Lämna mig i snön, det är så jävla kallt. |
Ja, de är en del av mitt liv de här..
I'm heartless, but I do have feelings..
När jag låg där i snön, kände den iskalla snön som bara stack igenom hela kroppen, innanför huden. Jag ville bara gå förlorad. Ja, upphöra från allt, then I mean everything. Jag frös och hade ingen känsel i kroppen, samtidigt som det enda jag tänkte på, det enda, - Dig.
Jag tänkte hela tiden, tankarna bara levde livet i mitt huvud. "Han är inte värd att frysa för".
Men det är han..
Att bara stå och sparka ut sina känslor på det där farthindret och lyssna på "Pieces", shit.. Jag tänkte på hur jävla arg jag var, jag var så jävla arg!! Samtidigt som mina aggrisioner egentligen bara ville bytas ut till tårar.. Jag kan inte gråta, det är något fel på mig. Nuförtiden kan jag inte det. Jag kanske består av 10% vatten nu istället för ca 60% som alla andra här i världen.. "Haha", orka.
Jag satt i den lilla gången, under tunnelln. På alla stenar, stora och små. Dom har iallafall inga konstigheter att bry sig om, inget att ta itu med. Det enda problem är väl om dom rullar ner o slår i sig, stackars stenar. Men då säger jag bara stackars oss Männskor. Stackars mig.. Men det är inte stackars mig!! Det är förihelvete inte det. Jag kanske är,.. jag vet inte vad, jag får vara något som det inte är synd om, för människor är det synd om. Men jag är ändå inte en av er, så jag kan lika bra ge mig av.. jatack.
"Rädda människor gråter." (?) Why do I not cry then?
Jag är rädd. Lika rädd som musen är för katten. Som den kämpar för sitt liv att inte bli fångad. Jag är musen, Livet är katten. Jag vill inte bli fångad av livet, för livet är inte bra. Livet kan inte vara bra? Ja, frågan du ställde vännen: "Finns det något positivt?" Nej det gör det inte. Det gör inte det, iallafall inte någonting som håller i längden, och varför bara leva på en kort stubin?
Ingen kan svara på mina frågor, och ingen någonsin i världen skulle förstå om jag skulle försöka förklara mina känslor i ord. Så som jag försöker nu? Förstår någon vad jag menar? Jag tror inte det, ni tror att ni förstår men i själva värket så har ni bara fått fram en bild över hur jag tänker, eller så struntar ni bara i det totalt och tycker att mina ord är påhittade lögner i försök om att få uppmärkssamhet. Tyck på, mina tankar är fortfarande mina.
Mina tankar slog mig att..
"Det är inte jag som ska vara rädd för er, det är ni som ska vara rädda för mig."
|
|
|
|
