Don't make it true, don't jump |
Lägger ut den här för att madde tvingar mig. Den är tillägnad dig alltså gumman, meen... har ni klagomål så skyll inte på mig xD Skyll på madde *ond* Men jaa.. .Enjoy om ni vill :) Kramar Julia Gås <3
Jag mådde skit rent ut sagt. Allting gick åt helvete. Att höra fansen skrika var något av det bästa i mitt liv, men det blev bara för mycket. Jag kunde aldrig vara någon annan än Bill Kaulitz, sångaren i Tokio Hotel. Jag beundrade Gustav och Georg som på något sätt kunde koppla bort sina ”kändisroller” men framförallt beundrade jag min tvilling, Tom. Den andra halvan av mig. Han var fortfarande sitt famla jag, något som jag själv hade tappat bort för länge sen.
Tom… han som alltid fick tjejerna och aldrig trodde på ”kärlek vid första ögonkastet”. Han körde på sina one night stands utan dåligt samvete, vilket jag själv aldrig skulle klara av.
Att alltid sitta och vänta på att han skulle komma hem oskadd på kvällarna, var snarare en vana än något annat. Men den ständiga oron hade börjat ont den senaste tiden.
Oron över att något skulle hända Tom.
Oron över att vi skulle bråka och att han skulle lämna mig.
Oron över att någon i hans liv skulle bli viktigare för honom än vad jag var.
Ändå ville jag inget annat än att han skulle må bra och vara lycklig. Min bror var mitt allt, det var bara så. Utan honom kunde jag inte leva, och det visste jag.
Ändå satt jag där. Inlåst i ett badrum med rakbladet i min hand och höll det tätt mot min handled. Det skar inte. Inte än…
Anledningen till att jag säger ”ändå” är att jag vet att mina stunder med rakbladen skadade honom. Skulle han veta, skulle han inte gör annat än att oroa sig. Men hur annars skulle jag göra för att få ut den konstiga känslan? Jag visste inget annat sätt. Jag kan inte säga att skärsåren fick mig att må bättre, men de fick mig att känna mig modig. Att jag faktiskt vågade. Sjukt, jag vet, men så var det.
Men plötsligt dök en fråga upp i mitt huvud.
Varför kände jag mig modig? Var det inte väldigt fegt att låsa in sig på en toalett för att tyst sitta och plåga mig själv, utan att låta någon veta? Istället dölja det med långärmade tröjor och lögner.
Jo, det var fegt. Jag kunde prata med min bror. Jag kunde prata med Tom, jag var säker på att han skulle förstå.
Jag reste mig bestämt upp och la ifrån mig tortyrredskapet på handfatet, Det var över nu. Inget mer sånt. Nu skulle jag prata med Tom.
Jag vred om låset och skyndade nerför trapan.
”Jag går ut!” skrek jag ifall att någon skulle vara hemma. Jag visste inte, men det spelade ingen roll nu. Nej, det enda som betydde något var Tom.
Jag småsprang hela vägen uppför gatan. Tom var nog i studion och repade som vanligt. Han var alltid där nuförtiden. Lika ofta som jag hade mina så kallade ”rakbladsstunder”.
Nej, jag hade det ju inte längre. Det hade jag ju just lovat mig själv.
Jag stannade vid lekparken och tvekade. Det skulle gå fortare om jag tog vägen genom skogen och sen förbi klipporna. Jag nickade beslutsamt åt mig själv och satte fart genom skogen. Flera gånger höll jag på att snubbla på uppstickande rötter eller var tvungen att ducka för stora grenar, men tillsist kom jag ut från skogen och såg på klipporna och vattnet framför mig. Men det fanns något mer där. Något som fick blodet att frysa till is inom mig.
Där, längst ut på klippkanten, såg jag en välbekant figur stå och se ut över vattnet. De tjocka dreadsen var som vanligt uppsatta i en hästsvans och idag hade han en svart keps över. Åsynen av min tvillingbror så nära kanten gjorde mig rädd. Vad gjorde han där?
Jag tog försiktigt några steg fram och stod snart bredvid honom.
”Tom…” viskade jag. Han vred på huvudet och mötte min blick. De nöt bruna ögonen var överfyllda med tårar och bara det fick mig tårögd.
”Tom, vad gör du här?” frågade jag. Tom såg på mig i några sekunder innan han svarade.
”Jag vet vad du gör, Bill”, sa han. Jag såg på honom. Varför blev allting alltid fel?
”V-vad…” stammade jag, men Tom tystade mig med en sårad blick.
”Ljug inte för mig, Bill. Jag vet hur dina handleder ser ut. Jag vet vad du gör på toaletten dygnet runt. Tror du inte att jag har fattat?” frågade han och nu hade tårarna börjat rinna. Jag svarade inte.
”Varför har du inte pratat med mig?!!” frågade Tom. Nu lät han nästan desperat på rösten.
”jag ville inte tynga ner dig med mina problem…”
”Det där är vad som tynger ner mig, Bill!” sa Tom. Han drog upp min tröjärm så att de bleka ärren av sorg lyste klart.
”Bill, vi skulle ju hoppa tillsammans. Kommer du inte ihåg det från när vi var små?”
Jag nickade svagt.
”Låt oss hoppa då, tillsammans, här och nu!” grät Tom. ”För alltid tillsammans. Hellre död med dig än levande ensam, Bill, kommer du ihåg?!”
Jag nickade igen.
”Jag kommer ihåg Tom… men snälla…”
”Då hoppar jag ensam, Bill! Jag orkar inte med allt längre!” Han tog ett litet steg närmre kanten.
”Nein, Tom!” skrek jag förskräckt. Jag höll ut handen för att hindra honom. Hans ögon var svullna och rödgråtna.
”Villl, jag vill inte leva ett liv där du inte pratar med mig!” skrek han.
”Hoppa inte… snälla Tom, hoppa inte…” viskade jag. Tårarna rullade ner från hans kind och en landade på min hand. Jag struntade i att torka bort den. Den var ju en del av honom. En del som jag hörde ihop med och det kändes fel att torka bort den.
”Bill, om du inte vill leva kan du väl dela det med mig?” sa Tom. ”Vi skulle hålla varandra i handen och hoppa utför ett stup när någon av oss inte orkade längre, sa vi inte så?” Tom såg ilsket på mig genom tårarna.
”Jo, Tom…” viskade jag lågt och kände mig extremt liten.
”Så varför gör du så här då?!!” vrålade Tom. Tårarna rann i små rännilar nedför hans kinder.
”Tom… Hoppa inte…” mumlade jag.
”Svara mig, Bill!!!” skrek Tom så högt att jag hoppade till.
”Jag… Jag skulle ju prata med dig… nu! Nu Tom… Jag kom för att prata… Snälla hoppa inte!” Jag sjönk ihop och bara önskade att han skulle förstå.
”Jag orkar inte Bill… allt är så jäkla komplicerat…”
”Döden är ingen utväg, Tom”, viskade jag.
”Säg en annan utväg då!” skrek han.
”Jag! Jag är en utväg Tom! Vill du att jag ska dö? Vill du inte leva ett liv med mig?” kved jag medan tårarna rann och smetade ut mitt smink.
”Gör det inte värre Bill… Snälla, gör det inte värre än det redan är…” kved han.
”Snälla, hoppa inte… stanna hos mig…”
”Jag vill att du ska lita på mig! Men jag orkar inte Bill! Det är för mycket!” sa han och tårarna strömmade nedför hans ansikte. Det gjorde ont att se honom gråta men jag visste att han behövde.
Jag var tvungen att göra något. Något som fick honom att stanna. Jag öppnade munnen och utan att veta vad jag gjorde så började jag sjunga.
“On top of the roof
The air is so cold and so calm
I say your name in silence
You don't wanna hear it right now
The eyes of the city
Are counting the tears falling down
Each one a promise
Of everything you never found”
Tom vände sig sakta om och såg på mig. Tårarna rann fortfarande, men inte med samma mellanrum nu. De rann långsammare. Han mötte min blick och jag slutade inte sjunga. Istället fortsatte jag.
“I scream into the night for you
Don't make it true
Don't jump
The lights will not guide you through
They're deceiving you
Don't jump
Don't let memories go
Of me and you
The world is down there out of view
Please don't jump
Don't jump
And if all that can't hold you back
Then I'll jump for you”
Tom stirrade på mig.
”Är… är det…”
”Snälla snälla Tom, hoppa inte. Om du hoppar, så hoppar jag, men jag ber dig. För min skull, Hoppa inte…” Tom suckade och såg ner i marken.
”Vi skulle stå på kanten och hoppa tillsammans när vi inte orkade mer Bill. Så sa vi… och nu orkar jag inte mer.”
Jag reste mig upp och gick beslutsamt fram till honom. Ställde mig precis vid kanten och kikade ner. Det var långt ner till vågorna som skummade sig när de slog mot klippan. Jag letade upp hans hand och såg på honom.
”Tom, v i står här, jag är med dig. Vi kan välja att hoppa tillsammans”, sa jag. Tom nickade och greppade krampaktigt om min hand.
”Jag vill inte leva utan dig…” mumlade han.
”Men, det behöver du inte heller. Du kan dö med mig, Tom, men du kan också leva med mig. Vi kan välja att inte hoppa”, sa jag. Tom hade slutat gråta. Hans ögon var rödkantade, men ändå så lyste de av något.
”Lovar du att du pratar med mig i fortsättningen?” viskade han. Jag nickade.
”Ja, Tom”, grät jag fram. ”Jag ska aldrig mer göra det. Jag lovar. Jag ville bara… Jag bara… Åh, Tom jag älskar dig.” Plötsligt kastade jag mig på honom och kramade om honom. Han kramade tillbaka och jag kände hur hans tårar långsamt letade sig in i mina kläder igen.
”Det finns inget som kan ta dig ifrån mig”, mumlade jag in i hans alldeles för stora tröja.
”Detsamma Bill. Vi ska alltid vara tillsammans. Für Immer.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 2 dec 08 - 02:32- Betyg:  | Vackert .mållös.
Trodde att du skulle döda båda, och jag grät redan i början. Men kan vara nöjd och säga att jag log de sista meningarna
Sen var jag ju tvungen o kolla på videon med^^ | | LoveMusic - 25 okt 08 - 21:32- Betyg: | *torka tårarna som din novell och bra musik har skapat (även om din novell var 99.9% av anledningen)*
Även om du inte vågar erkänna för dig själv att du har talang, så får du inte slarva bort den.
Talangen du har är enorm och jag vet verkligen inte hur jag ska förklara det för dig.
Vackert | | InDieNacht - 25 okt 08 - 21:16- Betyg: | Riktigt bra! Å så sorgligt.. ._.
Slutet var perfekt och så fint!
<3 | | -951111 - 25 okt 08 - 21:01- Betyg: | | gud så otroligt himla bra <333 | | Lora - 1 jan 08 - 18:30 | | naoow.. du skriver så fiint och gripande systra mi!! | | woops - 27 dec 07 - 23:47- Betyg: | | Världens klump i halsen :') Så jäkla fint! Jag tror jag har en känsig dag idag, för jag blir gråtfärdig för ingenting, och jag kan inte ens gråta :') Men om jag kunde, så skulle jag nog grina nu. Typ xD | | Solstorm - 22 dec 07 - 15:44- Betyg: | | Är helt tårögd nu ju:') Så nimla vackert skrivet<33 | | chulia - 25 nov 07 - 10:56 | | Mp3: Tack!! Alltsåå,,, Mja.. Jag har en idé till en ny TH novell, men jag tänkte vänta med att skriva till jag har skrivit klart åtminstone en av de jag håller på med just nu. Men jaja, vi får se. Tack än en gång, dina kommentarer värmer verkligen otroligt mkt. <3 kram | | Mp3 - 25 nov 07 - 02:49- Betyg: | | Riktigt riktigt bra, men blir ju värsta tårögd... ÄLSKA! Du borde skriva fler sånna hära :) <3 | | chulia - 17 nov 07 - 23:55 | loversarelonely: Tack :) Jo.. det var liksom meningen. Tur att jag lyckades. Tack för kommentaren :)
Terri: Oj, gråta? Gud... Inte visste jag att den var så... rörande? Tack för kommentaren iallafall, kul att du gillade den.
FortessOfTears: Gråta, du också? Shit... Trodde verkligen inte att den skulle ge såna här reaktioner. Tar det positivt. Kul att du gillade och kommentera!
Lisseyy: Kan man göra annat än att älska dom? Ja, tack så mycket!
Mangasagan: Aaw, tack så mycket! :) som en ängel... *rodna*
Svikmejinte: Tack, kul att du gillade det <3 Kommentarer värmer alltid
Jenny_t94: Inte visste jag att du gillade sånt här, men ja... tack så mycket, verkligen roligt att du tyckte om det!
Fanny_94: För det första, dö inte. Snälla, får såna skuldkänslor då, och för det andra så håller jag faktiskt inte att det var något av det bästa jag skrivit. Inte alls faktiskt, men kul att du gillade det iallafall.
ThisIsJustMe: Nej, Tom kan inte hoppa. Och det gjorde han inte heller. Omöjligt att ta död på dom här två. Hjärtat brister liksom...
Anchii: Hah, jo, tack så mycket. Ja, den här låten är underbar. Älskar den så sjukt mycket. kan ju säga att jag knarka den när den här skrevs då, men.. Å andra sidan, hur kan man inte gilla den? Min absoluta favorit låt med TH, iallafall en av dom...
Ifos95: Men gud, jag visste verkligen inte att den skulle få så många att gråta, men som sagt tar jag det positivt. Tack för kommentaren, och jag blir verkligen glad av att veta att ni gillar den.
Maadelen3: Ja, det sa du. Du hade helt rätt. Tack <3
Jenny_t94: fler delar på väg, jag lovar. Förlåt att det tar tid. (fast inte på den här berättelsen)
Airya: Tack, och som sagt blir jag jätteglad av att veta att folk gillar den.
Tack allihop för att ni tog er tid att kommentera. Ni vet ju själva hur glad man blir när man får nya kommentarer <3 | | Airya - 17 nov 07 - 00:10- Betyg: | | jättefin <33 skitbra skrivet :) | | jenny_t94 - 15 nov 07 - 16:00 | | Men hurru, skaru inte skriva nå nya delar på nån?? ;S : ) längtar | | Maadelen3 - 14 nov 07 - 17:28- Betyg: | JAG SA JU ATT DEN SKULLE BLI ÄLSKAD, INTE HATAD! :)
iiihk, tillängnad ååt miiiig :D haha ;> men du har ju som redan hört vad jag tyckte via tele, men en liten kommentar var du ju iaf tvungen att få :) du skriver kungligt, gumman :D kram <3 | | Ifos95 - 14 nov 07 - 14:02- Betyg: | | Jag grät som en galning, såå hiimla underbaaar! | | anchii - 14 nov 07 - 11:55- Betyg: | åh gud alltså du är så jävla grym,
och jag älskar den där låten så de gör ju inte saken bättre heller (a)
jag fattar inte hur du alltid lyckas, alltid! ;o
såååå bra | | ThisIsJustMe - 13 nov 07 - 20:29- Betyg: | | Guud såå bra julia!!!!! Jag börja juh nästan gråta!!!!!! en asså såå grymt bra!!!!! [L] Det finnns inge ord!!!! gaaaah <3333 Tom kan ju inte hoppa<333333 Asååå du har talang!!!! :DDD | | fanny_94 - 13 nov 07 - 18:31- Betyg: | | Men guuuuud!!! :D AAAAAAAHH!! hur kan du skriva så här?! det är så bra att jag bara dör!!!! :P:P asså, ja jag vet inte vad jag ska säga, men det här var en av de bästa du skrivit!! D:(L)(L)älska detta! <33 | | jenny_t94 - 13 nov 07 - 17:39- Betyg: | | Gud, jättebra asså : ) | | svikmejinte - 13 nov 07 - 16:49- Betyg: | | snyft! gud vad bra!! :D älskade :D <3 | | Mangasagan - 13 nov 07 - 10:23- Betyg: | Seriöst, så himla bra!!
shiit jag började nästan att böla.
fan av vacker!
du skriver som en ängel<3:) | | Lisseyy - 13 nov 07 - 09:04 | Nawwww, :') Jag älskar tokio hotel och bill..
Det var jätte fint srivet! :)<3 | | FortessOfTears - 13 nov 07 - 08:54- Betyg: | | Fan va bra du skriver ! Jag sitter fan här och lipar xD <3 | | loversarelonley - 12 nov 07 - 22:33- Betyg: | | aww fin <33 |
|
|
|
