Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

man överlever del 15

Runt omkring mig pratade och dansade folk. Men jag kunde bara koncentrera mig på en sak: att inte spy. Tredje gången på fyra dagar hade jag druckit mig så full att jag inte visste vad jag hette. Jag kände hur någon tog tag i mig. Någonstans långt borta kunde jag skymta Andreas ansikte. Han drog med mig ut i trädgården. Han satte mig på en sten och han satte sig bredvid. Jag ramlade bakåt och orkade inte resa mig upp. Jag blundade och välkomnade mörkret. Nästa gång jag kollade upp var Andreas borta. Bredvid mig satt istället en person som jag mycket väl kände igen.

- Calle, stammade jag fram sedan satte jag mig upp mitt emot honom.
- helt rätt, svarade han. Hur är det?
- bra, vad fan gör du här? frågade jag argt.

Efter begravningen hade Calle valt att flytta med sina föräldrar till Norge. Jag hade inte sett honom sen dess. Han var inte alls förändrad. Bara lite längre hår. Jag hade inte förlåtit honom ännu. Även om det gått ett helt år sen sist. Calle hade rymt från problemen och lämnat dom kvar åt mig.

- vi har valt att flytta tillbaka, jag trodde du skulle bli glad ..
- du tror så jävla mycket.

Jag reste mig upp. Jag kände hur allting runt omkring mig började snurra. Jag var tvungen att ta tag i något annars skulle jag falla. Desperat drog jag tag i Calle och han lät mig hållas.

- hur mycket har du druckit? Frågade han oroligt.
- ingenting, svarade jag.
- jag känner det på dig Johanna, ljug inte.
- låt mig va, fumlade jag fram.

Jag fortsatte gå långsamt framåt. Jag ville bara hem. Men sen sa Calle någonting som fick mig att stanna upp.

- Hur kan du göra såhär? Frågade han med gråt i halsen. Hur kan du dricka dig så full att du ligger medvetslös på marken och knappt vet vad du heter? Efter allt du gått igenom, efter allt som hänt med Simon?!

Nu grät han. Det högg till i mig. Vad fan höll jag på med. Nu orkade jag inte säga någonting. Jag satte mig ner på asfalten och grät. Calle kom fram till mig och kramade mig hårt.

- vi går hem till mig, viskade han.

Han la handen och mig och hjälpte mig hela vägen hem till honom. För andra gången i mitt liv kände jag mig riktigt trygg. Och allting var återigen Calles förtjänst. När vi kom hem till honom la han mig i sängen. Sedan hämtade han en filt och en kopp med varmt te. Han satte sig bredvid mig. Kollade länge in i mina ögon och sedan sa han:

- förlåt mig, men gör aldrig om det här. Jag finns hör för dig nu.
Det kändes i hela kroppen att han menade vad han sa. Jag kollade på honom och log.
- vi pratar om det imorogn.
Sedan la jag undan koppen. Hoppad ein lite i sängen och öppnade upp filten. Han la sig bredvid mig i sängen. Jag tog hans hand och han höll om hårt.



okej, denna del blev inget vidare. funderar på att lägga ner allting nu.
vad tycker ska jag fortsätta? eller låta nästa del bli den sista?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
chokladkyss - 18 maj 07 - 04:08
fortsätt :D
Mp3 - 16 maj 07 - 01:36- Betyg:
Så klart att du MÅSTE fortsätta :) ! Kan du maila till mig när du skrivigt klart nästa del? :) <3 (tar förgivet att du ska skriva en till del xD För det måste du ju göra :) <3 )
FlikkanCarro - 15 maj 07 - 01:14- Betyg:
DU MÅSTE skriva mer!!Jätte bra ;)
empalove - 14 maj 07 - 04:22- Betyg:
skit bra!! MER NU!!:D
Sorgsen_varelse_ - 14 maj 07 - 04:21- Betyg:
asbra!! lägg inte ner!! snälla!
movich - 14 maj 07 - 04:11- Betyg:
nej!!! :O inte den sista!! :o den här e aaaaaaaaaaaaaaaaaaaasbra !!! sluta inte :(
LillaSabiina - 14 maj 07 - 04:07- Betyg:
fortsättttttttttt :D
thankless - 14 maj 07 - 04:05- Betyg:
MER. FATTARU! SLUTAR DU GÅR JAG UNDER! x]

Skriven av
hejsidforlife
14 maj 07 - 03:04
(Har blivit läst 309 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord