Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Forum

Ordna upp det.

Ser ut är så grått och stelt, undrar om människan vet alla
sina fel? Man gråter sig till sömns för man känner mörkret
sakta faller sig ner, ensamheten tär mig så hårt ändå är det
ingen som förstår. Man vill klara av sin ensamhet man vill
kunna lyckas utan massa blikar som tär och trycker.

Tar på mig en tjock tröja för ja jag fryser så, bladen
ligger och blänker men Nej jag vill inte använda dom mer.
Alla tankar som var så på sne fick mig att gå in i spiralen
som aldrig tycktes förfalla sig ned. Jag tänkte så här kan jag ju inte
leva, fann och samla den sista kraft jag hade kvar och bestämde
mig för att hit ska jag aldrig mer återfalla.

Jag kom till enpunkt som fick vara nog, för alla orden jag fick dom dog.
Nu ska jag det här fixa, jag vill inte längre sitta här och
bara ha kvar dom minnerna. Jag tror att allting kommer till
ett slut att man förstår att så kan man inte längre ha det!
Jag ska klara av detta!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Angelsworld
6 nov 07 - 16:32
(Har blivit läst 130 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord