Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

A Game With Love kp.14

ursäkta för vänte tiden ^^', men nu är kapitel 14 av 15 här i sesong 1,
hoppas ni kommer gilla det

******************************************* *********************

Kairi böjde ner huvudet för att inte visa att hon vart rörd av vad Dark sa. Men vad skulle hon kunna säga?
”Åhh, isprinsessan blev rörd. Jag trodde att isprinsessor skulle vara gjorda av is.” Sa Dark och log.
Kairi fortsatte att titta ner på golvet. Hon kände hur tårarna bara rann ner för kinderna, men hon försökte dölja det.
”Vad är det med dig Kairi? Kommer du inte på något spydigt att säga till mig? Sa han sedan för att försöka lätta upp känslan lite.
Dark pratade vidare. För varje mening som han sa, blev det allt svårare att hålla det inne.
”Jag blev våldtagen!” Sa hon sedan så lugnt som det bara gick.
”Du skämtar.” Var det första Dark kunde få fram.
Kairi tittade upp på honom, tårarna rann ner för kinderna.
”Jag skulle aldrig skämta om nånting sånt.” Sa Kairi och sedan tittade hon ner igen, med händerna framför ansiktet. Hon ville verkligen inte visa att hon grät.
Dark stod en stund, helt chockad över vad Kairi sagt. Sedan satte han sig ner bredvid henne.
”Vilka andra vet om det?” Frågade Dark efter en stunds sittande.
Kairi försökte lugna ner sig.
”Vad jag vet…” Började Kairi. Dark tittade på henne. ”Är det bara du, han och jag som vet det. Men jag börjar misstänka att spelledarna också vet det.” Sa Kairi och tittade ner på golvet igen.
Dark satt alldeles tyst. Han saknade ord.
”Vill du prata om det?” Frågade han sedan.
Hon nickade. Men när hon skulle öppna sin mun för att säga något, så visste hon inte riktigt hur hon skulle börja. Hon började darra i hela kroppen av sina snyftningar. Dark tittade på henne och sedan satte han sig närmare henne och höll om henne tätt intill sig. Kairi började känna sig lugnare, men kunde inte sluta gråta.
”När jag var 8 år dog min farfar…” Började hon. ”Pappa och han hade bråkat precis innan han dog, så på dagen då farfar skulle begravas, stannade vi hemma.” Hon avbröt sig för att hon började gråta igen.
”Han var för stolt för att gå på hans begravning.” Sa hon sedan och grät mer. När hon lugnat ner sig började hon prata igen.
”Den kvällen åkte jag, mamma, pappa och min farbror till hans grav för att säga ett sista farväl till honom. Men eftersom att jag var så liten, stannade jag lite för att titta på blommorna omkring en gravsten. När jag tittade upp igen var de borta.” Hon kramade om Dark, för att känna att hon kunde få mer tröst. Hon grät nu igen.
”Jag gick omkring i kanske en kvart, och sen kom min farbror. Han sa att jag inte skulle vara rädd. Han höll min hand och gick, och jag följde efter.” Hon började nu darra igen. Dark strök hans hand på hennes korta hår.
”Han förde mig bakom kapellet och våldtog mig.” Hon kunde inte låta bli att gråta och darra. Dark höll fortfarande henne tätt intill sig och strök hennes hår. Det tog ett tag innan hon kunde börja prata igen.
”När vi kom tillbaka till mamma och pappa grät jag, men de kunde inte förstå varför. De antog att jag grät för att jag gick vilse. De anar inte hur fel de hade. Jag beslutade mig för att inte berätta om vad som hade hänt.” Sa hon medan hon grät. ”En vecka efter det, började mamma och pappa bråka, och han flyttade ut samma dag till min farbror. Jag har inte träffat honom sen dess. Jag saknar honom så!” Sa hon sedan och grät mer.
”En månad efter våldtagningen började jag med kampsport.” Sa Kairi och grät.
Dark började ångra sig för att han sagt att han ville gå på dejt med Kairi på en kyrkogård. Det var nu inte långt kvar till dejten.
”Förlåt mig.” Sa han sedan när Kairi lugnat ner sig.
”För vad?” Frågade hon sedan.
”För att jag rev upp gamla sår.” Sa Dark och såg ledsen ut.
”Du visste ju inget, jag kan inte klandra dig.” Sa Kairi.
”Om jag kunde, skulle jag byta plats på vår dejt.” Sa Dark.
Kairi log, sedan gick hon upp för trappan till sitt rum. Dark tittade efter henne.

”Självklart är det jag som ska laga maten, kan de aldrig byta straff nångång? Jo, just det, de la ju till ett straff. Jag får inte byta kläder på två dagar!! EWW!!” Klagade Ansuta.
”Du har i alla fall inte lika illa straff som jag! Jag får ju inte läsa på två dagar, och jag läser alltid när du lagar mat, för att jag inte ska bli galen!!” Skrek Eclipse.
”Menar du att jag lagar äcklig mat?! Jaja, jag lagar äcklig mat, men du får inget annat!!” Skrek Ansuta sedan och gick in i köket. Eclipse satt kvar och jämrade sig över sin rygg och kind. Vad skulle han kunna göra medan hon gjorde kvällsmat? Se på tv ville han inte, för han är mer en bokmal som hatar tv. Han ville heller inte sova, ifall det skulle börja brinna igen. Han satte sig upp och tittade sig omkring.
I ett dammigt hörn stod det ett piano. Eclipse gick fram till det dammiga pianot och blåste bort ett moln av damm från klaveret och började sedan spela.
Inne i köket öppnade Ansuta ett nytt mjölkpaket och hällde flingor där i (hon hade kommit på ett nytt system, mycket enklare, nu slapp man plocka fram både mjölkpaketet och flingpaketet), då hon hörde en mjuk och vacker melodi. Hon gick till vardagsrummet och märkte att Eclipse satt vid pianot. Hon stod tyst vid dörröppningen och bara lyssnade, för hon hade aldrig hört någon spela så vackert. Inte ens hon själv, som spelat piano i 12 år, kunde spela så fint. Sedan gick hon in i köket igen. Snart kom hon ut med en talldrick mjölk och flingor till Eclipse. Hon la den på bordet och sedan gick hon in till köket igen. Hon försökte ignorera honom så mycket som möjligt, för hon ville verkligen inte prata med honom just nu. Hon ville bara hem, till sin stora och mjuka prinsessäng och bli uppassad av hushållerskor, så att hon skulle slippa göra maten. Hon satt sig vid matbordet och la ner huvudet och somnade. Eclipse bara tittade på sin skål med mjölk och flingor, han undrade om han skulle våga äta något som Ansuta gjort i ordning. Han tog en tugga, det var helt okej. Sedan åt han upp det. Efter det gick han till badrummet och gjorde sig i ordning. Han gick till köket och såg att Ansuta sov. Han drog ut stolen och bar Ansuta till hennes rum och la henne på sängen, sedan gick han till sitt rum och la sig ner och somnade.

När Kairi gick ner för trappan var Dark borta, men istället stod kvinnan där.
”Är du redo för dejten på kyrkogården?” Frågade kvinnan.
Kairi suckade skrajset.
”Ja, jag tror det.” Svarade Kairi.
Kvinnan knäppte med fingrarna och Kairi kom fram till kyrkogården. Hon rös. Snart kände hon en hand på axeln. Hon skrek till.
”Ta det lugnt, det är bara jag.” Sa Dark och log.
Kairi vände sig om. Hon hade på sig en röd poloklänning, som var tajt fram till höfterna började. Den slutade vid Kairis knän. Håret hade hon gjort glittrigt och hon hade spännen vid luggen, som nu var ganska lång. Hon hade sminkat sig passande till stilen.
”Du är väldigt vacker ikväll.” Sa Dark när han tittat på henne ordentligt. Det var ju inte alls länge sen hon grät, och det syntes inte ens att hon hade gråtit.
”Tack.” Sa Kairi och log.
”Den här vägen.” Sa Dark och de gick. Kairi höll sig tätt intill Dark, för hon hatade verkligen kyrkogårdar. Hon kände sig tryggare ju närmre Dark hon var. Bakom ett par buskar fanns ett dukat bord med levande ljus och under månskenet. Det var riktigt fint. Dark drog ut stolen som Kairi skulle sätta sig på. Hon satte sig där och sedan satte sig Dark mittemot henne. Kairi var väldigt rädd och nervös. Hon hade aldrig varit på dejt förut. Dark log sitt typiska leende. Hon satt alldeles tyst och bara åt. Hon tittade inte ens på Dark.
”Kairi, för ditt eget bästa, fokusera på mig. Då glömmer du kanske att vi är på en, ja, du vet.” Sa Dark sedan och log.
Kairi log och försökte fokusera på Dark.
Resten av kvällen blev ganska lyckad, Dark fick Kairi att börja skratta. Snart var det dags att lämna kyrkogården. Spelledarna knäppte med fingrarna och de var i huset igen.
Kairi satte sig på soffan och pustade ut. Hon hade varit livrädd nästan under hela dejten, men den sista timmen glömde hon helt bort att hon var på en kyrkogård. Dark satte sig bredvid henne. Kairi lutade sig mot Darks axel och somnade.
”Hon är verkligen skör när man kommer till kritan.” Tänkte Dark och log. Snart somnade han.

”Dark stod vid ett slags fönster. Det var mörkt ute, inne i huset som han stod utanför fanns Kairi. Men hon var inte ensam. Med henne stod en svartklädd man som hon kramade om. Dark såg att mannen hade ett svärd i sin hand, men Kairi verkade inte ha lagt märke till det. Dark försökte skrika: Kairi!
Men kunde inte få fram ett ord. När Kairi slutade hålla om mannen, stack han svärdet i hennes mage. Hon föll till golvet.
Plötsligt var Dark i mannens ställe. Dark tittade på sina händer, de var blodiga. Det var Kairis blod, det visste han. Han såg Kairis livlösa kropp på golvet, han vände sig om för att slippa se henne död. Till hans fasa stod Kairi där bakom honom, helt blodig och bara stirrade på honom.
Hon gick hotfullt mot honom och tänkte strypa honom. Hon räckte ut sina döda, blodiga händer mot Darks hals och…”
”KAIRI!” Skrek Dark när han vaknade. Kairi satt inte längre bredvid honom.
”Vad är det?!” Frågade Kairi skräckslaget när hon kom springandes ner för trapporna.
Dark tittade på henne en stund, och sedan log han.
”Lyckad dejt det blev.” Sa han sedan.
Kairi suckade och gick upp för trappan igen.

När Ed vaknade satt Mindori och petade på honom.
”Ed, är du vaken?” Frågade hon sedan.
Ed försökte sätta sig upp, men eftersom att en gossedjurs hög var på honom, kunde han inte det.
”Hur mår du Mindori?” Frågade Ed sedan.
Mindori satte sig bredvid honom.
”Jag mår jättebra!! Kaninisen med.” Svarade Mindori sedan och skrattade. Sen bytte hon kläder på Lilla kaninisen.
”Okej, vad bra. Men kan du hjälpa mig?” Frågade Ed.
”Med vad?” Frågade Mindori snabbt.
Ed suckade.
”Hjälp mig ur den här gossedjurs högen!” Sa han sedan.
Mindori ställde sig upp och böjde sig försiktigt ner, för att hon fortfarande hade ont, och tog bort en massa gossedjur från Ed. Han ställde sig upp och sträckte på sig.
”Tack.” Sa han.
Mindori log och satte sig sedan ner och fortsatte leka med Lilla kaninisen.
”Men du borde verkligen vila dig. Det var ju igår som du var nära på att förblöda, så det är bäst ifall du vilar.” Sa Ed.
”Det är ju inge roligt.” Svarade Mindori. ”Kan jag inte få vara uppe?” Frågade hon sedan och tittade på Ed med stora hundögon.
Ed klarade inte av att se på Mindoris stora hundögon. Han tittade ner och suckade.
”Jaja, för den här gången då.” Svarade Ed och var på väg att gå.
Mindori hoppade upp och kramade honom och pussade honom på kinden.
”Tack.” Sa Mindori sedan glatt och gick tillbaka till Lilla kaninisen.
Ed stod kvar en stund, förvånad och glatt överraskad av vad Mindori gjorde. Han tog sin hand mot kinden och log. Sen gick han ner. Mindori ryckte på axlarna och bytte sedan kläder på Lilla kaninisen igen och gick ner. Hon märkte att Ed stod i köket och gjorde i ordning mackor. Hon satte sig vid bordet i köket.
”Antar att du är hungrig.” Sa Ed och log.
Mindori nickade och Ed gav henne tre mackor. Hon åt dom på ett nafs. Ed åt upp sina mackor också på ett nafs.
”Läskigt, hon börjar bli mer och mer lik mig till sättet.” Tänkte han medan han drack upp sin juice. När han la ner glaset på bordet förflyttades de.
”Inte nu igen, alltid vid maten!” Tänkte Ed och såg sur ut.
De stod nu utanför en labyrint. De såg varken Dark och Kairi eller Ansuta och Eclipse. Det fanns högtalare på ett par träd.
”I den här tävlingen ska ni leta efter en gåta som finns i mitten av labyrinten. Ni ska sedan lösa gåtan och i morgon ska ni veta vart ni ska. I labyrinten kommer det också att finnas hinder som ni ska ta er förbi. Och ni måste hitta rätta vägen ut också. Annars är ni fördömda. Krafter är tillåtna, men däremot inte flygning. Lycka till!” Hördes det genom högtalarna och det var kvinnan som talade.

Ed och Mindori:
Ed och Mindori gick in i labyrinten. Ed markerade vart de hade varit genom att slå på labyrinthäcken med sin höger hand. Efter att ha gått ett tag satte de sig ner. Eds mage kurrade och Mindori höll lilla kaninisen tätt intill sig. Plötsligt hörde de ljud bakom hörnet vid dom. Ed ställde sig upp och knöt nävarna. Fram kom Envy, Eds fiende i hans värld. Envy log sitt djävulska leende.
”När de berättade att jag skulle få slåss mot dig blev jag helt överlycklig. Jag ska äntligen få krossa myran som stört mig så länge.” Sa han sedan och log ännu mer.
Ed blev arg, men istället för att hoppa på honom direkt så knöt han nävarna ännu mer. Envy började skratta.
”Akta dig, så att jag inte hugger ner dig, ditt palmträd.” Sa Ed argt.
Envy log inte längre.
”Låt oss avgöra det genom att slåss.” Sa Envy sedan surt. Sedan böt han skepnad och började attackera Ed. Mindori stod kvar och tittade på Envy med stora ögon.
”Han har samma kraft som Ka…” Började hon, men Ed sa åt henne att hålla tyst. För det vore ju inte bra om en fiende fick veta krafterna hos en vän.
Mindori hörde något bakom sig och vände sig om. Bakom henne stod en kvinna med svart lockigt hår, svart klänning och lila ormögon, och hon var längre än Mindori.
”Hej, mitt namn är Lust” Sa hon och sedan så gjorde hon så att hennes naglar blev långa och sen försökte hon slåss mot Mindori. Mindori kopierade sig och sprang undan från hennes attacker.
”Ed, HJÄLP!!” Skrek Mindori medan hon sprang. Lust träffade en av hennes kopior i magen, och kopian försvann. Mindori tog ingen som helst skada, eftersom att det bara var en kopia. Mindori kom emot Lust och stannade framför henne och slog henne. Lust tappade balansen och föll. Ed och Envy slogs för fullt. Det lös upp någonting vid hörnet. Mindori tog tag i Lust och sprang mot skenet. Det visade sig vara en portal. Hon slängde i Lust där. Samtidigt som hon slängde Lust där såg hon hur det såg ut på andra sidan av portalen. Men hon tänkte inte så mycket på det utan sprang nu mot lilla kaninisen.
”Är kaninisen oskadd?” Viskade hon tyst.
Envy böt skepnad till Ed. Han ändrade sin högerarm till ett svärd, det gjorde Ed med. De slogs och slogs. Envy slog Ed med vänsterhanden och Ed ramlade. Ed gjorde så att hans högerarm blev normal igen och försökte stoppa Envy från att sticka svärdet i honom. Mindori tittade upp och blev förvirrad. Vem var den riktiga Ed? Hon kunde inte göra något annat än att se på. Ed sparkade bort Envy och ställde sig sedan upp. Han sprang mot Envy och knuffade honom mot portalen. Envy slog tillbaka, så att Ed var nära på att hamna i portalen. Mindori var spänd. Plötsligt sken portalen upp. Någon hade åkt in i den.
”Ed, är det du?” Frågade Mindori skrajset.

Eclipse och Ansuta:
Eclipse och Ansuta gick in i labyrinten. Eclipse fick bestämma vägen, för han var klyftigast av dem. Fast Ansuta var ju också klyftig, men inte lika som Eclipse. Eclipse gick dit han tyckte var mest logiskt. Ansuta suckade och följde efter. De började nu närma sig gåtan. De kände plötsligt steg på marken. Så kraftiga steg att det skakade i marken. Ansuta tittade upp.
”Vad är det där?” Sa hon och tittade på saken som gick emot dom. Den var kraftigt byggd vid armar, ben och mage och på pannan hade han en tatuering (det var en ormdrake som slingrade sig kring en döskalle som hade ett svärd igenom sig). Den var också väldigt lång. Sen hade den också ganska långt hår och kolsvarta ögon.
”Det där, min vän, är en demon.” Svarade Eclipse och log.
Demonen slog mot marken som gjorde så att det blev ett slags jordbävning. Ansuta ramlade och Eclipse satte sig ner och läste en trollformel. Demonen blev träffad av den och böjde sig ner lite. Sedan stod han rakt igen. Ansuta ställde sig upp och kallade vindens krafter mot honom. Han rörde sig inte ens. Ansuta blev häpen över det. Det hade ingen effekt mot honom. Nu började demonen göra en trollformel som gjorde så att allt skulle sugas in i ett svart hål. Ansuta hade svårt att hålla sig kvar på marken. Nu sa Eclipse en trollformel som gjorde att det svarta hålet försvann. Hon hade precis släppt taget när han sa trollformeln, men hamnade aldrig i det svarta hålet.
”Eclipse!! Vad ska jag göra??” Skrek Ansuta till Eclipse, som hade fullt upp med att se upp med demonens attacker.
”Gör dig osynlig och håll dig undan!” Skrek han till henne.
Ansuta gjorde som han sa. Demonen sa nu en trollformel som gjorde att Eclipse blev omringad i en slags mur gjord av eld. Eclipse försökte få bort den trollformeln, men det gick inte. Demonen gick nu mot honom. Eclipse krafter sögs in i muren av eld och han kände hur han blev svagare och svagare. Ansuta visste inte vad hon skulle göra, hennes krafter bet ju inte ens på demonen. Hon tog upp en sten och slängde den på demonens huvud, och den träffade lite tatueringen. Man såg genast att han blev lite svagare.
”Ansuta!! Vad du än gjorde, gör det igen!” Skrek Eclipse till Ansuta.
Ansuta log och sköt mer stenar på demonen med sin vindkraft. Snart var han bara skinn och ben och Eclipse kunde ta sig ut ur eldmuren. Då kom det fram en portal.
Ansuta använde vindkraften som gjorde att demonen flög in i portalen. Eclipse tittade på portalen medan den sakta försvann.
”Vi måste nog fortsätta nu.” Sa Eclipse.
Ansuta höll med. De tittade sig omkring, labyrinten var borta. Den hade försvunnit genom det svarta hålet. Så de såg direkt var gåtan fanns.



Dark och Kairi:
Dark och Kairi gick in i labyrinten. De hade gått ett tag inne i labyrinten och de undrade vad deras hinder skulle vara för något. Dark gick framför Kairi ifall något skulle komma. Kairi tyckte att labyrinten var ganska läskig, för det var som att hon hörde ljud bakom sig hela tiden. Men hon kunde knappast säga till Dark att hon var rädd.
Plötsligt kände hon hur hon lyftes från marken. Hon skrek till och Dark vände sig om.
”Krad.” Viskade han till sig själv. Han försökte ta fram sina vingar men fick en kraftig stöt, för att de inte fick flyga, och satte sig ner.
”AHHH!!! Släpp ner mig!!! Släpp ner mig!!” Skrek hon skräckslaget.
”Som du vill.” Skrattade Krad och släppte henne när de var högt uppe i luften. Dark såg med fasa när Kairi föll ner skrikandes genom luften, slog huvudet hårt mot en sten och låg sedan medvetslös på backen.
”KAIRI!” Skrek han och ville bara springa fram till henne, men Krad slängde en vit fjäder som sprängdes framför honom.
”Nästa gång blir det ditt huvud som sprängs.” Skrek Krad skrattandes.
”Tror du ja.” Svarade Dark och log.
Dark slängde en svart fjäder mot Krad, som gjorde att han föll ner.
”Ska vi slåss, får det bli på marken. Utan vingar och utan krafter.” Sa Dark och tittade på Krad.
”Jag accepterar utmaningen.” Sa Krad och tittade surt på Dark. ”Det blir en större seger för mig i så fall.” Fortsatte han sen medan han ställde sig upp.
Dark började attackera Krad, men Krad parerade alla hans slag. Sedan slog Krad mot Dark, men han undvek alla hans slag. Dark sparkade Krad på magen. Krad höll sig om magen, han var nu rasande. Han sprang mot Dark och slog allt hårdare slag och Dark vart träffad ett antal gånger och ramlade.
”Säg adjö, Dark Mousy.” Sa Krad och skrattade, han tog fram en fjäder.
”Inga krafter var det ju.” Sa Dark och sparkade på Krad, och Krad tappade fjädern som exploderade vid dom. Sedan sprang Dark mot Krad och slog honom med en rak höger. Nu ramlade Krad.
Vid Kairi fanns nu en portal. Dark sprang mot Kairi och flyttade på henne, sedan sprang han tillbaka till Krad. Han började slå på Krad, och han slog tillbaka.
”Inse det, du kommer aldrig att vinna!” Skrattade Krad.
”Ska vi slå vad?” Sa Dark och slog honom ännu hårdare tills han var på marken. Dark bar nu upp honom och slängde honom mot portalen. Krad ställde sig upp. Han log.
”Vi ses igen, andra halva.” Sa Krad och gick sedan in i portalen.
Dark sprang till Kairi och bar upp henne. Det dröjde inte länge innan han kom till gåtan. Han la försiktigt ner Kairi och gick mot altaret där gåtan fanns. Han tog tag i lappen och började läsa den.
”Glittrande ringar runt kronans fot leder er till gåtans rot.” Läste han högt.
Han stoppade lappen i hans vänstra byxficka och bar sedan på Kairi igen medan han var på väg ut ur labyrinten.

Ed och Mindori:
Han stirrade på portalen som sakta försvann.
”Min värld, mitt hem.” Sa han och tittade ner.
”Ed, är det du??” Frågade Mindori igen.
Han tittade sedan upp och log.
”Självklart.” Sa han.
Mindori skuttade fram till Ed och kramade om honom.
”YAY!!” Sa hon sedan.
De gick sedan vidare mot gåtan. Snart var de framme vid altaret och gick dit upp.
Ed tog tag i lappen.
”Glittrande ringar runt kronans fot leder er till gåtans rot. Vad kan det betyda?” Sa Ed.
Mindori log.
”Det är första tävlingsarenan vi ska till.” Sa hon sedan glatt.
Ed tittade förvånat på henne.
”Hur kunde DU.. Öhh.. jag menar, DU.. Ja, när du säger det, det är nog rätt.” Sa Ed chockat och granskade lappen.
Mindori skrattade till och skuttade sedan iväg.
”Hon är nog smartare än vad hon verkar.” Tänkte Ed och gick efter.
När de kom tillbaka ur labyrinten stod Eclipse och Ansuta där och labyrinten försvann. Dark och Kairi hade ännu inte kommit tillbaka. Spelledarna väntade. Strax efter det kom Dark bärandes på Kairi, hon hade ännu inte vaknat. Sedan försvann deras labyrint. Spelledarna log.
”Vinnare blev Eclipse och Ansuta, och erat pris är att straffet då Ansuta skulle laga mat och städa, och Eclipse inte fick hjälpa till, upphör.” Började kvinnan.
Ansuta och Eclipse jublade.
”Förlorarna blev Dark och Kairi. Erat straff är att ni inte får träffa varandra förrän imorgon.” Sa kvinnan och skrattade, sedan knäppte hon med fingrarna och alla var i husen igen.
Kairi låg medvetslös uppe på sitt rum vid övervåningen och Dark var på undervåningen och kunde inte gå upp till henne.
Ed och Mindori slappade, för de visste redan svaret. Ansuta och Eclipse grubblade över svaret.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Edward-chan
4 feb 07 - 02:29
(Har blivit läst 224 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord