Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Du är min bästa vän" del. 2

Tisdagen den 20 oktober 2006.


Det duggregnar lite och det är väldigt molnigt och Sofia kan höra en dörr smälla igen från nedervåningen. Mamma har väl kommit hem från sin alkoliserade pojkvän, tänker hon. Sofia stirrar uttråkat ut genom fönstret och har svårt att koncentrera sig på sina läxor. Faktum är att hon har haft det svårt med skolan överhuvudtaget den senaste tiden. Varför vet hon inte riktigt själv. Just nu tänker hon på Alex. Han var inte på skolan idag heller, han svarar inte på mobilen och hans föräldrar har fortfarande inte hört något från honom. Tänk opm det har hänt nånting? Nånting allvarligt?
Hon sätter sig vid skrivbordet i sitt rum. Biologi och matteläxan ligger framför henne. Det känns som att böckerna stirrar på henne. Hon stirrar tillbaka.
Efter en stunds stirrande på dom skjuter hon undan dom så dom åker ner i golvet med en duns, ställer sig upp och går fram till sin stora spegel på väggen. Alex brukar alltid påpeka hur söt hon är. Är hon verkligen söt? Sofia kan faktiskt inte svara på det själv. Hon tycker inte att hon är speciellt söt men att hon iallafall ser okej ut.
- Sofia! Vad gör du? ropar hennes mamma från vardagsrummet.
- Ska väl du skita i! fräser hon tillbaka som svar.
Det blir tyst. Lika bra det, tänker hon.
Hennes mamma är sällan hemma. Oftast är hon ute och dricker. Hon gör nästan ingenting annat. Hon kan inte ens skaffa sig ett jobb. Så dålig är hon.
Sofias mamma är verkligen motsattsen till Alex mamma. Alex mamma är väldigt omtänksam och ordentlig. Hon dricker inte ens och hon jobbar som sjuksköterska. Ändå har Alex aldrig kunnat prata med henne. Han stänger alltid ute sina föräldrar från att låta dom komma in i hans liv, hans värld.

Sofia springer snabbt ner för trappan, slänger på sig sin svarta jacka, knyter sina svart-,röd rutiga converse och skyndar sig ut genom dörren och slänger igen den så hårt och fort hon att hennes mamma inte ska hinna fråga vart hon ska. Sofia tycker bara att hon gör sin mamma en tjänst. Nu slipper hon ju låtsas som att hon bryr sig.
Nu regnar det i alla fall inte längre och det verkar som att solen är påväg att titta fram bakom molnen. Hon känner att hon fryser lite, så det vore perfekt om solen kunde komma. Det är som att hon kan känna nånting i luften och inbillar sig att det doftar precis som Alex. Sofia ler lite för sig själv, men slutar genast.
Hon funderar på vart hon ska gå.
Dom, hon och Alex, brukar sitta tillsammans nere vid älven och bara prata. Prata om allt mellan himmel och jord. Sånt som bästa vänner gör.
Tänk, om hon skulle gå till samma sten som dom brukar sitta på och så sitter han där och väntar på henne!
Sofia börjar springa, i hopp om att det ska vara så. Det är en liten bit dit, men just nu så bryr hon sig inte om det. Hon känner sig så otroligt stark. Som att hon ska orka springa hur långt som helst, hur långt hon ville.
När hon närmar sig, stannar hon och börjar gå istället. Hon kan se älven nu. Sofia hoppas verkligen på att han är där, för då vet hon att han lever. Att det inte hänt nånting. Att allt är bra.
Hon kan se den stora stenen nu. Deras sten.
Sofia tittar sig bekymrat omkring. Hon kan inte se nån Alex. Det gör henne bara mer orolig. Vart kan han vara egentligen! Hon känner nånting rinna ner för kinden. Försiktigt för hon handen mot kinden och torkar bort det. Hon vet vad det är. Hon gråter.
Sofia ser sig omkring. Löven börjar bli gula och en bit in mot skogen tycker hon att hon ser skymten av en räv, som snabbt förvinner. Hon fortsätter gå längs strandkanten och tittar ut mot älven. Älskade Alex, vart är du? Ögonen börjar fyllas med tårar igen och hon blir arg på sig själv.
Plötsligt skymtar hon nånting en bit fram. Med försiktiga steg tar hon sig framåt mot föremålet. Nu är hon nära och nu kan hon se. Det kan inte vara sant!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
anchii - 18 okt 07 - 19:28- Betyg:
men sluta inte bara sådär :(
fortsättning tack!
bondenbex - 18 okt 07 - 19:18
Du kan ju inte slutadär :P fortsätt!
Mp3 - 18 okt 07 - 18:14- Betyg:
Men ! va? du kan ju inte sluta så därju ! , då MÅSTE du ju skriva nästa del så snart som möjligt ju! typ NU alltså! ::) <3<3 , älskar denna novell, det är rysligt bra :) <3
Maadelen3 - 18 okt 07 - 17:48- Betyg:
OOOOH!! :D
MEEEEEEEEEEEEEEEERA!! :) <3<3<3
Ericautank - 18 okt 07 - 17:47- Betyg:
den är jätte bra!!

Skriven av
xTHiSSHiTx
18 okt 07 - 17:20
(Har blivit läst 224 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord