så förbjudet det kan bli del 37 |
O j oj...att jimmie lämnat mig bakom mig tar jag väl bra nu...Mitt liv är över ändå, jag söker lägenhet, barnen vet och ringarna togs av idag. Vi har lovat varandra att alltid vara vänner och vara rädda om varandra
Fred gråter, jag gråter, han lämnar huset för natten, vill tänka...jag sitter här och skriver. Det gör ont.
Veckan har inte varit bra, Karo hade sagt till min kollega att han skulle anmäla mig, för vad??? rört hennes kille? Vill inte jag e med Lillan, hmmm...byt dagis då...Han pratar om mig hela tiden hemma och på förskolan lekar hon att jag är hennes mamma, skumt. Han säger, Helene jag älskar dig. Jag säger jag tycker om dig med. Han sa då, min mamma tycker inte om dig, men jag säger till mig själv att jag tycker om dig!
Usch vad hemskt det låter. Stackars barn. Han är efter mig hela dagen. Men vi mår bra, jag skulle aldrig skada henne.
Karo sa med att hon blir galen av att höra mitt namn. Och att jimmie inte får hämta när jag är där...ha ha ge dig!!!
Jag ringde Jimmie, frågade vad som sker, han sa, hon blir galen när hon hör ditt namn. Och hon vill inte att jag hämtar, jag har ju inget emot det. NÄÄÄ klart du inte har lille jimmie. Bläää. Han är trött på allt. Jag frågade om de skulle bli ihop igen, han sa, vet ej, tror inte det! herregud, vi är ju lika dumma. Rädda för allt. Men jag förstår, ingen bostad, hot om lillan, och får ändå inte välja mig haha. jaja.
Jag sa till Fred att jag ringt, ifall jimmie berättade för Karo, orkar inte mer skit nu.
Jag frågade även, utnyttjade du mig eller tyckte du om mig, svartet blev, tyckte om...ok. Klart, Lille man, du mådde bra med mig, så lev utan mig nu då, jag överlever....ahhhhhhh....
Jag ringde jimmie förra veckan, han lovade att inte säga ngt till Karo, jag ville bara kolla om han höll tyst om den 23 november, han sa jag. jag säger det aldrig!! Bra, nu ska han bara lita på mig! hmmm. Klart han kan,mitt hjärta ömmar för honom, hårt.
Min kollega sa, jag vill ej vara en mellan hand, var inte det då. Säg stopp, jag vill ej bli ovän sa hon då...jag sa bara, varför skulle du bli det, mitt liv angår inte dig, eller! Säg det till henne.
Sen skrev jag ett låpngt brev till min chef. Vi ska kalla/erbjuda Karo ett möte. Jag sparar alla hotfulla sms och mail, hon måste ge sig. Vill hon ta tillbaka Jimmie, så ska hon göra det...mitt liv faller redan. jag orkar knappt stå upp. Ler som en idiot, tror jag kommer bli hysterisk snart. Ljuger om jag inte säger att dödslängtan är stor. hade jag inte haft barnen hade jag nog fasen övervägt ett långt hopp.
Alla på jobbet vill ha mig kvar, de hänger på min skandal och njuter av skiten men de gör att jag överlever, med sina leenden och skratt, klappar mig på axeln, ja du Helene, du har då allt ställt till det, att vi inget märkte..leendena, vänliga, mina vänner som njuter av sorgen, jag och han skapat. men en tacksam gest att kärleken rår ingen på..trots allt.
veckan flyter på, jag älskar ännu mitt jobb. Nu idag på fredagen hämtade Jimmie, vi ler, han nyper mig i magen som han alltid gör, mitt hjärta slår, han är orakad och underbart söt. Dumma man, våga, ta mig!!!! Vet inte om jag ljuger för mig själv...men jag håller av honom mycket. Men jag tittar och tänker, det är över men vi är inte ovänner. skönt.
Läser min novell, tappar nästan andan av alla detaljer, haha...men varför är allt så fel? Vi var ju så rädda, vi visste det skulle bli så här, och här är vi, isär, ensamma, men vänner, i smyg...konstigt. Nu ska jag ha ett boende... han får huset, för barnen skull. Alla säger jag är för snäll, mmm nopp...jag är , har varit elak, ge är vad som gäller...Han ska vara glad. jag är tyst och ger. Jag vill bara ha lugn och ro.
Ringen är av, vänner, oooohhh det gör ont. Jag svek, blev sviken och ensam...men jag klarar mig nog...
Jag tränar mycket, väger ännu ca 47.5 kg. Känner mig ok, fast jag ser trött ut. men livet vänder, när jag slutar täka på ordet...MISSLYCKAD igen!!!
|
|
|
|
