kanske en värklighet?[1 del] |
Jag vet inte varför jag åkte hem till Anna den där kvällen i början av oktober.
Kanske hade jag inte gjort det om jag hade vart nykter.det var naturligtvis idiotiskt och i efter hand vet jag ju att jag inte skulle gjort det.men då kändes det helt rätt,nästan rationellt.eller gjorde de det?jag tänkte nog inte så mycket på det.jag visste bara att jag var förbannad.
jag hade varit irreterad på Anna länge.
Vi gick i samma skola,stenviksskolan gymnasium,och jag träffade henne ibland på fester.
Vi var inte vänner,knappt ens kompisar,men hon ville alltid tränga sig på,tyckte ja.
Hon var stöddig och ville vara vitsig hela tiden.
hon kom jämt med små pikar:''du fixar inte detta va?'',''hur har du det med humöret nu då'',''så du fick gå ut i kväll för din morsa?'','' va,klara du av att sitta i 10 minuter!'' och annat som jag aldrig hade accepterat förr.
jag accepterade det inte nu heller,även om jag inte flög på henne.
jag försökte bara skita i det.
Men hennes ord lagrades i tjocka högar i mig.
Tidigare den kvällen hade vi vart på samma fest.
Jag hade inte över huvud taget gått i närheten av henne.
Jag var inte intresserad av henne.
Men så stod hon där och såg på mig med ett hånleende.
-Jag vet att du inte är klok.Du är ett jävla miffo.
-Käften!Jag vet vem som är dum i huvudet,och det är inte jag.Röt jag till.
-Men du har nåt jävla AD/HD,eller hur?det säger alla.
Det kokade i mig.jag var nära på att slå henne.
-Det ska du skita i.
Dra nu,sa jag annars åker du på en smäll.
-Oj,Oj,vad arg man kan vli,va?
En annan röst räddade mig ur sitationen.
-Katti,kom nu,vi dansar.Hon muckar med alla.Hon är bara sån.En idiot.Skit i henne
|
|
|
|