Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Del 7: [Amanda] -

Jag hade precis blivit utskriven från sjukhuset. Ingen av Davids gäng – eller David – hade jag sätt till. Vilket var.. lite av en lättnad. Jag ska inte agera moget, med moder instinkter, men jag vill verkligen inte göra mej av med barnet. Jag vet bara inte varför. Kanske för att det är vad jag vill. Skaffa familj med den jag älskar. David. Jag säger inte att jag inte är för ung. Jag är ju för ung. Men endå känns det som om detta är det jag vill…
Och den känslan svarar ju på allt, eller hur? Jag stod och väntade på Johanna utanför sjukhuset. Hennes ”föräldrar” hade låtit mej stanna hos dem i två dagar, sedan skulle jag återvända till Mistress Cecilia. Många bilar körde förbi. Inte undra på. Detta var ju ”centrum”. Några äckliga gamla gubbar som luktade alkohol kom och satte sej bredvid mej. Jag flyttade bortåt, men dom fortsatte att följa efter. Tillslut stannade en bil som såg ut att vara Johannas. Hennes pappa klev ut, och kom fram till mej. Gubbarna avlägsnade sej, och han tog tag om min arm. Han lutade sej fram och viskade:
- Om du rör nånting. Nånting i min bil, mitt hus. Om du rör mitt barn, lovar jag att jag skär av dej huvudet!
Jag spände käkbenen, men nickade sakta. Han flinade.
- Då så.., sa han.
Han ledde mej in i bilen. Johanna satt i sätet till vänster, och jag till höger. Hon log snett, och harklade sej.
- Pappa? Tvekade hon.
- Vad? Sa hennes pappa som inte verkade vara ett dugg intresserad av vad det var hon tänkte säga.
- Kan vi få prata ifred?
- Hm.. okej då.
Han tryckte på en knapp, och en väldigt tjock svart glasruta skiljde baksätena och framsätena från varandra. Jag log svagt åt det. Precis som i filmer…
- Amanda?
- Ja?
- Jo.. duvet David?
Jag tvekade med svaret, men nickade sedan. Vet hon att…?
- Det var han som .. våldtog dej va?
Jag nickade igen.
- Men.., försökte jag.
- Men vet du vad som hänt?
Jag skakade på huvudet. Att hon alltid ska avbryta mej. Det börjar bli ganska irriterande.
- Han har totalt gått in för punkstilen.
- Vad menar du? Sa jag. Jag fattade ingenting.
- Han har målat sej runt ögonen – extra. Han har svarta kläder – hela tiden.
- Konstigt..
- Exakt!
- Är du säker? Sa jag efter en stunds tystnad.
- Nej.. eller, det är ju bara ett rykte jag har hört. Han blev ju nedslagen av typ hela sitt gäng!
- Jag vet..
- Det förtjänar han!
- Men Johanna..
- Det svin som han är!
- SLUTA! Skrek jag. Hon såg helt förvånad ut (Det kan jag förstå..).
- Vad menar du?
- Sluta att prata skit om David! Jag älskar honom, okej?! Sa jag med tårar i ögonen. Tårar av förtvivlan. Jag visste inte vad jag skulle göra.
- Men… som han har behandlat dej?
- Men! Han är tvungen! Han blev nedslagen av sitt gäng för att han vägrade göra mej illa!
Hon satt helt tyst. Ingen av oss sa nåt mer, och hennes pappa fällde ner glasrutan igen. Jag såg att han flinade, och mina ögon lös av hat. När vi var framme – alltså ungefär två kvarter – korta kvarter – ifrån ”parken” – öppnade Johanna munnen för att säga nåt, men sa inget. Istället gick vi tysta in. Hennes mamma rusade fram, och frågade hur det var med henne. Dom totalt ignorerade mej, hela bunten. Inklusive Johanna. Så jag gick ifrån allt ståhej, och in på hennes rum. Efter några minuters sittande, och tänkande, kom hon in. Hon satte sej bredvid mej i sängen, och la ena handen på mitt lår.
- Förlåt, sa hon. Jag visste inte..
- Nej.. det är helt okej. Det är ju inte ditt fel.. du ville ju ba.., sa jag, men hann inte mer. Hon kysste mej. Djupt, passionerat. I nästan sekund låg hon över mej i hennes säng. Jag fick en mysig känsla. Som om detta var nåt jag borde ha gjort förut. Haft lesbisk sex? Nej..
Tro mej – jag tycker inte det är nåt fel alls med att vara lesbisk, men jag.. är ju kär i David. Jag har haft sex med honom, om jag får påminna! Hon slutade. Jag låg bara kvar, visste inte vad jag skulle göra. Hon gick långsamt mot dörren. Jag trodde hon skulle gå ut, ignorera det. Men hon låste. Låste oss ute från hennes föräldrar. Vilket jag var lite tacksam för. Men endå kunde jag inte sluta känna mej rädd. Jag var inte rädd för henne, inte rädd för att vara oskuld. Bara att.. ”ha sex” med henne. Det låter så konstigt. Men den nedtryckta personen jag är, talade om för mej att jag ska acceptera det. Så det var det jag gjorde. Ännu en gång låg hon över mej. Hennes tröja och byxor var redan av, medans jag hade alla mina kläder på – inklusive palestinasjalen. Kalla mej äcklig, men detta var något jag tyckte om. Något jag kom på att jag tyckte om nu. Jag började ta på henne. Försökte dra av hennes underkläder, men det verkade som om hon inte tillät det. Hon lutade sej fram, slickade min kind, och andades tungt i mitt öra.
- Jag är van vid att ta kommandot..
- Va?
- Jag är van vid att tala om vad du ska göra…


Jag vaknade utan några kläder alls, med en lika naken Johanna bredvid mej. Dörren stod på vid gavel, men jag hörde att det inte var någon hemma, så tyst som det var. Hon sov fortfarande. Jag rusade upp, och tog på mej mina kläder. Jag stoppade palestinasjalen i fickan, och rusade ut. Jag tog sikte mot parken. Även om jag visste vad som kunde vänta, sket jag i det. Men jag såg inte till Davids gäng alls. Bara en liten kontur i änden av parken. Jag satte mej ner på bänken, när konturen blev allt starkare och starkare. Hjärtat hoppade som vanligt över en massa slag, när David stannade till när han fattat att det var jag som satt på bänken. Jag tittade upp mot honom. Han såg normal ut, inga punk saker här inte. Han hade fortfarande kajalen runt ögonen, även om han inte var med sitt gäng. Man såg att han var beredd att vända om och gå, men jag stoppade honom.
- David..
Han tittade ner i marken.
- David.. Jag är inte gravid på grund av v.. våldtäkten, sa jag. David tittade upp.
- Vad menar du? Sa han. Mina öron vissnade vid ljudet av hans röst..
- Kommer du ihåg.. hemma hos Mistress Cecilia? Och i.. butiken?
Han tittade ner i marken igen, och denna gången rodnade han. Men han nickade med huvudet i alla fall. Jag reste mej upp, och gick mot honom. Vi stod bara några centimeter ifrån varandra.
- Jag har inte tagit bort barnet.. Jag har inte gjort abort.
- Men.. d.. du måste ju!
- Nej! Jag måste inte alls… förässten så vill jag inte.
Han log. Han log faktiskt, på jättelänge nu. Jag kunde inte låta bli att le jag också.
- Amanda.. Jag..
- Älskar dej med, avlutade jag, och log. Han lutade sej sakta fram, och kysste mej.
Mobilen i hans ficka började darra, och tjuta. Han svarade. Någon verkade låta väldigt arg i telefonen, för han förde den ifrån örat några gånger, som om någon skulle skrika åt honom. Många gånger himlade han med ögonen. Jag såg mej omkring, till min lättnad var vi fortfarande ensamma. Han la på, och lät ganska sur.
- Du.. jag måste gå.
- Det är okej.., sa jag. Han la sin hand på min kind. För första gången, kände jag mej trygg med honom. Han kysste mej igen, och försvann mot ett par hus.
Jag tänkte återvända hem till Johanna igen. Men jag orkade inte riktigt gå den snabba vägen, förässten måste jag ju ha en förklaring till att jag bara rusade ut… vad som hände här ute, kan jag ju helt enkelt bara förklara. Jag gick runt alla hus. Kanske skulle jag kunna säga att jag inte riktigt visste vad jag gjorde? Nej. Långsökt. Jag kan ju bara säga att jag var rädd för konsekvenserna? Nej. Jag vandrade mot hennes hus, och försökte tänka ut den ”perfekta” andledningen.. Jag hade ju faktiskt haft.. sex med henne, kvällen innan. Jag får väll bara säga att jag inte visste. Den långsökta andledningen får mej att verka dummare än jag är, men det får jag väll leva med det. En svart jacka låg i trappan till hennes lägenhet. Det såg ut som Davids jacka. Plötsligt hördes det skrammel, ett väldigt oväsen från hennes lägenhet. Jag skyndade mej upp och slängde upp dörren. Jag gick sakta mot köket. Jag hörde någon prata, men slutade när jag dök upp i dörren. Jag fick mej en liten chock. Johanna stod alldelles intill David, med en stor kökskniv tryckt mot hans hals.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Eliiina_ - 4 aug 07 - 19:09- Betyg:
Åhhh :O... Jag vill ha mera nu :D!!!

Hur bra som helst, e du snäll och skickar ett meddelande till mig när nästa del kommer ut??
Emilia_Victoria - 4 aug 07 - 19:05- Betyg:
åhh.. vill ha fortsättningeeeeeeeen :D :P ;) .. har du lust att skicka ngt litet meddelande om när du skrivit del åtta typ, så vore de uber schyst! <3
cissi__ - 4 aug 07 - 17:13- Betyg:
MER MER MER FORT FORT FORT FORT!!!! skriv till mej när del 8 kommer :)
TokioHotelFreak - 4 aug 07 - 14:56
NAAAAAAAAAAAO!
DU FÅR INTE SLUTA SÅ DÄR!
FATTAR DU INTE ATT JAG PISSAR PÅ MIG!?!

hfiowrhfgë¨whsg
SKRIV EN FORTSÄTTNING NU GENAST!
JAG DÖÖÖÖÖHR!
Nellie_med_Q - 3 aug 07 - 22:43- Betyg:
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH !!!!!!!!!


jÅwhanna , älskho pälskho <3333



Du e ju fasen helt jeffla ... mupp underbar !

Skriv mer ... gaaaash !!!! . Denna novellen som börjar likna en jävligt bra roman hör inte hemma på dikta , den hör hemma i bokaffären !!!! <333333333333



// Ääälllsskkh deii // nÄllie Tribbett <33

Skriven av
CakeX3_
2 aug 07 - 19:08
(Har blivit läst 141 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord