Hon som svälte sej själv.. |
Igen satt Louise i skoltoaletten.. Hon hade just spytt upp
maten hon hetsätit.Hon tog fram spegeln, och mötte hennes
bleka ansikte. Det var lite spyor kvar i mungiporna, Louise
tog fram lite papper ur fickan och torkad bort det. Det
ringde.. Louise drog fram telefonen ur skolväskan och såg
att de va Malin som ringde. Hon lät det ringa. Hon tålde
inte några frågor om var hon var. Malin satt säker ute på
rast nu, utan någon att vara med. Hon hade inte sett att
Louise hade sprungit bort från de övriga i klassen då de
for till matsalen med klassen. Louise hade sprungit in till
toaletten, tagit fram sin mat, som hon tyckte var godare än
skolmaten, hon tog alltid med egen mat, hon tålde inte
skolans. Idag hade hon haft med sej mammas lagade kötbullar och
spagetti, från igår. Hon hade med sej mycket, så hon åt och
åt, mera än vad hon orkade. Efter att hon ätit upp allt, 10
köttbullar och en halv talrik spagetti lutade hon sej mot
vattenkranen i toaletten och drack. Vattnet var ganska varmt,
trots att det var på kallaste. Några minuter senare satt hon
där lutad mot toalett stolen.. Igen.. Dag efter dag gjorde
hon det, månad efter månad. Hon hade nu haft bulimi i ungefär
2 år. Lyckats dölja det.. Hon hade stora kläder på sej för att
ingen skulle märka hennes smala kropp, alltid med några andra
klädesplagg under de stora kläderna, så att de skulle se
vanligt ut, som om hon skulle vara likadan som de andra.
I gymnasik böt hon alltid om i toaletten, och hon duschade
alldrig med de andra, hon lät bli.
En tåre föll ner för Louises kind, sedan börja det strömma
ner av tårar. Hon kände sej så dum, som inte hade sakt något
åt sina föräldrar, vänner ? Men det skulle det bli ändring
på, hon skulle avslöja sin hemlighet, det som hon aldrig förr
sakt till någon. Nu gällde det bara att bestämma sej vem hon
skulle berätta de åt först, och hur ? Hon steg ut ur toaletten
en kvart senare med omsminkat ansikte och alla tårar torkade.
OJDÅ! Hon var tio minuter försen till biologi timmen..
Hon rusade till klassrummet och knackade på dörren. Läraren
gav henne en utskällning och en kvarsittning, dethär var
6:e gången hon kom över 5 minuter försent till en timme och
det var droppen tyckte läraren. Idag talade de om människo-
skelettet.. Men Louise hörde inte på, hon brydde sej inte.
Hon satt och funderade över hur hon skulle avslöja sin
dystra hemlighet ?
Nästa rast tog hon i Malins arm och drog in henne i ett hörn.
Men sedan ändrade hon sej, här kan man inte säga en hemlighet,
inte utan att nån annan hör den.. Efter att hon berättat om
sitt problem till Malin i en låst toalett blev det tyst.
Malin kunde inte säga ett enda ord, hon kunde inte förstå
hur hennes bästa vän lidit av nått så hemskt som hon inte hade
märkt ? Hon hade annat nu på sista tiden att något var fel,
men inte detta ?
På kvällen berättade Louise det för sina föräldrar, som tog
det hårt. De ville väl inte förstå att deras ende dotter
hadeätstörningar ? De föreslog att de skulle fara till nått
sjukhus nästa dag för att kolla hur det är, men Louise
hade inte tillräckligt med mod.. Eller ork.. Nästa dag for
de ändå till sjukhuset, trots att Louise vägrade, men hon
visste ju att mamma och pappa gjorde det bara för att hjälpa,
och att läkarna kanske kunde hjälpa henne.. Efter några prover
så skulle de bara sitta och vänta på resultaten. Det
kändes som en evighet. Då det äntligen kom fram en sjuk-
sköterska såg hon lite nere ut, hon ville väl antagligen
inte vara den som sa resultatet åt dem.
" Vi har dåliga nyheter.. Louises bulimi ätstörning är så
pass allvarligt att det inte går längre att bota, hon skulle
ha klarat sej säkert om hon skulle ha berättat tidigare,
ungefär ett år tidigare. Nu är hennes hals redan så
uppfrätet av alla starka syror i spyorna att det är omöjligt
att fixa det. Hennes tarmar har slutat fungera helt och hållet,
för de har inte behövt arbeta nu på länge. Vi är väldigt
lessna över att måsta säga dethär, Louise, men din kropp
kommer snart att kollapsa, du kommer att komma till himmlen..
Det är försent, vi kan inte hjälpa dej. Vi tror, att din
själ kommer lämna din kropp ungefär om 2 veckor. "
Allt stod stilla. Men ingen tår föll ner för Louises kinder,
det var ju hennes fel alltihopa.
Dagen efter berättade Louise allt som hände vid sjukhuset
till Malin, och vad de hade sakt. Malin började gråta.
Louise stod bara å såg på då hon grät.. Sen gick hon, hon
lämnade sin kompis där och gråta, ensam.
Louise orkade inte lämna kvar vid skolan så hon gick hem.
Mamma och pappa var vid jobbet. Hon for till medicin
skåpet och fann lugnande piller. Hon for upp till hennes rum
men burken i handen och en kökskniv i andra. Först slukade
hon några lugnande, så att hon inte var ängslig över något
nåmera, sen väntade hon en stund så pillerna skulle börja
värka.. En stund senare tog hon kniven och sin arm,
gjorde ett stort hack på inre armen, där blodådern låg,
sen blev det mörkt, hon kände något kallt som sprutade mot
ansiktet, blod, och föll med ryggen mot golvet.
Där låg hennes kropp nu, död, medan hennes själ var på väg
till himmelen. Inget avskedsbrev, inget, bara en död kropp efter
sej..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.3) | tussen94 - 25 maj 07 - 23:47- Betyg:  | Den var bra ,emn lite overklig :P
börja nästan grina ;( | 7mary7 - 18 feb 06 - 01:09- Betyg:  | bra känner igen mig skit mycke..
Man fastnade väldigt lätt i texten,
å det är så jag tycker att en novell/berättelse ska vara ^^
till ketin: 2 veckor är inte så överdrivet, det kan ju vara så att
man kmr väldigt försent t sjuk huset..
vilket hände här.
till aifooos: tro mig det kan ta lång tid innan man får hjälp,
även ifall man gör som jag...
Jag försökte ett tag med att få hjälp med min sjukdom.
Men dom gjorde det bara värre..så ja har gett upp hoppet om hjälp nu =(
//mary | | hanawii - 12 feb 06 - 19:56- Betyg: | | det var bra innehåll men sorligt | | aifooos - 9 feb 06 - 23:42 | hon hadd vari sjuk i 2 år ?
hur länge tror ni att man kan lida av en sjukdom, utan hjälp eller nå ? | ketin - 9 feb 06 - 16:16- Betyg:  | kanske lite upprepande.. men fin innehåll.
du skulle gjort berättelsen lite längre så man fick veta med om
louise och hennes vänner . 2 verckor var lite överdriet,
men annars mycket bra | | Irkan - 9 feb 06 - 07:49 | Jag vill inte se det här som en novell. Jag vill att du gör den
längre, till en berättelse. Alltså, den här var riktigt bra,
men jag ser helst att den är lite längre, och mer invecklad.
Och att läkaren säger att hon har ca 2 veckor kvar att leva,
där är för överdrivet. Några månader brukar det vara, minst. | | lostinside - 30 jan 06 - 02:25- Betyg: | | sorli! puhuuuuuu! D`: <3<3<3 | | sofiiie - 29 jan 06 - 09:40 | | Hemsk, men bra skrivet! | | malinws - 29 jan 06 - 03:48- Betyg: | | ja gillar den.. men dr är ett sorligt slut | | glasbit - 29 jan 06 - 02:44 | | hmmm, slutet..mycket sorgligt! |
|
|
|
