Dömd på Förhand, Prolog |
Prolog
Morgonen var vacker. Den sista augusti var vacker. Alla dessa
färger som var kontraster till varandra, alla i olika nyanser
och Hon njöt. Hon hade alltid älskat hösten, regnmolnen hade
varit en befrielse och skonat henne från den obarmhärtiga
sommarsolen, Åskan hade hon mött med glädje för allt detta var
tecken på att dagen närmade sig. Dagen då hon äntligen skulle
anlända till Hogwarts.
Visserligen hade hon trivts på Durmstrang, men hennes mor hade
envisats med att hon måste byta, trots att hon förtvivlat försökt
förklara att hon aldrig skulle bli antagen, då hon inte skulle gå
sitt första år. 16 år som hon var skulle hon snart ha gått ut
trollkarlsskolan och inte behövt åka den långa resan till London,
där hennes mor hade köpt en ruffig lägenhet utan att diskutera
det med sin enda familj.
Det var bara Modern och hon. Det hade det alltid varit och skulle
antagligen alltid förbli, trodde hon. Ända tills modern kom en
extremt solig dag och berättade att de måste flytta. Så här stod hon,
på en gata hon inte ville vara på, i ett land hon inte hörde hemma
i och snart skulle hon gå över en tröskel som hon för alltid skulle hata.
Djupt.
|
|
|
|