Mitt val |
När solens sista strålar slukats av natten
Suckar mitt hjärta
Lungnet som sprider sig
Ensamheten som råder
Äntligen slipper jag låtsas
Äntligen kan jag ge vika,
utan att skämmas
Sakta, sakta kryper det närmare
Tar tag i mig,
Hugger mig
Spikar mig fast,
liksom Jesu vid hans kors
Ingen finns där att hjälpa
Ingen finns där att se
Precis som jag vill ha det
Utan desperata blickar
Jag gråter
Hela jag vill bara skrika
"Låt mig va, släpp mig fri!"
Men vem hör mina rop?
Vem hör mina bön efter hjälp?
Låser in mig
I högt torn utan dörr liksom Rapunzel
Men utan långt gyllne hår
Utan någon väg in
Ser den värld jag lever i
Ser den värld som förgörs
Frestelsen att ge upp
Ligger som ett skavsår på hjärtat
Ingen som ser
Ingen som hör
Inge som hjälper
Precis som jag vill ha det.
|
|
|
|
