Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ett löfte med vassa kanter-2

Tea- När dagen är slut och hon ska gå hem för dagen går hon raka vägen till sitt skåp, det med en väldig massa magneter mitt i korridoren, för att ta ut sin jacka och sticka från skolan. Hon tar snabbt på sig jackan och hoppas att hon hinner gå innan Kitty kommer ut och hon slänger ur sig ännu en idiotisk kommentar, det har redan varit för många idag. Men den turen har hon inte idag. Precis när hon öppnar skåpet känner hon hur någon stöter till henne i ryggen. Hon vänder sig om och står öga mot öga med Kitty. Hennes blå isögons sorg borrar sig in i hennes själ och det är så starkt att hon inte vill något mera längre, hon vill bara kasta sig i Kittys armar, säga hur ledsen hon är över allt hon gjort och sedan gråta ut. Och när allt är över ska de tillsammans gå ut från skolan. Men tanken går inte längre än en dröm, hon hör sig själv säga ”Vad fan vill du, ditt jävla mobboffer? Har du problem med att gå normalt eller?” Kittys svar hör hon inte då hjärnan har slutat fungera och tar inte längre upp informationen som öronen sänder ut. Kitty går förbi henne, nej, i det närmaste springer förbi och rycker upp dörren ut till skolgården.
Kitty- Hon kunde inte hålla sig längre, hon behövde komma ut och bara gå, gråta och hata allt. Hon möter flera som hon tror skulle stirra på hennes röda ögon men ingen ägnar henne en blick ens, det är inte på kommando av Tea utan bara av ren vana. Ingen bryr sig eller ser Kitty i den dimmiga eftermiddagen.

Tea- Plötsligt är hon inte i skolan längre utan går på en dammig grusväg med snabba steg och tårar som skymmer sikten. Hon stannar och tittar sig omkring, här var hon inte nyss. Hon var ju i skolan precis efter att Kitty rusat ut. Vad händer egentligen? Då får hon syn på sina skor, eller sina, de är ju inte hennes. Hon inser sakta vems skor det är hon har på sina fötter, de skorna har hon klagat på de senaste två veckorna och hon har inte förstått hur Kitty kunnat gå i dom utan att få olustkänslor så fort hon ser ner.

Kitty- Hon sitter lutad med ryggen emot skåpet i skolan, hon gick ju härifrån, och vems skåp är det hon sitter emot? Hon vänder sig om och ser till sin förvåning Teas magneter titta ner på henne. Hon fattar inte hur hon kommit hit, Teas kropp är som ett korvskin som kliar emot henne, den krypande känslan kan inte försvinna ens när hon gått till spegeln och tittar efter. Vilken chock det var att se ansiktet på den människa man hatat och avundats i flera år stirra tillbaka på henne. Hon lyfter sakta handen och lägger den mot glaset, det känns svalt så det är inte bara hennes ande som är i Teas kropp utan hela hon.

Tea- Vad ska hon göra nu? Hon kan ju inte gå hem som Kitty, men även om det är hennes största vilja just nu, att gå hem och upp på sitt rum, stänga dörren och på med hög musik. Att bara få sitta där och tänka. Med mod som hon aldrig förut känt går hon emot Kittys hus, tur att hon vet var hon bor. Hon känner efter i fickan på jackan och känner nycklarna där precis som hon hoppades. Hon låser upp och öppnar långsamt dörren, undrar om det är någon hemma och i så fall hur Kitty brukar göra. Hon kan ju inte säga ”Hej, jag är Kittys mobbare men på något sätt har jag hamnat i hennes kropp, det är lugnt va?” Men inga skor står på skohyllan i hallen och inget ljud hörs inifrån. Hon sparkar snabbt av sig skorna och går in i hallen. Hon tittar sig omkring och går sedan på upptäcktsfärd i huset så att hon känner sig mer hemma. På undervåningen är det vardagsrummet, toan och köket. På köksbordet ligger en lapp ”Kitty! Vi kommer hem sent, troligtvis när du redan gått och lagt dig, men du vet ju vad du vill ha till mat så det är bara att ta där. Du kan ringa om det är något, vi har på mobilerna. Puss och kram Mamma.” Hon känner hur magen kurrar, men det var ju lunch för bara några timmar sen, äter inte Kitty någonting alls på dagarna? När hon tänker efter har hon inte sett henne i matsalen en enda gång sedan i slutet av sexan. Hon öppnar kylskåpet och tar fram smör och ost, letar sedan i skåpen efter bröd, när hon hittat en limpa gör hon två mackor och tar med dom upp till över våningen.

Kitty- När hon kommit in till Teas hus är ytterdörren öppen. Men ingenting hörs inifrån huset. När hon gått in och stängt dörren efter sig tar hon försiktigt av sig skorna. Precis när hon hängt upp jackan på en krok i hallen kommer en storvuxen man fram till henne. ”Var i helvete har du varit så länge? Jag sa ju att du skulle komma hem tidigt idag, gjorde jag inte det kanske?” skriker han åt henne. Hon vet inte vad hon ska svara, hon har ju ingen aning. När hon inte svarar honom slår han till med baksidan av handen rakt över kinden och örat på henne, hon känner hur det svider till och får tårar i ögonen. Men det gör ändå inte alltför ont, det verkar nästan som om kroppen är van vid smärtan och hanterar den åt henne. Men hon börjar gråta av chocken och mannen sänker handen och bara stirrar på henne. Sen går han snabbt förbi, rycker åt sig jackan som hänger bredvid hennes och går ut. Hon går upp snabbt och letar rätt på Teas rum vilket inte är svårt att hitta. På dörren hänger en lapp ”Föreldrar får inte gå in!” Felstavad som den är ser den ut att vara gjord av Tea för flera år sen. Hon öppnar dörren och sätter sig vid skrivbordet. Tar handen vid kinden, det svider fortfarande men inte alls så mycket som hon trodde att det skulle göra. Hon känner att hon vill ta en dusch, tvätta bort hans beröring. Hon går in till badrummet och tar en handduk och börjar ta av sig kläderna. När hon drar av den långärmade tröjan känner hon hur det hugger till i handleden, hon tar snabbt bort ärmen och tittar ner på en rödstreckad handled. Ett tag bara stirrar hon på såren, när kan dom vara gjorda? Hon drar försiktigt över dom och känner smärtan, de är högst någon dag gamla. Hur kunde hon undgå att se hur Tea levde, en pappa som slog henne och nu det här, hon skar sig. Tankarna flög fram i en virvel i hennes huvud. ”Och jag som ville vara du.”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
diktaren - 3 jan 06 - 21:36
Deras önskan gick i uppfyllelse,
hur kommer de aggera nu ?
Spännande :P
Ska genast läsa den sista delen ^^
Nemisis - 8 dec 05 - 05:24- Betyg:
Osha! Osha! Spännande! :O

mera!
Hovnarren - 5 dec 05 - 01:50- Betyg:
Yay en fortsättning! Lika bra som den första!

Skriven av
Cilises
5 dec 05 - 00:18
(Har blivit läst 266 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord