Det tråkiga mysiga |
Människor säger att det är så tråkigt.
Det där som finns överallt, det som finns i böcker,i serier, i livet.
Har ni följt en serie någon gång? Den kanske har tre sesonger, som både Roswell, OC och OTH har. Du tycker om de två nyare sesongerna, men... på något sätt minns du de där sommarkvällarna du brukade spendera framför tv:n, krypa ihop och bara njuta av det där söta, varma.
Vänskapen. Kärleken. LUGNET.
Jag kom på mig själv med detta lugn. Jag kände att jag längtade efter det. Jag såg på en musik video om Haley och Lucas i One Three Hill, och plötsligt slog det mig hur mycket jag saknade DET.
Jag har aldrig tyckt att dom borde vara mer än kompisar, eller något sådant, men plötsligt så insåg jag vad deras vänskap betytt för mig, och hur mycket jag faktiskt skulle tyckt om dem som mer än vänner. Dom två har något som bara dom har. Och det blev på något sätt förstört när Nathan kom, när Peyton kom...
Ni som inte har sett serien förstår nog inte vad jag snackar om, men det är inte min poäng, så fortsätt läs.
Min poäng är att ibland kan man bli övertygad, ändra åsikt, av något som kommer igenom sitt skal. Jag har aldrig brytt mig om något speciellt par i t.ex. OTH, men nu blev jag snabbt övertygad om hur troget detta par skulle varit. Inte för att det kanske existerar. Visst, något är det, men mycket svagt och kanskeinte så mycket mer än vänskap. Det är inte som jag känner för HHr.
Dom har något, ett band så starkt att man nästan bara lägger märke till det om man får en knuff åt det hållet. Om någon pekar ut det åt dig. Och är det inte så JK brukar göra? Eller har jag fel?
I alla fall så vet jag att man ibland säger att vissa svsnitt i serien är tråkiga, eller att kanske en av böckerna är långtråkiga att läsa. Men... långtråkiga? Om man tänker efter så är det i dessa långtråkiga böcker ofta så att stämningen är där. Man kan mjuka till underlaget och glida in i just den världen, att njuta av hur allt är så typiskt för en gång skull.
Det är svårt att förklara... Men det finns där. Som att man att det var som den gången du och dina kompisar bara låg och pratade. Eller när t.ex. ett OTH eller OC avsnitt handlar om hur dom gör något lungt tillsammans, så typiskt dom?
Eller kanske ett Roswell avsnitt som handlar om hur dessa personer utvecklar vänskapen.
Eller i Harry Potter fem som är så långtråkig som alla säger när dom befinner sig på Grimaldiplan. Om man inte är van vid att läsa sakta, och njuta av boken, så säger man kanske det. Men hur människorna pratar, hur dom städar, kanske sitter och myser bara. skämt. äter. städar.
Jag har lärt mig upskatta detta. För det är något som man för en gång skull kan känna igen sig i. Man vet vad som händer, och man kan slappna av.
På något sätt ville jag säga att dethär tråkiga, är de mest mysiga delarna i livet. Det är dessa jag vill komma ihåg, minnas om hur vi en gång hade det.
Så ta vara på dessa stunder.
Om du inte gör det, kommer du ångra dig senare...
|
| Kommentarer | | ilaf - 6 feb 06 - 04:57 | bra
men gärna mindre text
=D |
|
|
|
