På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Emelie

Det var söndag och som vanligt kom syster Johanna in på mitt rum.
-Du ska gå och prata med doktorn nu sa hon.
-Okej sa jag och tog med min nalle.
Jag var 14 år och bodde på ett mentalsjukhus varje söndag besökte jag min läkare.
-Hej Emelie så min doktor.
-Hej mumlade jag.
Jag hade bott på sjukhuset i snart 5 år.
-Nå vad minns du sa min doktor.
-Samma som förut sa jag.

Jag minns mer än vad jag hade sagt till min doktor men jag ville inte minnas det var för svårt. Jag kramade min nalle hårt in till mig.
-Men Emelie du måste försöka minnas så min doktor.
-Men jag minns inte mer ljög jag.
-Jaja då får det vara slut för den här gången så min doktor missnöjt.
Jag följde med syster Johanna till mitt rum igen.

Jag kommer mycke väl ihåg den dagen för 5 år sedan. Det var på min födelsedag det hände. Då pappa kom in och förstörde hela dagen genom och skjuta ihjäl mamma och sig själv. Jag förstod inte. Efter det så tog jag upp pistolen och polisen kom. Dom trodde att det var jag som hade skjutit dom. Nej sanningen ska ingen få reda på. Den är för hemsk. Just nu så sitter jag på min stol i fönstret till mitt rum på sjukhuset och tittar ut. Jag gråter. Varför ska sanningen vara så svår. Nallen som jag hade i famnen hade jag fått på min födelsedag. Den var allt jag hade. Varför kunde jag inte få leva i en familj och ha det bra. Syster Johanna kom in på mitt rum och frågade:

-Är allt som det ska?
-Det var pappa som dödade mamma och sig själv. Jag tog upp pistolen bara för och kolla på den ju snyftade jag.
-Är det säkert nu.
-Varför tror ni inte mig skrek jag.

Syster Johanna lämnade rummet. Nu var jag ensam igen. Kommer jag någonsin få komma ut igen när alla har förstått att jag är oskyldig?

Kommentarer - (Snittbetyg: 4)

sofiiie - 30 jan 06 - 07:13- Betyg: