Hon offrade allt för mig, min älskade vän. |
Den 11 Juni förändrades allt, om jag inte brytt mig om det.
Så hade min älskade Jannike ännu levt.
Jannike var den ända, den ända som visste allt.
Att min mamma bara låg där i soffan, inte brydde sig om mig.
jag hade ingen, utom Jannike. Min mamma svävade mellan liv
och djup medvetslöshet.
Detta var dagen jag gick ut nian, jag och min bästa kompis
Jannike skulle på fest, såsom alla nior skulle, på "gården" där
skulle festen vara.
Alla som festade, firade för att dom äntligen var fria.
Dom flesta skulle flytta, slippa föräldrar tjat, slippa
regler, få bo själv. i en egen lägenhet. För mig beydde
sommarlov mest att påminnas om att jag aldrig blir fri,
när jag ser alla flytta. Om ändå jag visste vad mamma hade förfel.
Så jag kunde söka hjälp, men mitt rop på hjälp var som kvävt
med en kudde, ingen hörde. Ingen visste.
Jag och Jannike hade fixat till oss, och gick till gården.
Vi träffade några kompisar där, och vi festade och skrattade
och dansade med varandra. För en kväll kunde jag glömma
allt där hemma.
När jag stog och pratade där med Lina, min kompis. Så kom
det några tjejer bakom mig, och ena tjejen som verkade vara
ledare för dom puttade mig hårt i ryggen så jag snubbla
över Linas fot, och ner på golvet. jag slog mig inte så hårt.
Lina blev jätte arg och skrev p.g.a den höga musiken "VA FAN
TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED??" "Ursäkta??" Var det ända
tjejen sa. Hon puttade Lina, men Lina höll balansen,
jag ställde mig upp och sa till tjejen "Om du går på Lina igen,
ska du ta dig förbi mig." Hon bara fnös och gav mig en smäll över
kinden. Jag gav henne en stor smäll och hon sa "Det är väl din
pappa som påverkat dig va??" Min pappa? Hur kunde hon veta..?
"Va fan säger du?" Skrek ja. "Ja, det var väl din pappa, som
alla pratar om, han som slog och våldtog dig. Och din mamma
vart knäpp. hahahaha hör man i bakgrunden. Jag kände hur
tårarna kom, men även ilskan. Hur kunde hon veta?? jag kände
hur ilskan kom, hon vet INGET om mig, jag gick fram till henne
och gav henne en stor smäll så hon föll till golvet. Alla vart tysta.
Jag orkade inte mer nu.
Jag sprang därifrån, så fort mina ben orkade, jag hörde
hur Jannike och tjejen bråkade i bakgrunde, men plötsligt vart
de tyst, man hörde bara Jannikes vaga rop. Jag föll ihop
i en hög på marken, och grät och skrek rakt ut min ilska.
Jannike som var min bästa kompis, hur kunde hon?? Nånstans
hörde jag steg, det kom närmare och närmare, jag hörde en röst
"Sandra?? Sandra vakna, det är jag Lina" Jag orkade nästan
inte kolla upp, jag var så utmattad. Linas ögon var fyllda
men tårar, med ens så vart jag piggare, "vad har hänt??"
frågade jag förskräckt. Linas tårar sprutade och hon kramade
om mig. "Det är Jannike.. Hon.. Hon är..." Hon förmådde sig inte
säga mer, men jag förstog. Vi satt där och kramade varandra
hårt, "Dom letar efter dig" sa Lina efter en stund. Hon hjälpte
mig på benen, vi börajde sakta gå mot gården, det var rått ute.
och klockan måste vara runt 6.
jag gick fram till polisen, "hur?" var de ända jag fick fram.
"Är det du som är Sandra Stombacka?" Frågade en poliskvinna.
"m" sa jag kort. "Du hade en bra kompis, hon offrade sitt liv
för dig. Tjejen som du bråkat med, hade Jannike misshandlat så
illa att hon bröt armen och fick nog inre skador."
"MEN VEM??" Skrek jag. alla poliser kollade på mig, beredda
att anfalla mig om jag gjorde nåt. Jag bara stog och stirrade
rakt ut, Lina kom och kramade om mig. "Tjejens kompisar
följde efter Jannike hem, och.. ja... Våldtog henne och slog
ihjäl henne." Tårarna strömmade, inget skulle ju sära på mig
och Jannike, det ända som skijlt oss åt var våra fingeravtryck.
Gänget med tjejer, satt och små fnissade. Snart kom ambulansen
och dom tog med hon med bruten arm. Alla andra 4 tjejer, fick
sätta sig i polisbilen. Jag och Lina skulle sätta oss i bilen
framför, när jag gick förbi bilen där tjejerna satt, så
såg jag att i bilen satt två killar. Dom viskade när jag gick förbi
"Hon var jävligt skön" Ilskan bubblade upp i mig. "DIN JÄVLA
IDIOT, FATTAR DU VAD DU HAR GJORT????? DU HA DÖDAT MIN BÄSTA
KOMPIS!!" jag började slå på honom, men flera poliser kom och
höll fast mig, och förde i mig i bilen framför. efter rättegången, som var bara 2 veckor efter, så gick jag
hem. Mina drömmar var krossade, vem skulle jag nu dela min
framtid med? Vart ska jag ta vägen?? mamma bara låg där,
brydde sig inte om att ja inte sovit hemma på 2 veckor.jag tog en stor väska, packade alla mina saker, kläder, smink,
och allt. Gick in på mitt rum och hämtade mina pengar som jag
sparat tills vi skulle sticka. Jag gick ut, utan att ens
stänga dörren efter mig. Och nu sitter jag här och skriver det här.
Den värsta smärtan är över, men långt ifrån allt.
Dom fick 5 år, 5 år för mord, och våldtäkt. det är för lite,
dom tog en människas liv, en människa jag sent ska glömma.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | NeelyNelly - 12 mar 07 - 03:19- Betyg:  | | jättebra!=) | | Jennisz - 5 jul 06 - 21:20- Betyg: | | Asfiiin.. hoppas att den inte är sann.. (U) <33 | | tulle - 11 feb 06 - 10:03- Betyg: | | vilken hemskt fin novel.. hoppas bara att den inte är sann | | aifooos - 25 jan 06 - 01:42 | fin, otroligt starka känslor.
man kände medlidande med huvudpersonen :( | | Johan - 24 jan 06 - 19:25 | | De va en jätte fin novel !Den var så sorlig att den nästan inte känns som värklig...Den va jätte fin!!! | | Lillegris - 24 jan 06 - 04:00- Betyg: | | Oh shit , får fan tårar i ögonen .. e de sant? omg | | asa92 - 22 jan 06 - 20:57- Betyg: | | den var jätte bra och skönt att det inte var sann hehe :) | | sofiiie - 22 jan 06 - 09:36- Betyg: | Hemsk , får tårarna att rinna:(
bra skrivet:) | | Prinsessan_ - 22 jan 06 - 08:13 | Nä, den är inte sann. Men den är ändå skriven som självbiografi :)
Hoppas ni gillar den ^^, | | 7mary7 - 22 jan 06 - 07:06- Betyg: | shit!
e denna sann
isånna fall så e d jävligt hemskt!! |
|
|
|
