På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

"Den poerfekta tjejen" (Del 8)

- Linnea, jag älskar dig, jag vill leva med dig, låt mig ta dig! säger Rasmus och trycker ner mig mot min säng. Han knäpper upp byxorna.
- Neej!! Låt mig vara!! Släpp mig!!! skriker jag
- Aldrig, du är min nu! Säger han och tar på mig överallt.
- Neeeeeej....!!
- Linnea, jag älskar dig, jag hoppas du kommer få ett bra liv utan mig, säger pappa när han plötsligt dyker upp i dörren till mitt rum.
- Pappa, hjälp mig!! skriker jag
- Hej då, Linnea, min lilla dotter, säger pappa och går bort från dörren.
- Pappa! Lämna mig inte!
Jag vaknar upp. Jag är alldeles svettig. Jag kollar på klockan, den är 3.45. Det var bara en dröm, säger jag till mig själv. Det var bara en dröm.
Louise kommer in genom min dörr.
- Syrran, hur är det? säger hon oroligt. "Jag hörde att du ropade "pappa". Vill du ha ett glas vatten?"
- Ja, gärna, säger jag och sätter mig på kanten av sängen.
Jag hör hur kranen i köket spola. Louise kommer och sätter sig på sidan av min säng.
Hon ger mig glaset och jag tar en stor klunk vatten.
- Vad var det du drömde? frågar hon
- Jag drömde om pappa, säger jag när jag svalt.
- Okej... varför är han misstänkt för mord? säger hon
- Jag vet inte, säger jag och tar en till klunk vatten.
- Det är väldigt skumt iallafall. För liksom. Han är ju jättsnäll, varför skulle han göra något sånt? säger Louise
- Mm. Och mamma säger ju att han var på puben, men han går ju aldrig dit, säger jag.
- Ja.
Det blir tyst en stund.
- Du ska nog lägga dig nu, syrran. Du måste ju gå upp imorgon, säger jag.
- Mm, gonatt säger hon och går ut genom dörren.
Jag ställer glaset på nattduksbordet och lägger huvudet mot kudden och somnar.

Klockan ringer, den är 6.45. Jag går upp och tar på mig kläderna jag har lagt fram kvällen innan. Och då kommer jag och tänka på drömmen. Jag ryser. Den var verkligen läskig. Jag tar på mig kläderna och kollar i helkroppsspegeln jag har på väggen.
Jag kollar på mig, granskar mig från topp till tå. Jag är faktiskt ganska snygg. Plötsligt ser jag Rasmus bakom mig i spegeln. Hans mörka hår faller för ögonen. Hans blåa ögon lyser. Han håller mig runt midjan. Jag blir alldeles stel. Jag vänder mig om, men det är ingen där. Jag kollar i spegeln, och han är där igen. Nu luktar han mig på halsen och biter på min örsnibb. Jag blundar och när ja kollar igen är han borta.
Jag täcker över spegeln med en filt och springer ut till köket.

Louise sitter vid matbordet och läser tidningen samtidigt som hon tar en tugga av sin macka.
Hon kollar upp.
- Godmorgon, säger hon
- Godmorgon, säger jag och sätter mig vid bordet.
Då ringer telefonen. Jag går från bordet och svarar.
- Hallå, det är hemma hos familjen Larsson.
- Hej gumman, det är pappa.
- Pappa! Snälla kom hem! Mamma har blivit helt knäpp och jag fattar inte varför du sitter i fängelse och och...
- Såja, ta det lungt, jag har inte mördat någon... det är säkert. Jag kommer komma hem snart.
- Är det säkert?
- Ja gumman, det är säkert. Men ja måste sluta nu. Vi ses efter förhöret imorgon.
- Hej då pappa, jag älskar dig.
- Jag älskar dig också, säger han och lägger på.
Jag sätter telefonen på haken och sätter mig ner vid bordet igen.
Jag tar en macka och tar på lite messör. Jag tar en stor tugga och skjöljer ner den med lite oboý.
- Vart är mamma? frågar jag.
- Vet inte, säger Louise och tar en tugga av sin macka.
- Ska ja sminka dig innan skolan? frågar jag
- Visst, säger Louise.
Vi går in i badrummet och hon sätter sig på toalocket. Jag tar fram mascaran, kajalen och min stora ask med ögonskugga. När jag kollar upp i spegeln ser jag Rasmus som spänner upp sina ögon mot mig och han är blodig i hela sitt ansikte.
Jag skriker till hoppar bakåt. Jag ramlar omkull på golvet och jag börjar gråta. Louise rusar fram till mig och tar tag i mina axlar.
- Linnea! Hur gick det? Vad är det? Varför gråter du?
- Inget. Jag bara slog i benet. Det är ingen fara, ljuger jag.
- Jaha, okej, säger hon och reser sig upp.
- Jag tar upp allt smink som ramlat ut och börjar sminka Louise. Jag tar först på foundlotion, lite puder, sen kajal, ögonskugga och till sist mascara.
Hon går fram till spegeln och kollar sig noga.
- Gu va fin ja blev, säger hon och ler.
- Ja, det blev du, säger jag och kramar om henne.
Jag sminkar mig själv och går ut i köket för att hämta min väska. Jag och Louise går tillsammans till skolan. Vi säger hej då vid ingången för att vi ska gå åt olika håll. Vid skåpen möter jag Sara.
- Tjaah! säger hon och kramar om mig. "Hur är de?"
- Ganska bra, säger jag.
- Okeejh! Någon är lite butter idag...
- Mm, säger jag. "Det är en sak..."
- Du kan alltid berätta för mig, gumman, säger hon lite allvarligare.
Jag berättar allt som hänt.
- Fy fan va synd det är om dig, gud, får ja kram!
Vi står där och kramas länge.
- Vi måste nog gå nu, säger jag och vi börjar gå mot klassrummet. Uppe i trappan står Rasmus och han kommer mot mig.
- Snälla hjälp mig, där kommer han, viskar jag.
Han ler mot mig och kommer fram för att krama mig.
Sara ställer sig framför mig.
- Hey! Du! Lägg av va! Stick för fan och lämna Linna ifred! säger hon och knuffar bort han.
- Eh... visst... säger han och går ner för trappan. Han visar en slängkyss med handen.
- Men för fan!! Ja menar det!! Annars ska du få på fan! ropar Sara efter han.
Jag kramar om Sara.
- Tack, du är världens bästa, säger jag.
- Ja, vad gör man inte för sin bästa vän, säger hon och kramar tillbaks.

Jag vill ha minst 3 kommentarer innan jag fortsätter med del 9 :)
Kommentera gärna.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7)

bajsabajs - 1 feb 08 - 09:29- Betyg: