Minnets hav |
Du stormens blåa hav
varför låter du vågorna gå så höga
när du kan vara ett stillhetens hav
en skimmrande pärla för mitt öga.
Längst ute på piren jag sitter
och vet att jag snart ska ge mig av
sakna dig kommer jag att göra du
mäktiga hav.
Här ute på piren blommor finns att
titta på
dom står i sin fulländade prakt så
vackra som få
De böjer sig lätt i den ljumma
sommar vinden
i all min längtan efter dig känner
jag en tår på kinden
Jag havsfåglarna ser som med lätthet
följer vindens strömmar
i minnet av dig jag har så ljuvliga
drömmar
Jag tittar ut på havet mot
horisontens rand
i min längtan du finns här
och håller min hand
Snart är de här sommardagarna förbi
i minnet dig jag ser så ska det bli
När vi kan träffas åter igen
vet varken du eller jag min vän
kanske det här blir ett minnets hav för mig
den sommaren jag fick vara nära dig.
|
|
|
|