymsskit, hahaha” fortsätter jag skadeglatt, medan jag viftar med brevet fram och tillbaka. Georg gör plötsligt en hastig rörelse, nappar åt sig brevet ur mitt lösa grepp, och vänder sig sedan demonstrativt framåt i sätet igen. Jag bara flinar, och återvänder sedan till högen av brev jag har i knäet.
”Ey, Bill, här är ett brev till dig”, utbrister jag en stund senare och håller upp ett brev, som jag måste säga ser en aning… speciellt ut? Kuvertet är svart, med Bills namn prydligt nedpräntat med små neutrala silverbokstäver nere i högra hörnet. ”Va?” mumlar Bill frånvarande, och vänder bort blicken från sitt tomma stirrande ut genom bilfönstret, ser frågande på mig. Jag suckar överdrivet och himlar med ögonen åt honom, håller upp brevet någon centimeter från hans förvirrade bleka ansikte. ”Ett brev, Billie, du vet - ett kuvert som innehåller ett papper där någon skrivit ett meddelande, i det här fallet till dig”. Bill gör en sur grimas åt mig, och får sedan syn på brevet. Jag vet inte om jag bara inbillar mig, men rycker han inte till då han får syn på det? Vet han kanske vem det är ifrån? Har min lilla lillebror möjligen lyckats finna en liten gullig flickvän? Eller ”gullig” förresten, tror nog inte att det är rätt ord att beskriva någon som skickar sådana brev. Om du har sett Harry Potter, så vet du vad ett illvrål är. Och det här brevet inger ungefär samma känsla som ett illvrål, olycksbådande.
Hastigt sliter Bill åt sig brevet och vänder sig mot fönstret igen, håller brevet i sina smått skakande händer utan att öppna det. ”Ska du inte öppna?”, jag höjer på ögonbrynen och kastar en menande blick på brevet. Antagligen lyckas jag inte dölja min nyväckta nyfikenhet från att höras i rösten, för Bill kastar en hastig blick på mig, ser smått ogillande ut, verkar tänka något i stil med: ”Vems brev är det egentligen, ditt eller mitt?”.
”Nej” mumlar han sedan, och vänder blicken ut mot det förbipasserande landskapet utanför fönstret igen, fingrar frånvarande på brevet i knäet. Vad är det med honom? Ja, jag vet att han är bakfull, trött och allt det där, men jag är för fasiken hans tvilling, enäggstvilling till och med! Jag märker väl att det är något som trycker honom. I vanliga fall är Bill för det mesta den pratgladaste och socialaste av oss (på delad första plats med mig själv, möjligen). Dessutom brukar han vara den som alltid säger att vi ska diskutera och berätta om våra problem för varandra, så att vi sedan kan hjälpas åt att lösa dem, tillsammans. Så, varför är han så jäkla inåtvänd och frånvarande nu? Och dessutom, nu när vi ändå håller på att rabbla upp alla obesvarade och outtalade frågor – vad höll Bill på med igårkväll/inatt!?
Även om han nu inte vill berätta för Georg och Gustav, så tycker man ju att han kunde häva ur sig vad problemet är för mig! Men inte då, han bara sitter där och fingrar på det jäkla brevet, ser ut att befinna sig några miljarder dimensioner bort.
Jag sitter och stirrar på honom en stund, men när jag inte får någon som helst respons för visat engagemang och omtanke, återvänder jag med en suck till mitt eget brevöppnande igen.
Ett konstigt ljud får mig att hastigt titta upp och återvända från högen av öppnade beundrar- och kärleksbrev som ligger utströdda i mitt knä, på sätet och golvet omkring mig. Först fattar jag inte vad det är för något som kan låta ungefär som en dammsugare som hakat upp sig. Men ljudet varar bara i någon sekund, och när jag förbryllat ser mig omkring, och får syn på Bills kritvita ansikte som hålögt stirrar ner på det öppnade brevet i hans skakande hand, så fattar jag. ”Vad? Bill, vad är det!?” utbrister jag, och blir själv förvånad över hur arg jag låter.
Bill tittar hastigt upp på mig, biter sig i läppen och får ett jätteskumt, outgrundligt ansiktsuttryck, som jag måste säga skrämmer mig. ”Va? Nej, det är inget” mumlar han undvikande, och ler ett snett leende, som i mina ögon mest ser ut som en felplacerad grimas. ”Men kom igen!” utbrister jag och blänger argt på honom. Han kan väl inte på allvar tro att jag ska gå på det där!? Och hur har han ens mage att sitta och ljuga mig rätt upp i ansiktet på det där viset!?
”Bill, nu är det så att…” börjar jag och håller argt upp handen framför honom, viftar med den medan jag pratar. Bill himlar med ögonen, och avbryter mig sedan bestämt: ”Nej, tyst!”. Jag blir så paff att jag faktiskt tystnar tvärt för en sekund, innan ilskan tar ny fart och jag öppnar munnen igen för att fortsätta utskällningen. ”Nej, sch! Seriöst, Tom, var bara tyst!” ryter Bill, och nu börjar även han låta smått irriterad.
”Vad är det som händer där bak?”, Georg vänder sig om och ger oss en uppfodrande blick. ”Ingenting!” muttrar jag och Bill i korus, innan vi återigen vänder oss mot varandra, och båda två ignorerar Georgs halvt roade, halvt frågande min.
”Nähä, men om du inte vill berätta själv så… Du bad om det!”, och innan Bill har hunnit reagera sträcker jag mig fram och rycker åt mig brevet ur hans slappa grepp. Bill ser ärligt ut som om han inte vet om han ska slå ihjäl mig här och nu, eller rädda det älskade brevet innan han gör det.
”GE HIT!” vrålar han, och slänger sig mot mig, rafsar förtvivlat med händerna över armen som jag håller utsträckt med brevet utom räckhåll för honom. ”TOOOOM!”, jag rycker till och kastar en smått förvånad, smått oroad blick på Bill, som nu både ser ut och låter som om han ska börja grina när som helst. ”Okej, okej. Om det är så förgrönat viktigt för dig, här!” suckar jag och slänger åt honom brevet. Bill sliter åt sig det och skyndar sig att räta upp sig i sätet igen, med båda händerna hårt kramande om brevpapperet, som för att försäkra både sig själv och mig om att han nu har det i tryggt förvar.
”Men, Billie…” börjar jag försiktigt, vill ju verkligen veta vad det är som pågår. Men Bill ser om möjligt ännu mer inskränkt ut, och med en suck blir jag tvungen att inse att han inte tänker berätta någonting för mig, åtminstone inte just nu.
”Seriöst, Tom. Jag har fått ett brev, och jag vill inte att du ska få veta vad det står i det. Kan du då fan inte bara respektera det!?” muttrar han, med huvudet demonstrativt bortvänt i sitt återupptagna intensiva stirrandet på de monotona, gråa husen som det förbipasserande landskapet för tillfället består av. ”Ja, men… jaha, ja, visst, om det är det du vill så…” mumlar jag uppgivet, och Bill nickar eftertryckligt. ”Ja, tack så mycket isåfall”.
Jag suckar, men låter honom sedan vara ifred resten av resan. Själv sitter jag bara där och återupprepar alla oändliga frågor för mig själv, utan att bli det minsta lilla skit klokare för det. Man skulle nästan kunna tro att det är tvärt om till och med, att jag bara blir mer förvirrad av allt tänkande. För, för varje ny fråga jag kommer på, kommer jag även på ungefär tio möjliga och omöjliga svarsalternativ, vilket resulterar i en himla massa hoprörda tankegångar, som till på köpet lyckas ge mig huvudvärk. ”Fan också!” muttrar jag argt för mig själv. Men detta klipska yttrande lyckas varken ge någon särskilt upphetsande effekt, eller något lysande brilliant svar på vad som pågår, och vad i helsike Bill håller på med. Otur och motgångar existerar tydligen i Tom Kaulitz liv också, dumt nog.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | wtb483 - 19 jan 08 - 20:26 | | jättebra, :D | BlodRosen - 19 jan 08 - 11:17- Betyg:  | | Najjs,najjs...^^ | | Solstorm - 18 jan 08 - 20:58 | ah, tackie<3
Men jag hinner inte skriva mer än :/ Borde faktiskt plugga nu, för när jag kommer tillbaka så har vi typ 4 prov i skolan!! Tycker inte sånt borde vara tillåtet, men men... O_O
ska försöka skriva mer sen, så fort jag hinner/kan/orkar/har lust^^. | | LisaHoglund - 18 jan 08 - 17:18- Betyg: | | Jag är mållös! MEEEER! :D <3 | | HilfMirFliegen - 18 jan 08 - 16:46- Betyg: | | Süper mega überbra! Haha xD Meeeeeeeeeeera! ='D | | EmelieCarlsson - 16 jan 08 - 16:25- Betyg: | | Jättebra! :D | | Solstorm - 16 jan 08 - 16:16 | ttack<3
ska skriva fortsättning så fort jag kan/orkar/har lust/tid till det^^. | | etsigav - 16 jan 08 - 15:53 | | haha, YEY. JÄTTEBRA ;D | | Mangasagan - 16 jan 08 - 14:38- Betyg: | Mein gott!! VAD STÅR DET I BREVET??????? Måste få veta nuu!!!
Jaja, skynda med fortsättning, :) Jättebre iaf<3<3<33<33 | | FortessOfTears - 15 jan 08 - 22:20 | Jätteüberskitbraa! :D <33
Mwihihih, nu blidde jag glaad!
Men vad ståår det i brevet?! SÄG VAD DET STÅR I BREVET! o.O
Haha, förlåt, jag är lite överflumm nu ^^ |
|
|
|
