My |
My satte sig upp i sängen. Klockan var kvart över tio. Huvudet värkte, och hon mådde illa. Hon gick upp och tog på sig sin morgonrock, gäspade stort och gick ner till köket. Där stod hennes yrvakna mamma Anette och gjorde frukost. Hon kokade ägg och te, la i mackor i brödrosten och tog fram pålägg. My började hjälpa till. Anette ställde sig och stirrade tomt ut i luften.
”Varför kom du aldrig igår ?”
”Jackie var tvungen och hämta Kim.” Ljög jag. Så var det verkligen inte. Jackie och jag hade varit på Moddes fest. Vi var så fulla att vi inte vågade gå hem. Modde var en av killarna i 9F. Skitsnygg. De hade lyckats lura i Anette att de skulle till Jackies kusin. Men de skulle vara hemma vid tolvtiden. Men jag kom typ vid tre. Egentligen borde jag ju fortfarande ha sovit nu, men det gick inte. Det smärtade i hela kroppen så fort jag rörde mig. Jag ansträngde mig för att det inte skulle synas på mig hur illa jag mådde.
”Du skulle ha ringt ! Du ska veta hur trött jag är på allt ditt ljugande ! Jag är så jävla trött på dig My ! Varför gör du såhär mot mig ? Tror du verkligen inte att jag ser att du har varit aspackad !”
Jag ångrade lite vad jag gjort, men inte alls mycket. Mamma sket fullständigt i mig. Hon bryr sig bara om sig själv, och sitt jobb. Hon tycker alltid att det är så himla synd om henne, och verkar nästan försöka se mer sliten och utmattad ut än vad hon egentligen är. Jag är verkligen trött på henne nu. ”Jaha, Och ?” Sa jag och försökte verka som om jag inte brydde mig. ”Jag gillar verkligen inte ditt uppförande, My !” Hon skrek ut alla orden med riktig ilska. ”Samma här” Sa jag kaxigt. Då bröt hon ihop, begravde sitt bleka, rynkiga ansikte i sina smala och beniga fingrar. Hon grät. ”Vad gör jag för fel ?” Frågade hon mellan snyftningarna. Det dunkade till i mitt huvud, och det kändes som om min mage skulle sprängas, jag rusade in på toan och spydde.
Det kanske var som en undanflykt, för jag och mamma pratade inte mer om det på hela den dagen. Vi sa inte så mycket annat till varandra heller, men det brukar vi inte göra. Vi är inte såna typer som kommunicerar med varandra så mycket. Ingen av oss brukar heller tycka att man har fel, så vi är oftast arga på varandra ett väldigt långt tag.
En vecka har gått, jag och Jackie sitter i sofforna i skolans café och läser tidningar och äter godis. ”Lyssna på det här då, du kommer att skratta ihjäl dig !” Sa Jackie och läste upp ettan i tidningens tio i toppskämt. Visst. Det var jättekul, men just då fick jag syn på en annan artikel.
Såhär stod det :
Är du inte nöjd med ditt liv ?
Här får du 9 goda råd på :
Hur du varierar din kost
Hur du byter från ovårdat till välvårdat språk
Hur du tränar bättre
Såhär varierar du din kost på bästa sätt :
1. Skippa snabbmat, ät mycket fisk istället för hamburgare och korv.
2. Ät minst 4 frukter per dag, det minskar sötbehovet, men småät ej !
3. Ät alltid ur hela kostcirkeln, frukost som middag och kvällsmat .
Såhär ändrar du ditt språk på bästa sätt :
1. Våga alltid säga Förlåt ! Det betyder mycket för andra.
2. Se upp för alla dumma ord, som du egentligen inte vill säga, när du är arg
3. Var alltid trevlig, tacka för mat, skjuts och allt du får. Var tacksam över ditt liv.
Såhär ändrar du din fysiska träning på bästa sätt :
1. Gå mycket. Att springa försämrar dina knän.
2. Cykla eller gå till jobbet, eller skolan. (med vissa undantag)
3. Gör mycket avslappningsträningar, inte så mycket hopp. Träna kondition på cykel eller motionsband.
Jag tänkte på mamma. Hon har inte mått så bra på sista tiden. Jag har varit en usel dotter som inte har stöttat henne, när hon känt sig nere. Men för mig känns det som om hon bara vill att jag ska tycka synd om henne. ”Hallå ? Lyssnar du ens på vad jag säger ?” Jackies röst skär igenom mina tankar. ”Va ? Jaa … Eller … Nää … Vad sa du ?” Jag försökte mig på ett ursäktande leende och Jackie himlade med ögonen och suckade. ” Har du inte hört någonting ? Det känns som om jag har suttit och pratat med dig i en timma, och så lyssnar du inte ens !”
” Förlåt mig, Jackie ! Det var verkligen inte meningen. Men du, jag måste gå nu.” Jag lyfte undan Jackies ben och började gå mot mitt skåp. ”Vart ska du ?” Skrek hon efter mig. Hon var verkligen inte van vid mitt beteende. För henne är jag den som är mindre och ser upp till henne. Låter henne prata om det är det hon vill. Det skulle inte falla mig in att avbryta henne, om jag inte hade haft viktigare tankar. ”Hem” Svarade jag bara kort. ”Säg att jag är sjuk är du snäll” Jackie blåste en stor bubbla med sitt tuggummi, den smällde och hon reste sig och sprang efter mig. ”Vad är det med dig ?” Jag svarade inte, för jag visste inte vad jag skulle svara. Jag visste inte vad det var med mig. Men helt plötsligt när vi satt där och läste började jag inse att mamma kanske inte alltid hade det så lätt i alla fall. Men det enda Jag vill ha av henne är riktig kärlek. Jag vill att hon ska visa att hon tycker om mig, inte tycka synd om sig själv. Jag har inte sagt att allt är hennes fel, och jag ska ändra min egen attityd. Man tänker kanske inte alltid på hur man själv är. ”Klart att inte jag gör fel” har varit en ganska nära tanke för mig de senaste månaderna då det har varit som värst. Men nu ska det bli ändring på det. Jag ska i alla fall försöka att ändra på mig. Men jag tycker inte om att hon inte verkar ångra något av det hon gör. Men jag vet ju faktiskt inte vad hon Tänker.
Jackie stod alldeles bredvid mig nu. Hon väntade otåligt på ett svar. ”Jag ska bara fixa en sak, men jag kommer till skolan imorgon” Jag tog min väska och låste skåpet. ”Vad ska du göra ?”
Jag svarade inte på det, jag sa bara ” Vi ses imorgon !” och skyndade därifrån.
Jag visste att mamma var hemma idag, hon arbetade alltid hemma med datorn på onsdagar. Jag öppnade dörren och ropade ”hallå”. Hon kom ut i hallen, men hon sa ingenting. ”Jag vill prata lite med dig” sa jag till henne och hon nickade stumt. Hon såg nästan lite rädd ut. Vi gick och satte oss på min säng i mitt rum. Jag började förklara lite hur jag hade känt de senaste veckorna och så sa jag ”förlåt”. Då mjuknade mamma upp och började prata som vilken mamma som helst. Vi pratade om lite allt möjligt, och hon sa att hon ville att jag skulle säga till innan, om jag tyckte att nåt blev fel. Vi kramade om varandra och jag kände mig så lättad att vi var sams igen.
My och hennes mamma lever ett bra liv nu, de pratar med varandra som en mamma och en dotter. Ibland kan det vara bra att prata ut.
|
|
|
|
