Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

'en scen från slutet </#

Det här är typ ingen kapitelnovell utan mer som en slutscen men vi får väl se... : )
- Jess, jag är ledsen, vad mer kan jag säga? Mumlar Adam och ser ner i den puderlätta snön under hans skateskor.
Han ser mot Jess som stelfrusen sitter spänd med händerna gömda i gråa yllevantar framför sig.
-… Jess… du kan väl i alla fall prata med mig?
- Vad vill du jag ska säga? Mumlar Jess och vänder bort huvudet,
Tårarna är på väg och det vet hon, men att gråta inför Adam är det sista hon tänker göra.Han lutar sig mot henne och hon känner hans hand smeka hennes kind för att sedan dra bort en överbliven svart hårslinga., som stört henne länge men vart för frusen för att dra bort.
- Att du kan förlåta mig ,glömma det och aldrig låta det hända igen, för du vet hur mycket jag älskar dig, Mumlar Adam med gråten i halsen.
Jess hör att han försöker låta självsäker som han alltid försöker, hans image verkar inte tåla tårar från hans sida.
- Förlåta dig för vad? Att du var otrogen två gånger, att du har behandlat mig helt utan respekt, att du tar mig för given eller att du låg med min bästa kompis kusin?! Svarar Jess och höjer rösten ett snäpp för varje ord.
Och så sant som det är sagt, är vartenda ord från någon mening som sårat henne. Adam förblir tyst och väntar på fortsättningen i dom sanna anklagelserna från Jess.
- Jag kan inte förstå, på något sätt alls hur du lurade mig i 3 månader! Vad fanns jag där för? Nåt objekt att visa upp medan du hade andra tjejer på sidan om! Fortsätter hon och vid det här laget står hon upp framför Adam som verkar ha krympt ihop på den kalla parkbänken.
Adam vänder blicken mot Jess som ser ovanligt skrämmande ut i ljuset från dom frostiga lyktstolparna.Eller så är det bara tanken att vartenda ord hon uttalar är sant. Han ställer sig upp så att han står ungefär två dm från Jess ansikte.
- Jag har aldrig lurat dig, jag älskar dig och det vet du, viskar han i hennes öra och lägger armarna runt henne.
- Adam, det där är enkla ord! Ord du bara kastar ifrån dig som inte betyder något, men vill du veta något otroligt? För andra har kärlek och älska något gemensamt. Suckar Jess när hon slår bort hans armar från henne.
- Men Jess förstår du inte? Darrar Adam medan hans bortslagna armar ligger längst hans stelfrusna kropp.
- Nej, jag tror inte jag behöver det heller, viskar Jess till svar innan hon vänder sig om med ryggen mot Adam.
- Vad måste jag göra för att få dig tillbaka?
- Du kan få tillbaka mig, du kan få tillbaka min kärlek, du kan säkert få min kropp, men du kan aldrig få tillbaka min respekt och tillit för dig och dina bortkastade glömda ord, viskar hon till svar innan hon börjar gå ner för den snöklädda gången.
- Vänta, Jess! Ropar han efter henne och börjar småspringa mot henne.
När han kommer till henne vägrar hon stanna så han tar tag i hennes axel.Förvånad över Adams rörelse vänder hon sig om. Adam ser på henne med våta ögon och ser att hon också är nära tårarna.Hon försöker dölja sina darrande läppar med att gömma sig under den vita sjalen runt hennes hals.
Han ler försiktigt mot henne i väntan på ett leende tillbaka, och drar ner hennes sjal just nedanför hennes läppar.
- Det är inte över än, jag ska visa för dig hur äkta du är för mig, viskar han och ser in i hennes blanka ögon.
- i så fall vill jag ha en äkta förklaring, varför du sårat mig gång på gång, viskar hon tillbaka och börjar gå mot närmsta parkbänk.
Adam följer villigt efter och sätter sig så nära henne som han kan.
En stunds tystnad och ett djupt andetag från Adam så börjar han förklara.
- Den första gången jag var otrogen mot dig var inte meningen, André hade fest och jag drack för mycket och så gick jag till köket och tänkte ta nåt glas cola för att minska alkoholen. Så kom Beatrice som går sista året nu på natur och började trycka sig mot mig. Jag försökte gå därifrån men både alkoholen och hon stoppade mig. Hon sa att hon spanat in mig sen jag började och att jag borde tycka det var skönt att vara med någon erfaren tjej som är nåt år äldre…
Adam ser på Jess att hon biter sig i läppen för att inte börja gråta och att hon darrar av tårar.
- Sen tog hon mig till Andrés föräldrars sovrum, fortsätter han. Det var då du kom in… Jag trodde aldrig du skulle komma men så gjorde du det…
- jaha… Mumlar Jess och börjar nu känna sig igentäppt av tårar som bara vill ut.
- Men det du inte vet, sväljer han nervöst, är att vi fortsatte efter att du hade gått…
Adam ser nu på Jess att en ynka tår faller sakta ner för hennes kalla kind och att hon låter den rinna och ser bara med tom blick fram.
- fortsätt, sväljer hon och darrar ännu mer.
- Jo, sen det där med Annas kusin… Vi träffades är ni hade tappat bort henne på stan och hon gick vilset omkring. Då gick jag och Johan fram till henne för att fråga om hon behövde hjälp.
Hon svarade med sin norska brytning såklart ja, också följde vi henne hem till Anna. Och när vi var där insisterade hon på att bjuda in oss för att hon ville berätta om hennes hemland.
Johan skulle hem så det blev bara jag och hon. Vi gick upp till hennes…
- Men varför Adam? Ni visste ju att det var Annas kusin! Avbryter Jess och ser rakt på Adam.
- Det hände bara! Ryter han tillbaka och nu börjar tårarna rinna på han också.
Men inga försiktiga tårar som Jess, utan det rinner långa remsor med tårar från hans ögon och han försöker desperat torka bort dom.
- Kan du i alla fall berätta för mig varför du behandlat mig så respektlöst och flirtat med andra tjejer rakt framför mig?! Frågar Jess hest och känner att gråten håller på bryta ut.
- För jag var rädd att du skulle lämna mig! Att du skulle älska mig om du såg att jag var inne hos andra tjejer men hade valt dig,
Dom orden blev hängandes i luften mellan dom. Jess visste inte vad hon skulle säga och Adam satt tyst med tårarna rinnandes som lämnade kalla avtryck efter sig på kinden.
Miljarder tankar flöt igenom Jess huvud. Men den som stannade var ju såklart, skulle hon förlåta och glömma?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Flowerless - 11 nov 07 - 20:53- Betyg:
vacker slutscen...fast den känns inte slut ändå^^

Skriven av
hannase
11 nov 07 - 12:05
(Har blivit läst 149 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord