Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"En ängel vid namn Joanna"

En ängel vid namn Joanna!

Joanna var en tjej på 17 år. Hon var pigg, glad och mycket omtyckt. Hon växte upp på Öland i Borgholm. Hon bodde i ett stort vitt fint hus tillsammans med sim mamma Tina, pappa Johan och lillasyster Therese. De hade bott där ända sedan Joanna föddes. Hon trivdes jättebra och speciellt nu när William hade kommit in i bilden. William var en snäll och trevlig kille från Kalmar och han hade varit Joannas pojkvän sedan elva månader tillbaka och hon hade aldrig varit så lycklig.

Det var en strålande sommardag. Solen sken från en klarblå himmel, det var sommarlov och Joanna njöt när hon vaknade den morgonen. Hon tittade bredvid sig och där låg William och sov. Han var det finaste som någonsin satt sin fot på denna jord. Klockan var bara åtta och solens strålar letade sig in igenom persiennen. William började röra på sig och hon sa:
-God morgon älsklingen min.
-God morgon min ängel, sade han som han alltid hade gjort. Hon böjde sig ner och kysste honom mjukt. Han drog henne intill sig och höll om henne.
-Kommer du ihåg när vi var på bio första gången? frågade han.
-Det är väl klart att jag gör, sade hon och log mot honom.
-Vad blyga vi var då, skrattade han.
-Ja och jag som var så ledsen när du skulle åka tillbaka till lumpen, sade hon.
-Jo, det kommer jag mycket väl ihåg, men jag skulle ju inte vara borta så länge, sade han och tittade på henne.
De låg där och småpratade hela förmiddagen. Det som de inte visste var att denna skulle bli deras sista tillsammans.

Senare på eftermiddagen så gick de ner till hamnen i Borgholm. Det var det bästa som Joanna visste när det var sommar. De fikade och hade en mysig eftermiddag tillsammans. När de hade fikat klart så började de att gå sakta hemåt igen. De kom fram till ett övergångsställe, det kom en bil från höger sida men den såg ut att sakta ner farten för att stanna. William gick lite före Joanna och kom över gatan innan hon gjorde det. Hon hade knappt hunnit till mitten av gatan förrän föraren i bilen spände blicken i henne och körde gasen i botten och styrde rakt mot henne. Det blev rejäl smäll och Joanna flög tre meter upp i luften. Ingen kan överleva en sådan krock. William sprang fram till henne, hon var fortfarande vid medvetandet och han sa:
-Joanna! säg något.
-Jag… Jag älskar dig, sade hon lågt. Hon hann inte säga något mer för bara några sekunder efteråt så dog hon. William satt och grät vid hennes sida, han berättade för henne hur lycklig hon hade gjort honom och hur mycket han älskade henne. Han ringde polisen och berättade vad som hade hänt. De kom till platsen snabbt och de tog mannen som hade kört på Joanna bara några timmar efteråt. Han blev åtalad för mord och fick livstids fängelse. I rätten hade han berättat att han kände Joanna sedan innan och att hon hade dumpat honom för William, och han hade inte sett henne sen dess. Nu när han såg henne igen så växte ilskan i honom och han kunde inte hejda sig utan körde rakt på henne.

Joanna fick den finaste begravningen man någonsin kunnat tänka sig. Den ägde rum bara någon vecka efter att hon dog. Kyrkan var alldeles full för det var många som hade känt henne och tyckt om henne. När akten i kyrkan var slut så gick Joannas mamma tina fram till William.
-Hon hade nog velat berätta detta själv men jag tror att jag får göra det istället, sade hon med gråten i halsen.
-Vad då? berätta, sade han.
-Joanna var gravid i andra månaden. William blev helt stum. Han bara tittade på henne och började gråta.
-Hon var rädd att du inte ville ha barnet, sade Tina med en nedsänkt blick.
-Om jag bara hade vetat om det, sade han och höll händerna framför ansiktet. William hade tänkt ut ensak som han ville ha med på Joannas gravsten. Det skulle stå ”En ängel vid namn Joanna”. Varje dag så går William till Joannas grav och lägger en stor vacker röd ros.
-Jag älskar dig, säger han varje gång då han lägger ner en ny ros. Jag kommer att älska dig så länge jag lever, det lovar jag dig och det löftet höll han.

Än i dag så går han till hennes grav och lägger en röd ros som bevis på att hans kärlek fortfarande finns kvar.




Av: Sandra Andersson
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.4)
Lora - 9 sep 07 - 10:01
bra:) bra att allt var så överdrivet perfekt i början för då blev slaget hårdare när det gick åt helvete...^^
Linda1 - 7 sep 07 - 20:39- Betyg:
herregud den va sjuukt bra asso fortsätt me såna dikter!:)
den värmde
Ciissii - 7 sep 07 - 18:20- Betyg:
vacker
svikmejinte - 7 sep 07 - 17:42
:'(
angelicav - 7 sep 07 - 16:06- Betyg:
vacker
Miss-G - 7 sep 07 - 16:03- Betyg:
gråtfärdig
tuss-i-laago - 7 sep 07 - 14:27- Betyg:
halvbra...
Joo - 7 sep 07 - 14:21
Snyft! vilken vacker!

Skriven av
Crystal_blue
7 sep 07 - 14:04
(Har blivit läst 223 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord