Diamantringens hemlighet (Del 1) |
Ingenting rörde sig i oktober natten förutom löven som föll till marken.
Där, där borta vid skogen stod en mörkklädd gestalt och vände sig mot ett av husen mittemot.
– Kom flickan min, kom, sa gestalten med en overklig stämma. Jag har väntat på detta ögonblick så länge nu. Kom, kom…
Rösten blev allt svagare.
Gestalten kollade plötsligt upp när en flicka kom ut ur huset han hade stirrat på.
Flickan kom närmare skogen och gestalten skrattade.
Ett sånt skratt som får blodet att isa.
– Äntligen min, kom, kom, kom…
Sofie gick längs vägen.
Hon stirrade mot skogen.
Någon eller något rörde sig där inne. Sofie stannade till.
Hon kunde inte göra något. Paniken steg inom henne.
Hon fick tillbaka kontrollen över benen så hon började springa.
Hon sprang på vägen vid skogen.
Hon var bara några meter från sitt hus då plötsligt blev hon dragen bakåt, bort från huset.
Hon kämpade med all sin kraft för att komma ur greppet.
Allting blev svart och hon kände hur hon föll hand löst.
- Neeeeeeeej!!!
Sofie satte sig upp med ett skrik.
Hon upptäckte sedan att hon var i sitt eget rum.
Hon satt på golvet. Hon frös.
Hon hade nog legat där en bra stund.
Hon ställde sig hastigt på fötter och gick fönstret och drog upp rullgardinen. Solen hade redan gått upp.
Hon började frysa när hon kände att nattlinnet började kyla på kroppen.
Hon tittade ut genom fönstret och såg skogen.
En kall kåre letade sig fram längs hennes ryggrad.
Drömmen spökade inne i hennes huvud från natten.
Den hade varit så värklig.
Sofie hörde sin mammas röst från köket.
Hon började springa mot trappan.
Plötsligt stod hon inte ut med att vara ensam en sekund till.
Fortsättning, kommentar?
|
|
|
|
